Hur alla människor kommer från en enda människa

NÄR aposteln Paulus talade inför en grupp filosofer i det forntida Aten, förklarade han: ”[Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” (Apg. 17:26) Detta stämmer överens med skapelseberättelsen i Första Moseboken, där det heter att Adam och Eva skapades direkt av Gud och fick befallningen ”föröken eder och uppfyller jorden”. (1 Mos. 1:28; 2:7, 20—22) Eva skulle bli ”en moder åt allt levande”. (1 Mos. 3:20) När vi betraktar de milliarder människorna på jorden, som ser så olika ut och har så olika personligheter, kanske vi säger: ”Hur kan det förhålla sig så?”

Över hela jorden ser vi en stor mångfald olika arter av växter och djur. Med arter menar vi här de skapade arterna, inte det som vanligen kallas sorter. Dessa arter är inte besläktade med varandra — katterna, hundarna och hästarna är till exempel inte besläktade med varandra. Det finns barriärer som förhindrar korsningar mellan dem eller rättare sagt förhindrar att deras könsceller förenas och fungerar tillsammans, så att det frambringas en ny art. Detta stämmer överens med den lag som Gud stiftade i samband med skapelsen, lagen att alla levande organismer fortplantar sig endast ”efter sina arter”. (1 Mos. 1:11, 12, 21, 25) Bibelskribenten Jakob uttryckte principen mycket enkelt med hjälp av en illustration: ”Inte kan väl ett fikonträd frambringa oliver eller en vinstock fikon?” — Jak. 3:12.

Men inom gränsen för varje art finns det mycket stora variationsmöjligheter. Det finns hundar och katter i alla färger och storlekar; och bland blommorna finner vi begoniorna, som har otaliga sorter som liknar andra blommor. Det finns tusentals olika sorters orkidéer. Alla dessa sorter har kommit till under tidens lopp på grund av det nästan obegränsade antalet kombinationer som är möjliga när det gäller växter och djur. Människan har fått fram många av dessa sorter genom att noga välja ut och korsa olika sorter med varandra. Dessa framförädlade sorter blir i vanliga fall inte bestående annat än under särskilda omständigheter eller i ett drivhus eller ett laboratorium. Och ingen av dessa sorter utgör någon annan art. De skiljer sig med andra ord inte så mycket från den ursprungliga sorten att könscellerna inte kan kombineras med celler från andra sorter inom samma art och ge avkomma. Men det kan ibland vara så att skillnaden i storlek mellan olika djursorter av samma art kan förhindra en naturlig parning eller att fostret kan växa ända tills det blir fullgånget och kan födas fram. Men dessa olika sorter tillhör ändå genetiskt sett samma art.

Uppfödningen av nötboskap kan tjäna som ett exempel på vad djurförädling kan åstadkomma men också vilka brister den har. I hjordar där man eftersträvar hög mjölkproduktion låter man kor med god produktion para sig med en tjur från en stam med hög produktion, ofta en tjur från samma hjord. Produktionen ökas undan för undan från den ena generationen till den andra. Men till slut uppträder en allvarlig svaghet, till exempel att korna börjar föda fram sina kalvar innan de är fullgångna. Då har man nått gränsen för ytterligare förädling.

Ärftlighetsbärande faktorer

Vad är grunden för att det kan förekomma så stor variation inom varje art? En av de första forskare som delvis besvarade den frågan var Gregor Mendel, en österrikisk munk som levde på 1800-talet. Han var mycket intresserad av biologi. Han upptäckte genom experiment att växter och djur hade faktorer i sin arvsmassa som vidarebefordrade vissa egenskaper från förälder till avkomma. En del egenskaper åstadkoms på ett relativt enkelt sätt, eftersom bara några få genetiska faktorer är inbegripna. Andra egenskaper kräver ett samspel mellan många olika faktorer. Men det förekommer en matematisk exakthet i sannolikheten för att vissa egenskaper skall uppträda med en bestämd, regelbunden frekvens hos avkomman.

Andra män och kvinnor fann genom sin forskning att varje kroppscell hos ett djur eller en växt har tusentals invecklade delar, men att det bland dessa finns en kärna som styr cellens verksamhet. Kärnan i varje cell i kroppen innehåller små enheter som kallas kromosomer. Vardera föräldern bidrar med hälften av dessa kromosomer. En människas grundläggande egenskaper eller personlighetsdrag är följaktligen ett arv från hennes förfäder.

