Spiritistisk religion — Varför den har dragningskraft på så många. Är den något för dig?

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Liberia

DEN väldiga katedralen står mörk och öde, men från en liten kyrka vid en bakgata hörs ljud, som skär genom den stilla natten, ljud av sång, rytmisk handklappning, tamburinspel och rop av ”Pris ske Gud!” Över larmet hörs emellanåt en upphetsad röst i en frenetisk predikan. Den extatiskt gestikulerande ledaren börjar plötsligt rabbla ord på ett främmande språk. Någon svarar, och därmed erfar publiken att man uppnått kontakt med det övernaturliga, och man förväntar att få vara med om mirakulös helbrägdagörelse och profeterande.

Scener som liknar den här i en afrikansk ”helbrägdagörelsekyrka” utspelar sig i många länder. Att den karismatiska rörelsen sprider sig är en yttring av människans ökade andliga behov, menar somliga. Ett stort antal människor har övergett den konventionella, formalistiska religionen och i stället vänt sig till tron på det övernaturliga och det man kallar ”andlig verklighet”.

Men kan sådana starka känsloupplevelser tillgodose ditt andliga behov, eller kommer de att ha en skadlig påverkan? Vår tids påfrestningar förmår många att söka sig till Gud för att få hjälp. En del vänder sig till ”helbrägdagörelsekyrkor”, och andra söker svar genom att kontakta andeväsen förmedelst medier, som kung Saul gjorde för länge sedan. — 1 Sam. 28:4—8.

Spiritistisk religion är emellertid bedräglig och farlig, därför att den står i kontakt med onda andevarelser, inte med den sanne Guden. Dessa andevarelser leds av den ”som vilseleder hela den bebodda jorden”, Satan, djävulen. (Upp. 12:9) Detta är spiritism, som är fördömd av Gud. (5 Mos. 18:10—12) Och glöm inte att icke-kristen hedendom i forna tider också fick ”anden”, vilket möjliggjorde helbrägdagörelse, tungomålstal och ”profeterande”! Kyrkor, som menar att de kommer närmare Gud genom att egga upp publiken till extas eller hysteri, efterliknar hedendomen. Tänk på hur de går till väga!

Extasen framkallas

Ett sätt att uppnå extas är att använda droger, såsom det förklaras i Tylors Religion in Primitive Culture (Religionen i den primitiva kulturen):

”Genom att röka tobak försatte sig trollkarlarna i brasilianska stammar i extas under sina konvulsiviska orgier och såg då andar. ... Nordamerikanska indianer menade att berusning genom tobaksbruk var övernaturlig extas och att det männen drömde i det tillståndet var inspirerat.” — Band 2, sid. 503.

På grund av att man inom spiritistiska religioner använde sig av tobak för att få demonkontakt kallades den för den ”heliga örten”. Tylor jämför den med droger framkallade extasen med vad som försiggår i vissa kyrkor och påpekar att fanatiska predikanter vid väckelsemöten ofta framkallar ”just de ryckningar och trancetillstånd som ociviliserade stammar under oöverskådlig tid gett religiös innebörd”.

Extasen kan drivas upp under gudstjänsterna, så att några kommer i ett tillstånd av hysteri, då ögongloberna vänds ut och in och händerna hålls krampaktigt ihop med nedåtvända tummar. Detta följs av muskelryckningar, kroppsvridningar och av att man kastar sig omkring. Liknar ett sådant tillstånd det som hände under första århundradet, när helig ande utgöts vid pingsten?

Långt därifrån! (Apg. 2:1—11) Guds ande i verksamhet åstadkommer inte obehärskad hysteri, utan i stället dess motsats, mildhet och självbehärskning, enligt vad som sägs i bibeln, i Galaterna 5:22, 23. I ett hysteriskt tillstånd förlorar människor självbehärskningen och sägs ha ”förföljts av syner, i det andar frammanats i deras fantasi, andar vars namn de skrikit ut”.

