Varför juristerna är i skottlinjen

ÅR 1978 skrev Lois G. Forer, som är domare i Pennsylvania i Förenta staterna, i en artikel betitlad ”The Law: Excessive Promise and Inadequate Fulfillment” (Lagens handhavare: Överdrivna löften och mager uppfyllelse): ”Juristerna har aldrig stått så lågt i allmänhetens aktning som i våra dagar. ... Desillusion och missnöje med hur rättvisan handhas hotar själva kärnan av vår nationella välfärd och livskraft.”

Även i England reser kritiker allvarliga invändningar. I inledningen till en rapport angående rättssystemet där heter det:

”Vi blir lärda att ha fullt förtroende för den brittiska rättvisan. ... Vi hävdar att det finns somliga som aldrig får rättvisa.”

Juristerna är inflytelserika på alla nivåer — inom lagstiftningen, inom förvaltningen, på domarsätet och framför domarskranket. De har också monopol på att tillämpa lagen. Juristerna måste därför erkänna ett visst mått av ansvar när det gäller berättigade klagomål. Betrakta några av de vanligaste anklagelserna:

En lag för de rika, en för de fattiga

År 1905 sade Förenta staternas dåvarande president Theodore Roosevelt:

”Många av de mest inflytelserika och högst [betalda] medlemmarna av advokatkåren ... utarbetar djärva och sinnrika planer som gör att deras mycket rika klienter ... kan kringgå lagarna, som tillkommit för att reglera förhållandena i allmänhetens intresse.”

Situationen hade inte förändrats mycket, när justitieminister Robert Kennedy nära sex årtionden senare sade: ”Juristerna måste bära ansvaret för att två lagsystem tillåts växa fram och fortleva — ett för de rika och ett för de fattiga.”

Juristerna är naturligtvis inte ansvariga för det förhållandet att det finns rika och fattiga i världen. Och de är ingalunda de enda, vars tjänster ofta kostar mer än den genomsnittlige arbetaren har råd att betala. Kostnaden för sakkunnig juridisk hjälp i vissa länder ställer emellertid ofta rättvisan utom räckhåll för den fattige och till och med för medelinkomsttagaren.

New York Times uppgav följande i en analys angående advokaterna: ”Kritiker, både inom och utom yrkeskåren, hävdar att det finns för många lagar och för många advokater och att advokaterna tvingar sig själva ur marknaden.” Och överdomaren Charles D. Breitel vid appellationsdomstolen i staten New York talade om de advokater som ”bara roffar, roffar, roffar” och varnade för att ”de kanske dödar gåsen som lägger guldäggen”.

Försök att rätta till de orättvisor som orsakats av att juridisk hjälp är förenad med höga kostnader — till exempel genom att införa olika rättshjälpssystem — har haft varierande framgång. När man rättar till några orättvisor, kan andra skapas. I England och Förenta staterna har följden i många fall blivit att bara de mycket rika och de mycket fattiga har råd att vända sig till domstol. Medelinkomsttagare, som inte är berättigade till rättshjälp, finner många gånger att de inte har råd att anlita juridisk hjälp.a

Segslitna, invecklade rättegångar

Det moderna samhällets invecklade beskaffenhet och det ökande antalet lagar samverkar till att mångfaldiga problemen och överbelasta domstolarna som aldrig tidigare. Trögheten i systemet slår ofta ner modet på dem som anlitar det. Warren Burger, ordförande i Förenta staternas högsta domstol, sade: ”Människor med problem vill, liksom människor med plågor, få lindring, och de vill få det så snabbt och så billigt som möjligt.” Men dessa mål uppnås sällan, vilket bidrar till kritiken mot juristerna och de rättsliga institutionerna.