Kromosomerna kan beskrivas som smala trådar eller ”pärlhalsband”, som innehåller DNA (deoxiribonukleinsyra). ”Pärlorna” på dessa ”halsband” är generna. Generna är kemiska föreningar som styr cellen eller ”beordrar” den att bygga vissa strukturer. De är bärare och förmedlare av de ärftliga egenskaperna. En gen, eller en grupp gener som samverkar, kan kontrollera ögonfärgen eller hudens struktur och konsistens eller produktionen av en viss matsmältningsvätska osv.

Mendel visste inte allt det här, men genom sina experiment kom han till den slutsatsen att alla ärftliga egenskaper beror på vad han kallade ”enhetsfaktorer” eller ”element” (numera kallade ”gener”) i alla levande organismers celler. Han fann att ärftligheten följer bestämda regler.

Matematiska lagar styr de genetiska processerna

Mendel fann att vissa egenskaper tycks bero på en enda faktor eller gen, som överförts från vardera föräldern. Hos den så kallade ”underblomman” fick han till exempel genom att korsa röda och vita blommor en andra generation som bestod av uteslutande skära blommor. Genom att sedan korsbefrukta eller korsa dessa skära blommor med varandra fick han fram en tredje generation, som bestod av 50 procent skära, 25 procent röda och 25 procent vita blommor.

Hos växter och djur är somliga egenskaper ”dominanta”. Detta innebär att om den ena föräldern har en genetisk faktor eller gen som framkallar en viss egenskap hos avkomman, så dominerar denna faktor över eller överskuggar den faktor eller gen som kommer från den andra föräldern. Den dränkta eller undertryckta genen sägs vara ”recessiv”. I varje människas kroppsceller finns det till exempel två gener eller faktorer som bestämmer hårfärgen. (Det är inte riktigt så enkelt, men låt oss anta det för att kunna förklara principen här på ett begripligt sätt.) Genen för mörkt hår är dominant; genen för blont hår är recessiv. Om den ena föräldern bidrar med en gen för mörkt hår och den andra föräldern med en för blont hår, kommer den ”mörka” genen att dominera enligt de matematiska proportioner som framgår av diagrammet på sidan 13. Om båda generna i en människas kroppsceller är för mörkt hår, kommer hon själv att få mörkt hår. Om den ena är en ”mörk” och den andra en ”blond” gen, får hon mörkt hår, men kanske något ljusare eller möjligen rött. För att vara blond måste hon i kroppscellerna ha två gener för blont hår.

Kroppscellerna innehåller alltså två gener för hårfärg, men i vardera förälderns könsceller finns det bara en gen för hårfärg, eftersom könscellerna är att betrakta som halvceller. Vardera föräldern bidrar alltså med en halvcell med dess gen för hårfärg, vilka tillsammans kommer att utgöra barnets kroppscell. Generna från fadern och modern kan kombineras på fyra olika sätt: mörk-mörk, mörk-blond, blond-mörk och blond-blond. Barnets hårfärg beror på vilken av dessa kombinationer som uppstått.

En människas utseende och egenskaper kallas tillsammans hennes ”fenotyp”. Arvsmassan i cellerna kallas däremot hennes ”genotyp”. Av diagrammet framgår det att sannolikheten för att det skall bli mörkhåriga barn, om vardera föräldern har en ”mörk” och en ”blond” gen i sina kroppsceller, är tre av fyra (enligt ett statistiskt genomsnitt). En blond människas genotyp är blond-blond (två blonda gener i kroppscellerna). En mörkhårig människas genotyp kan vara antingen mörk-mörk eller mörk-blond (eller blond-mörk). Hon kan ha antingen två ”mörka” gener eller en ”mörk” och en ”blond” gen. Den som har mörkt hår skulle inte med säkerhet kunna veta vilken genotyp han har, om inte en av hans föräldrar vore blond eller han hade ett blont barn.

Mendel experimenterade också med trädgårdsärt, där den ena sorten hade gener för släta, gula ärtor och den andra sorten gener för gröna, skrynkliga ärtor. Den gula färgen dominerar över den gröna och den släta formen över den skrynkliga. Han fann, då han korsade de båda sorterna, att alla ärtorna blev släta och gula. Men när Mendel korsade dessa av den andra generationen med varandra, fick han olika resultat. De olika genetiska faktorerna kombinerades nu på ett sådant sätt att det blev fyra olika sorter.