Det är uppenbart att våldsamma, extatiska religiösa känslor lätt kan hamna utanför all kontroll, eftersom köttets begränsningar sätts åt sidan. Inte underligt då att Hastings’ Encyclopœdia of Religion and Ethics erkänner det ansvar kristendomen har att hålla ”extasen i bakgrunden som en fara för sinnet och viljan”.

Koncentration

Bibeln ger rådet åt kristna att vara ”ihärdiga i bönen” och att hålla sinnet ”fäst vid tingen där ovan”. (Rom. 12:12; Kol. 3:2) Detta betyder emellertid inte att man skall fästa sinnet vid en enda tanke eller ett enda föremål under en utsträckt tid och förvänta en känsloupplevelse. I en del kyrkor kan de som vill omvända sig ses böja knä i timmar vid ”botbänken” och be om ”religion”. Men det ligger stor fara i detta, för just ett sådant tillvägagångssätt, att man fäster sinnet vid en enda sak och samtidigt upprepar sin bön, fördömdes av Jesus. (Matt. 6:7) Det kan resultera i ett trancetillstånd eller verka som självhypnos. En person i ett sådant tillstånd kan få ingivelser i sinnet, eller också kan känsloupplevelsen bli så stark att han tycker att Gud rört vid honom. Denna metod liknar de koncentrationsövningar i en viss kroppsställning som förekommer i yoga, en form av spiritism som utmynnar i översensoriella förnimmelser.

I bibeln, i Filipperna 4:6, 7, lovar Gud visserligen att han skall skydda deras tankeförmågor som ber till honom, men de som söker ”religion” genom fasta och koncentration finner att de måste skapa ett tomrum i sinnet och lossa de tyglande banden i tankeförmågorna. ”Ditt sinne är alldeles för förnuftsbundet. Det förstår du inte, förrän du frigör dig och låter den heliga anden komma in.” Det är Marcus Bach som säger det i sin bok The Day I Spoke in Tongues—the Inner Ecstasy (Dagen då jag talade i tungor — den inre extasen).

För att ”frigöra sig” rekommenderades en gång följande:

”Du måste kunna dämpa sinnet, låta det vila. ... Låt tankarna irra, eller låt bara sinnet bli tomt. ... Misstag kan undvikas genom att du varje dag under meditationen noga lyssnar till den inre rösten ... och hjälpen från högre plan.”

Kommer detta råd från bibeln? Inte alls. Det är i stället vad en ”demonröst” sade till en dam som använde ett ouijabord. Den här episoden bevisar att detta att man gör sinnet fritt genom otillbörlig koncentration i avsikt att höra röster eller bli påverkad känslomässigt är en inbjudan till demoner att störta in. Enligt vad Jesus sade, skulle just ett sådant ”rensopat” sinne, som inte är fyllt med andligt sett hälsosamma tankar, besättas av demoner. — Luk. 11:24—26.

Spiritistisk helbrägdagörelse

En helbrägdagörare som tillämpar psykometri använder metoder som är vanliga inom trolldomskonsten. Han tar hårstrån, en bit av en fingernagel eller bara litet saliv på ett papper för att överföra kontakt vid diagnos eller vid botande. Detta slag av helbrägdagörelse och den som åstadkoms av psykiska krafter vid yogautövning, och vidare den helbrägdagörelse Harry Edwards i England sysslar med, fick en granskare av allt detta att säga: ”Magisk helbrägdagörelse är den vanligaste formen av helbrägdagörelse i dag.”

I Afrika botar helbrägdagörare, som också är magiker, genom fetischer och amuletter. Föremål som helgats åt Satan, stenar till exempel, används i vissa områden. Om ”kristna” kyrkor lägger sig till med en metod som är grundad på magi, kan vi då påstå att kraften bakom den hädanefter kommer från Gud och inte från Satan?

