Vad som hände efter förbudet
FÖRBUDET mot Jehovas vittnen trädde i kraft i början av september 1976. På uppdrag av inrikesdepartementet anlände den federala polisen till Jehovas vittnens avdelningskontor i Buenos Aires i dagbräckningen den 7 september.
Polisen spärrade av tryckeriet, kontoret, last- och lagerutrymmena. Man placerade ut polisvakter. Och samma dag stängdes omkring 600 av Jehovas vittnens Rikets salar i hela Argentina.
slut på friheten
Sedan förbudet har man gjort sig skyldig till religiös intolerans i 38 städer, från provinserna längst i norr, Misiones, Formosa och Salta, till de sydliga provinserna Río Negro, Chubut och Santa Cruz. Hittills har över 320 människor arresterats, bland dessa många äldre män och kvinnor samt små barn. Andra har hållits fängslade bara på grund av att de var släktingar eller vänner till vittnena.
Anstår sådana handlingar en nation som bekänner sig främja friheten? Tidningen Buenos Aires Herald gav ett modigt svar i sin ledare ”Religionsförföljelse”. Där kunde man läsa: ”Dessa rapporter [om arresteringar av Jehovas vittnen] ger vid handen att Argentina nu är mitt inne i den största religionsförföljelsen sedan Argentina blev självständigt. Detta är mycket beklagligt och kommer inte på något sätt att främja Argentinas rykte i omvärlden.”
Tidningens ledare konstaterade också att regeringens åtgärder ”bjöd världen på det vedervärdiga skådespelet med väpnade poliser som avbröt bönemöten, något som man kanske kan kalla för normalt i Sovjet men som inte borde få äga rum i det pluralistiska Argentina”.
Men detta ”vedervärdiga skådespel” har ägt rum. Vi skall här bara ta upp ett par av de fall som kan hjälpa dig att få en verklig bild av den religiösa intoleransen i Argentina.
talande fakta
”30 vittnen gripna.” Så löd en tidningsrubrik den 29 mars 1978 i Andalgalá (i Catamarcaprovinsen). Ramón Alvarez, medlemmar av hans familj och inbjudna gäster arresterades efter den avslutande bönen vid det årliga kristna firandet av Herrens nattvard. De kvarhölls i sex dagar. Både män och kvinnor tillbringade den första natten på polisstationens öppna gård. Man beslagtog deras personliga exemplar av bibeln och biblisk litteratur.
I Mar del Plata, ett omtyckt turistmål vid kusten, studerade en grupp på 19 vuxna och tre minderåriga bibeln. Plötsligt stormade 15 polismän in och befallde alla att ge sig av med händerna över huvudet. Hector Mariño och andra vuxna kvarhölls i 45 timmar. När fyra andra vittnen kom med mat och kläder till sina vänner, blev de också arresterade! En man som inte var ett vittne förklarade: ”Jag är stolt över att min far är ett av Jehovas vittnen.” På grund av att han sade detta blev han också arresterad.
Ett särskilt svårt fall ägde rum i Puerto Rico (i provinsen Misiones). Där fängslades 16 vuxna — föräldrar till elever som hade relegerats från skolorna på grund av flagghälsningsfrågan. De kvarhölls i 55 dagar tillsammans med förbrytare av alla slag. De som var fäder kunde sålunda inte arbeta för att försörja sina familjer. De fängslade mödrarna tvingades lämna sina små barn i andra kristna familjers vård!
Soldater letade också igenom vittnens hem på en annan plats i samma provins och beslagtog deras litteratur, däribland bibelöversättningar som inte utgetts av Jehovas vittnen. Polisen arresterade 15 personer, däribland en som över huvud taget inte var något vittne, utan bara hade deras litteratur. Soldaterna besökte andra hem i närheten och hotade att arrestera vem som helst som inte brände vittnenas litteratur, om de hade något av den i sin ägo.
Polischefen i Pirané (i Formosa) hämtade vittnet Mosconi i hans hem, tog honom med till stadsgränsen och hotade honom med att han skulle hamna i fängelse om han vågade återvända hem. I samma provins trängde beväpnade soldater in i ett privathem. De gick till handgripligheter och började svära och arresterade hela familjen på sju personer och kvarhöll dem i tre dagar.