Tidigare ansåg somliga att ärftligheten hos människan var knuten till blodet. Man tänkte sig att barnet genom ett slags ”blandningsprocess” kom att bli ett mellanting mellan de båda föräldrarna när det gällde utseende och andra egenskaper. Den ena förälderns blod blev med andra ord ”utspätt” med den andra förälderns. Barnet skulle då se ut som ett ”mellanting” mellan sina föräldrar. Men så förhåller det sig inte. Ärftligheten är knuten till könscellerna, och inte till blodet, så att det i en grupp avkomlingar inte bara finns ”mellantyper”, utan också typer som definitivt har samma egenskap som den ena av föräldrarna. Det kan också hända att någon i vissa avseenden liknar till exempel sin farfar eller farfarsfar mer än han liknar sin far eller mor. Ett barn kan till exempel ha någon egenskap eller begåvning som hans farfar ägde men som inte alls visade sig hos hans far eller mor.

Varför det finns sådan variation

Alla dessa variationer i ärftligheten beror på DNA i könscellerna. En gen är en liten sektion av DNA — som i och för sig är mycket komplicerad. Varje gen består av en sträng av kemiska ämnen som är ordnade i en viss följd och därigenom bildar en ”kod” eller ett ”budskap”, som styr utvecklingen av en viss egenskap, precis som ord ordnas i olika satser och bildar meningar. Det finns tusentals gener — ingen vet hur många tusen — i människocellen. Men låt oss anta, för att ta till i underkant, att det bara finns 1.000 gener (mycket färre än det verkliga antalet) och att varje gen bara har två varianter (som framkallar olika ögonfärger osv.). Då skulle antalet olika genkombinationer som skulle kunna uppstå hos människan vara 2¹⁰⁰⁰. Detta tal — två upphöjt till tusen — är så stort att människan inte kan fatta det. Det är mycket större än det beräknade antalet elektroner och protoner i det nu kända universum!

Följande process bidrar till den nästan gränslösa variationen: Varje levande cell i människokroppen innehåller 46 kromosomer. Könscellerna bildas genom att vissa av cellerna med 46 kromosomer delar sig och bildar halvceller (som kallas ”haploida” celler). De innehåller var och en 23 kromosomer. Under delningsprocessen lägger sig de 23 kromosomer en person fått från sin far och de 23 han fått från sin mor bredvid varandra och bildar kromosompar. Var och en av de 23 kromosomerna från den ena föräldern — som utefter hela sin längd bär de gener som styr utvecklingen av de många speciella egenskaperna hos avkomman — ligger nu jäms med motsvarande kromosom från den andra föräldern. När cellen sedan delas, går den ena kromosomen till den ena nybildade könscellen (som i verkligheten är en halvcell), och den andra kromosomen i paret går till den andra halvcellen. Men under denna process skils de båda kromosomerna inte bara från varandra, utan det händer också ibland att de överkorsar varandra och utbyter delar. På så sätt blir det möjliga antalet olika kombinationer praktiskt taget oändligt. Dessa processer förklarar hur någon kan ha en ”dubbelgångare” — en person som är mycket lik honom till utseendet — trots att det finns stora skillnader mellan dem i många andra avseenden. Exakt samma genetiska mönster finner man endast hos enäggstvillingar.

Alla människor utgör en enda familj

När vi förstår de genetiska principerna och vet hur millioner olika variationer uppträder, kan vi också förstå varför dessa variationer existerar och att alla människor ändå utgör ett enda människosläkte, en enda familj. Det finns stora skillnader i vissa avseenden, obetydliga skillnader i de flesta avseenden. Men det finns en enhetlighet i människonaturen överallt, och människor av alla raser kan gifta sig med människor av andra raser och få barn. De tillhör allesammans en enda art.

Många av de mera markerade skillnaderna och kombinationerna, när det gäller olika egenskaper, beror på att olika människogrupper varit isolerade under lång tid. Denna isolering har uppkommit på grund av att vissa grupper blivit avskilda från andra genom geografisk isolering eller artificiella barriärer, som uppstått på grund av religiösa, sociala, nationella eller språkliga skillnader. Isoleringen har åstadkommit att vissa egenskaper eller drag parats ihop med andra — till exempel den mörka hudfärgen och det mörka håret med de grova anletsdrag, som man finner hos många svarta, eller österlänningarnas ”gula” hudfärg med deras mandelformade ögon. Men dessa drag är inte alltid sammanlänkade med varandra. Det finns till exempel många svarta som har mycket fina anletsdrag. Ibland ser man de ovannämnda dragen hos andra människor, men inte så ofta sammanlänkade med varandra som bland dem som under lång tid hållit sig inom vissa gränser, när de sökt sig en partner och endast gift sig med någon från sin egen trakt eller stam.