Tidskriften Time riktar uppmärksamheten på en annan orsak till förbittring och citerar advokaten Fred Dutton, f. d. medhjälpare till USA:s president, vilken säger: ”Jurister har betalt för att komplicera, för att hålla en tvist vid liv och för att göra allting formellt.” Han framhåller att en process angående etiketten på burkar med jordnötssmör tog 12 år och omfattade 75.000 aktsidor och en utskrift på 24.000 sidor! Därmed inte sagt att alla jurister praktiserar denna metod, men allvarliga missbruk förekommer tillräckligt ofta för att ge ett intryck som skadar yrkeskåren.

En del advokater åtar sig alltför många uppdrag och vidtar åtgärder för att föra ett ärende vidare först sedan klienten påkallat det. En praktiserande jurist medgav: ”Om klienten ligger åt sin advokat, kan det innebära en skillnad på månader i intjänad väntetid.” Om du har en sådan advokat, och om du vill att ditt ärende skall behandlas snabbt, kanske du måste ringa honom med jämna mellanrum. Å andra sidan kan det hända att din advokat behöver bättre samarbete från din sida för att kunna påskynda ärendet. Har du gett honom alla upplysningar han behöver? Betalar du honom punktligt?

Samvetsgranna advokater, som till en skälig kostnad arbetar effektivt för sin klienters intressen, kan vara en verklig källa till sinnesro för klienterna och skänka heder åt sin yrkeskår. Även sådana advokater måste emellertid arbeta inom ofullkomliga rättssystem, som på grund av själva deras natur kan befrämja moraliska orättvisor.

Ett system som hindrar rättvisan

Har du någonsin upplevt den känsla av missräkning man kan känna, när man hör talas om en uppenbart vrång dom som avkunnats av en domstol? Inom det angloamerikanska rättsväsendet kan en sådan dom bero på ett system i processförfarandet som kallas ”adversary system”. Detta system är baserat på teorin att rättvisa och sanning uppstår ur konflikten mellan två motsatta åsikter. Advokaten Abraham Pomerantz i New York sade följande om detta system:

”Vi skryter över det, men det är ett mycket fördärvligt system, ägnat inte att nå fram till, utan att motarbeta sanningen. Vardera sidan drar fram de fakta, som är till fördel, och ignorerar dem som inte är det. Ur detta uppstår förvirring och förvrängning, och den skickligaste vinner.”

Vardera sidan har en advokat som kämpar för sin klient. I många fall har ingendera sidan definitivt moraliskt rätt eller fel. Men detta system (adversary system) har en benägenhet att ignorera moraliska synpunkter och uppmuntra advokaterna att kämpa för vem som helst som betalar deras arvoden.

”Advokater som tillhör en offentlig yrkeskår med stort socialt ansvar”, skriver Jerold S. Auerbach, som är professor i juridik vid Wellesley College i USA, ”förklarar att lojalitet mot klienten är deras främsta förpliktelse (när deras lojalitet i själva verket är riktad mot klientens arvode).” Detta, framhåller han vidare, röjer en grundläggande brist i systemet (adversary system): Det ”är illa rustat att beakta samhällets bästa, utöver att tyst anta att varje strid och varje vinnare är nyttig för samhället”.

Detta hjälper en att förstå hur, från lekmannens ståndpunkt, till synes absurda domstolsbeslut kan uppkomma. Lagarnas höga ideal, vilka utformats för att ge varje tänkbart skydd åt den oskyldige och värna den ärlige, kan mycket effektivt användas av skickliga advokater för att hjälpa också den skyldige och den oärlige. Detta är en paradox i mänskliga rättssystem, för vilken juristerna inte kan hållas helt och hållet ansvariga. Rättvisa är visserligen idealet, men i praktiken, ofullkomliga människor emellan, händer det ofta att moralbegreppet rätt och orätt ersätts med vad som är ”lagligt”. Jerold Auerbach beskriver vad han i egenskap av professor i juridik ser äga rum:

”Varje år lär sig nära 100.000 [amerikanska] studenter att tänka som jurister. Att lära någon som i tjugoett år har tänkt som en vanlig människa att tänka som en jurist är ingen enkel bedrift. Läxan kräver att man upphäver tron på att rätt och orätt har någon betydelse utöver vad processförfarandet och rättssystemet avgör.”