I Villa Constitución (i Santa Fe) sökte man igenom ett privathem. Man beslagtog litteraturen, däribland biblar som tryckts av andra religionssamfund. Man befallde alla de närvarande att infinna sig på polisstationen. De fick varningen att det kunde betyda 10 års fängelse, om man kom på dem igen med att ha vittnenas litteratur.
I Córdoba satt ett vittne i arresten i 13 dagar. Man förhörde honom länge, och ibland band man för hans ögon, så att han inte kunde känna igen sina utfrågare.
Luisa Moretti och en kvinnlig kamrat till henne hölls i förvar av Bahía Blanca-polisen i 10 dagar. Vad hade de gjort sig skyldiga till? De hade talat med andra människor om bibeln!
Längst i söder i Pico Truncado (i Santa Cruz) letade man igenom ett av vittnenas hem och beslagtog hans bibliska litteratur. Efter det höll man honom isolerad i fem dagar.
I Las Catitas (i Mendoza) tog man ett vittne från hans arbetsplats för att förhöra honom hos polisen. När han inte kunde svara polisen tillfredsställande, slog man honom i ansiktet tills han blödde.
ingen omstörtande verksamhet
Vilket bevismaterial fann polisen, då man genomsökte bostäder eller stängde avdelningskontoret och vittnenas mötesplatser över hela Argentina? MAN KUNDE INTE FINNA ETT ENDA VAPEN, INTE NÅGON SOM HELST LITTERATUR MED SAMHÄLLSOMSTÖRTANDE INNEHÅLL!
Dessutom gjorde inget av vittnena motstånd. Inte heller visade de någon som helst brist på respekt för polisen och andra myndigheter.
Bland de 33.000 aktiva Jehovas vittnen som finns i Argentina har man ännu inte funnit någon som varit samhällsfientlig!
De som känner Jehovas vittnen är emellertid inte överraskade av detta. Vittnena har inrättat sitt liv efter de kristna principer som finns i bibeln — deras grundläggande lärobok i alla världens länder. Att tillämpa bibelns principer är sannerligen inte att vara samhällsfientlig. Ändå anser man i Argentina att det är ett brott att studera och tala med andra om denna heliga bok!
avskedade
Tiotals vittnen har förlorat sina arbeten sedan förbudet trädde i kraft. Man uppmanade skolmyndigheterna att omedelbart avskeda alla lärare som inte tog del i flagghälsningsceremonier.
I provinsen Buenos Aires avskedades Enriqueta Domínguez, en vikarierande lärarinna för tredje klassen, med 48 timmars varsel. I en annan skola blev Elsida DaCosta avskedad från sin ställning som biträdande rektor.
Beatriz Muñoz var lekskoleföreståndarinna och hade redan arbetat som lärarinna i 24 år i den västliga provinsen Mendoza. Hon är änka och har två barn. Ändå blev hon avskedad på fläcken, när hon gjorde ett förbehåll i samband med en patriotisk ed, som hon undertecknade.
Mercedes D’Alesandro miste sitt arbete vid det statliga televerket. Vittnena Román och Fernández förlorade sina anställningar i Buenos Aires’ stadsförvaltning. Ernesto Navarro och Jorge Brun, som var anställda i Tucumáns provinsfängelse, blev också avskedade utan någon gottgörelse för sin mångåriga tjänst. Och till denna lista kan man lägga många fler fall.
relegerade från skolan
Man har relegerat mer än 300 barn eller helt enkelt vägrat dem tillträde till offentliga eller privata skolor. På vissa platser har emellertid federala domare fördömt denna diskriminering och sett till att vittnenas barn fått börja i skolan igen. Och nyligen förklarade Högsta domstolen att det var olagligt att relegera en elev bara på grund av att han tillhörde en viss religion.
Bland de rättsliga inlagor, som skickats till unga Jehovas vittnens försvar, finns ett mycket intressant citat från en betydande argentinsk auktoritet på landets grundlagar: ”Om varje människa har rätt att säga sin mening, har hon också motsvarande rätt att avstå från att göra ett uttalande eller utföra en handling som inte återspeglar hennes övertygelse eller önskningar. ... Ibland kan bara det att man fordrar att en person är närvarande då en viss handling utförs betyda att man egenmäktigt tvingar honom att delta, även om det sker passivt, i en ceremoni eller i en situation som han inte tycker om; detta är ett brott mot friheten att inte yttra sig. Att tvinga någon att svära en ed som strider mot hans religiösa övertygelse och samvete får samma följder och är en egenmäktig handling.” — Manual de Derecho Constitucional, sid. 220/221:355.