När vi förstår hur ärftligheten fungerar, kan vi också inse varför vi allesammans är ofullkomliga — varför vi allesammans syndar och dör. Hur så? Adam, hela mänsklighetens förfader, vände sig bort ifrån Gud, syndade och fördärvade sig själv. Adam ”förfelade sitt mål”, enligt bibelns terminologi. Han avvek från den fullkomlighetsnorm som han ursprungligen hade nått upp till. (Rom. 3:23) Eftersom han förlorat sin fullkomlighet, kunde han inte föra den vidare till sina barn. Det arv han gav sina avkomlingar var inte fullständigt, utan var försvagat, skadat. Det var inte liv, utan död, som han gav dem i arv. Resultatet blev att ”synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och [att] döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat”. (Rom. 5:12) Med tanke på att vi allesammans härstammar från en och samme förfader och har ärvt ofullkomlighet, utan att vi själva är skuld till det, bör vi människor bli mera hänsynsfulla och omtänksamma mot varandra. Men så betraktar man det i allmänhet inte.

Och eftersom vi alla har ärvt synd och död från en gemensam förfader, kan vi också bli friköpta genom en enda människas lösenoffer. Den människan är Jesus Kristus. Gud var hans Fader, och han hade levat tillsammans med honom i himmelen innan han kom till jorden. Han blev en människa genom att födas av en kvinna förmedelst ett underverk. — Gal. 4:4.

Aposteln Paulus skriver om detta: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden.” — Fil. 2:5—8.

Genom att Jesus underkastade sig allt detta kunde han utge sitt fullkomliga människoliv som ett försoningsoffer för mänskligheten. Gud, som älskar sitt skaparverk, som han danat så förunderligt och sinnrikt, kom på detta sätt mänskligheten till undsättning. Aposteln sade också: ”Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom. 5:8) Eftersom Jesus Kristus aldrig har syndat och förlorat sin fullkomlighet, som Adam gjorde, har hans Fader bemyndigat honom att förmedla det fullkomliga livets arv till alla som kommer till honom i tro och lydnad. Jesus sade: ”Ty alldeles som Fadern har liv i sig själv, så har han gett också åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom myndighet att hålla dom, eftersom han är Människoson.” — Joh. 5:26, 27.

Jesus Kristus, som fått denna myndighet och makt, kan återställa alla dem som utövar sann tro på denna föranstaltning. Millioner människor som skall leva på jorden under hans rikes styre skall bli återställda på detta sätt, också de som då skall uppväckas ur minnesgravarna. Det var därför han lärde sina efterföljare att bedja till Fadern: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:10, 1917) På så sätt skall döden, som gått i arv från syndaren Adam, bli utplånad. — Upp. 21:4.

[Tabell på sidan 12]

(För formaterad text, se publikationen)

CELLEN

KÄRNPLASMA

GOLGIAPPARATEN

MITOKONDRIER

KÄRNMEMBRAN

CELLMEMBRAN

CELLKÄRNA

ENDOPLASMATISKT RETICULUM

CYTOPLASMA

RIBOSOMER

Cellen — livets grundläggande byggsten. Människokroppen består av billioner celler. De varierar i storlek, form och funktion, men allesammans har samma 46 kromosomer. (De flesta av strukturerna är förstorade för att lättare kunna urskiljas.)

[Tabell på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

1:a generationen

2:a

3:e

4:e

1:a generationen:

Fadern och modern är blonda och har endast gener för blont hår

2:a generationen:

Alla barnen blir blonda, eftersom varje barn får en blond gen från vardera föräldern. Ett av barnen i 2:a generationen gifter sig med en person som endast har gener för mörkt hår

3:e generationen:

Alla får mörkt hår; det mörka dominerar, men alla har också den recessiva genen för blont hår. En i 3:e generationen gifter sig med en person med gener för både mörkt och blont hår

4:e generationen:

Det mörka dominerar, men den recessiva faktorn framträder när två blonda gener kommer tillsammans

[Tabell på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

RÖD

VIT

SKÄRA

RÖDA 25%

SKÄRA 50%

VITA 25%

Matematiska lagar styr underblomman. När de skära blommornas frön sås, uppträder blommorna alltid i proportionen en röd, två skära och en vit

[Bild på sidan 15]

Med tanke på att vi allesammans härstammar från en enda förfader bör vi bli mera hänsynsfulla mot varandra