Advokatens dilemma

En sådan inställning till moraliska värderingar i den juridiska utbildningen försätter samvetsgranna juris studerande i ett dilemma. ”Jag är bekymrad över att Harvard [juridiska fakulteten] bara ägnar minimal uppmärksamhet åt etiken vid utbildningen av blivande jurister”, skrev en juris studerande inför sin examen i en uppsats som publicerades i New York Times. ”På området rättslig och personlig etik överlämnas vi åt våra egna instinkter — i mitt eget fall, otillräckligt prövade instinkter.”

En annan aspekt på advokatens moraliska dilemma framhåller brottmålsadvokaten Seymour Wishman i New York: ”Att kämpa så energiskt och rådigt som möjligt för sin klient för att vinna är yrkets största tradition. Ju mindre värdig klienten är, desto ädlare är ansträngningen.”

Advokater som hyllar denna princip kan försvara människor som de personligen vet är brottslingar av värsta slag, eller biträda klienter, som har moraliskt tvivelaktiga mål, i deras affärer eller andra intressen. ”Många av mina klienter är monster som har gjort avskyvärda saker”, medger advokat Wishman. ”Även om de ibland inte är skyldiga till det brott de anklagas för, har nästan alla mina klienter gjort sig skyldiga till något.” Många sådana personer går fria och kan fortsätta att bedra samhället på grund av att de fått hjälp av en ”skicklig” advokat.

En åklagare i Texas sade om en sådan advokat: ”Han är skicklig, mycket skicklig. Men på grund av hans agerande går några dussin människor lösa i Texas som utan att blinka skulle kunna skjuta huvudet av folk. Han utgör en fara för samhället.”

Denne framstående advokat bemötte påståendet, och hans svar belyser den moraliska svagheten hos de nuvarande ofullkomliga mänskliga rättssystemen: ”Jag sover gott om nätterna. Det är inte mitt jobb att vara domare och jury, utan att göra det bästa jag kan för den medborgare som är anklagad.” Men det finns advokater som verkligen försöker lösa detta moraliska dilemma.

Det är emellertid tydligt att många advokater har kommit till den slutsatsen att det enda rätta är att undvika att fälla personliga moraliska domar och att i stället låta rättsförfarandet självt bli den slutlige domaren. Huruvida advokater med sin speciella kännedom om klienternas ärenden verkligen bör åta sig uppdrag för dem, som de personligen vet har orätt, är ett dilemma som yrket för med sig.

Somliga har den uppfattningen att trenden inom advokatyrket tycks vara att använda varje tänkbart ”lagligt” försvar för en klient, vare sig han är oskyldig eller skyldig. Men advokaterna kan svara: ”Varför skall vi fördömas för att vi använder de regler som fastställts i lagen?” Svaret belyser det moraliska dilemma som advokaterna ställs inför.

Det måste emellertid också påpekas att sådana lagliga medel har räddat många ärliga och oskyldiga människor från vrång dom. I somliga fall har de advokater, som haft hand om fallen, varit övertygade om att deras klienter varit oskyldiga, och de har därför använt alla tänkbara lagliga medel för att hjälpa dem. Hade de inte gjort det, skulle oskyldiga människor kanske ha blivit dömda.

Många anser ändå att situationen är sådan som Harry Blackmun, domare i Förenta staternas högsta domstol, sade: ”Balansen har saknats. Kompassnålen har pekat snett.” Han uppmanade advokaterna att på nytt fatta ståndpunkt för ”vad som är rättvist och moraliskt såväl som uppenbart lagligt”.

Människor kan emellertid behöva begagna sig av de många gagneliga tjänster som advokaterna erbjuder. Hur skall man bäst kunna utnyttja deras tjänster? Följande artikel tar upp den frågan.

[Ruta på sidan 5]

”Människor med problem vill, liksom människor med plågor, få lindring, och de vill få det så snabbt och så billigt som möjligt.” — Warren Burger, ordförande i Förenta staternas högsta domstol.

[Fotnoter]