Några av eleverna som var vittnen hoppades, sedan de blivit relegerade, att kunna avlägga sin slutexamen inför en specialkommitté. Men man förvägrade dem också denna rätt, därför att utbildningsrådet i Misionesprovinsen i en skrivelse hade förklarat: ”Om eleverna tillhör ’Jehovas vittnens’ religion, kan vi inte tillåta ett sådant prov.”
Ironiskt nog har skolorna i landet mottot: ”DIOS, PATRIA Y HOGAR” (”GUD, FOSTERLANDET OCH HEMMET”). Men Jehovas vittnens barn förvägras skolutbildning, trots att de verkligen sätter Gud främst, som det sägs i denna slogan!
strängare bestraffning
I de flesta demokratiska länder har man möjlighet att på laglig väg befria vapenvägrare från militärtjänst.
Den 17 februari 1977 antog emellertid Argentina en ny stadga i militärlagen. Vapenvägrare fick inte bara det sedvanliga fängelsestraffet för att de vägrat bära vapen (Jehovas vittnen fick vanligtvis tre och ett halvt års fängelse), utan måste nu också räkna med ständigt anställningsförbud både beträffande statliga och offentliga tjänster samt att också mista alla sina medborgerliga rättigheter och sitt argentinska medborgarskap.
Det betyder att den som vägrar att lära sig döda blir hårdare bestraffad än vanliga förbrytare som dödar, förstör andras tillhörigheter och gör sig skyldiga till andra skändliga förbrytelser!
”brottsligt försvar”
I maj 1977 blev Charles Eisenhower, Sällskapet Vakttornets samordnare, som sedan 1948 bor i Argentina, och Lucio Antonuccio, en av Jehovas vittnens äldste, som är född i Argentina, inkallade inför militärdomaren Alberto Martínez. Domaren ställde frågor till dem om ett ungt vittne som vägrade militärtjänst. Senare kallades de inför en federal domstol för att klargöra Jehovas vittnens trosuppfattningar.
Som en följd av dessa förhör befanns de vara skyldiga till ”brottsligt försvar” och kunde bli dömda till fängelsestraff från tre månader upp till tre år. Och en appellationsdomstol upprätthöll detta beslut.
Vad menas med ”brottsligt försvar”? Webster’s Third New International Dictionary definierar ”försvar” som: ”Någonting som sagts eller skrivits för att försvara eller rättfärdiga vad som för andra verkar vara fel.” [Kursiverat av oss]
I Argentina verkar det därför som om man gjort något brottsligt, när man i en rättssal försvarar sin på bibeln grundade tro!
Det är värt att lägga märke till att Charles Eisenhower aldrig hade träffat vittnet, som vägrade värnplikt, förrän han träffade honom i militärlägret. Lucio Antonuccio, fångens kusin, hade studerat bibeln med honom men hade aldrig gett honom råd angående militärtjänsten.
Kan det råda något som helst tvivel om att Jehovas vittnen i Argentina, med tanke på alla dessa bevis, är offer för intensiv, ondskefull religiös intolerans?
Vad kan man göra åt saken? Ja, vad kan DU göra?
[Karta på sidan 13]
(För formaterad text, se publikationen)
●1
●2
●3
4●
5●
●6
●7
8●
9●
10●
11●
12●
13●
14●
15●
Argentina
STÄDER (OCH PROVINSER) SOM NÄMNTS I ARTIKLARNA DÄR ARRESTERINGAR ÄGT RUM
1. Salta (Salta)
2. Pirané (Formosa)
3. Puerto Rico (Misiones)
4. Tucumán (Tucumán)
5. Andalgalá (Catamarca)
6. Santiago (Santiago del Estero)
7. Córdoba (Córdoba)
8. Concordia (Entre Ríos)
9. Villaguay (Entre Ríos)
10. Villa Constitución (Santa Fe)
11. Las Catitas (Mendoza)
12. Mar del Plata (Buenos Aires)
13. Bahía Blanca (Buenos Aires)
14. Pico Truncado (Santa Cruz)
15. Buenos Aires, huvudstad