Faktum är att man också i en del kyrkor i kristenheten har en viss ritual i samband med helbrägdagörelse. Hastings’ Encyclopœdia of Religion and Ethics säger: ”Inom kristenheten i västvärlden har den apostoliska trosbekännelsen ungefär samma värde som bönen Fader vår. Den används för helbrägdagörelse, speciellt vid exorcism.” Böner, trosbekännelser och bibeltexter har förvandlats till magiska formler, precis som i hednareligionerna. Helbrägdagörare inom Christian Science använder bibeltexter i förbindelse med självsuggestion. Fortfarande anser många vidskepliga människor att korstecknet är det ”säkraste skyddet mot demoner och botemedlet mot alla sjukdomar”, säger dr Kurt Koch i sin bok Demonology Past and Present (Demonologi förr och nu).

Helbrägdagörelse genom magnetism och ”het hand”

Så finns det helbrägdagörare som menar sig ha förmågor att återställa hälsan genom att helt enkelt göra strykande rörelser med händerna. En sådan helbrägdagörare med magnetisk kraft sade emellertid själv: ”Den som har krafter av helbrägdagörande magnetism till att bota fler än två personer om dagen har kontakt med underjorden.” Kan vi då föreställa oss att de som besitter svag ”naturlig” magnetisk kraft inte står under demoninflytande? Dessa helbrägdagörare sysslar kanske inte direkt med spiritism, utan arbetar i ”Jesu namn”. Doktor Koch, som under 30 år studerat ockulta fall, kastar något ljus över detta. Han upptäckte att när han stötte ‵på en person som besatt magnetisk ”gåva”, hade antingen dennes föräldrar eller till och med ännu äldre generationer prövat på magnetism eller spiritism!

I Tyskland kom en kyrkomedlem på att han kunde ”helbrägdagöra” med sin ”heta hand”. Predikanten i den kyrkan prisade denna förmåga som en ”gåva från Gud”. Men vad skall man säga om en magiker på Filippinerna, som genom ockult kraft gör sin hand ”het” precis när han vill? Och det finns en mästare i yoga som genom självsuggestion kan öka blodcirkulationen i handen, så att blodet sipprar ut genom porerna, ett prov på mental koncentration som åstadkommer en förändring i den fysiska kroppen. Skulle predikanten vilja prisa också dessa senare fenomen som ”gåvor från Gud”? Sådana religiösa ledare erbjuder inte mycket skydd mot farlig spiritistisk religion.

Helbrägdagörelse genom suggestion

Helbrägdagörelse genom tron är i själva verket inte detsamma som helbrägdagörelse från Gud, utan i stället tillämpad suggestion. Allt beror på i vilken utsträckning en människas känslomässiga tillstånd kan förändra hennes fysiska tillstånd. Sådant ”botande” har inget bestånd. Vid ett känsloladdat väckelsemöte övertygas en reumatiker i rullstol om att han blivit botad av en helbrägdagörare. Genom kraften i den starka suggestionen förmår invaliden att darrande ställa sig upp och börja gå, men han återfaller senare till ett ännu sämre fysiskt tillstånd.

Även om helbrägdagöraren i ett sådant fall inte står under demoninflytande, bedrar han genom att ge religiös suggestion sken av att vara helbrägdagörelse från Gud genom helig ande. Det ankommer på den det berör att pröva helbrägdagörarens påståenden för att utröna om de verkligen har sitt ursprung hos Gud. (Jämför 1 Johannes 4:1.) Sann gudsdyrkan är inte byggd på en lögn, utan ”de sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern med ande och sanning”. — Joh. 4:23.

Hur man tillgodoser sitt andliga behov

Om du söker Gud, vad mer kan du begära än att du finner den källa där du kan ”uppfyllas av den exakta kunskapen om hans [Guds] vilja, i all vishet och andlig fattningsförmåga”? Då kan ditt andliga behov bli helt tillgodosett. Detta kräver av den som är medveten om sitt andliga behov att han verkligen anstränger sig för att uppriktigt och med öppet sinne undersöka bibeln. Om du gör det, kommer du att lära känna sanningen som Jesus sade skulle göra dig fri. — Kol. 1:9; Joh. 8:32; Matt. 5:3.