Ett undervisningsprogram som har framgång i Afrika
KAN du föreställa dig ett internationellt undervisningsprogram — med lärare, läroböcker, skolbyggnader och effektiva undervisningsmetoder, ja, till och med personlig hjälp i hemmen — som bedrivs i åtminstone 41 afrikanska länder? Detta internationella projekt inbegriper råd och anvisningar beträffande moralen, familjelivet och hur man ådagalägger sann kärlek mot alla människor.
Det är också ett undervisningsprogram som bedrivs enbart av frivilliga, ja, nära en kvarts million sådana! De ägnar många timmar åt att undervisa andra — utan någon lön för sitt arbete.
Ett sådant projekt kan verka ogenomförbart i världen av i dag. Inte desto mindre är detta precis vad Jehovas vittnen har gjort i Afrika i mer än 50 år. Enbart förra året ägnade de över 40 millioner timmar åt denna offentliga tjänst. Det innebär i medeltal sex minuter för varje man, kvinna och barn på hela den afrikanska kontinenten och på kringliggande öar! Det finns inte många platser i Afrika där folk inte känner till deras uppriktiga önskan att hjälpa människor individuellt.
Den främsta läroboken, själva grundvalen för de levnadsregler de undervisar om, är bibeln. Förra året dryftade Jehovas vittnen varje vecka bibliska ämnen med över 200.000 familjer — förutom de undervisande möten som hölls varje vecka i deras Rikets salar. Inte nog med att de lärde tusentals människor att läsa och skriva (77 procent av vittnena är läs- och skrivkunniga jämfört med 20 procent av befolkningen i vissa afrikanska länder), utan — och det är ännu viktigare — de lärde dem principerna för ett gott uppförande.
Sammankomsterna ”Segerrik tro” spelade en viktig roll
Stora konvent eller sammankomster utgör en viktig del av detta undervisningsarbete. Under slutet av 1978 och början av 1979 hölls 72 konvent runt om i Afrika och på angränsande öar. Ett häpnadsväckande antal av 524.571 var närvarande!
En mycket känd kung i Ghana besökte en av dessa sammankomster tillsammans med kungamodern och sina hövdingar och äldste. ”Jag är mycket imponerad, ja betagen, av sammankomstanordningarna och av ert ordningsamma uppförande”, utropade han. Varför var han och tusentals andra så ”betagna”?
Inte enbart på grund av det ordningsamma uppförandet, utan först och främst på grund av själva programmet. De praktiska talen och de nya böckerna, till exempel Gör ditt familjeliv lyckligt!, har verkligen hjälpt familjer att ta itu med den tilltagande oenigheten inom familjelivet.
Är programmet verkligen realistiskt?
Bland konventdeltagarna i Nigeria märktes en före detta terrorist. Han hade deltagit i våldsdåd mot politiska motståndare. Han hade bränt ner en del av deras hem och hade till och med lemlästat somliga! Han var så ökänd att en del människor till och med var rädda för att gå till en viss biograf, därför att han brukade gå dit. Nu råkade det vara så att vaktmästaren vid den biografen var ett Jehovas vittne. Han började tala med den här mannen om bibeln, och resultatet blev att mannen förändrade sitt levnadssätt och blev ett Jehovas vittne.
Denne förr så våldsamme man började nu undervisa andra om bibeln. Till en början, när han skulle undervisa människor i tjänsten på fältet, var det många som lade benen på ryggen, när de såg honom komma! Det var med möda som de lät sig övertygas om att han hade ändrat sig. Men det hade han verkligen! Han hjälper nu andra att göra liknande förändringar i sina egna liv.
Är detta ett enstaka fall? Knappast! Prostituerade, tjuvar, drinkare och narkotikamissbrukare har fått hjälp att förändra sitt liv. Andra, som sett de anmärkningsvärda förändringarna, har blivit så imponerade att de själva också blivit Jehovas vittnen.
Ett Jehovas vittne sökte till exempel upp ägaren till en stor gård i Rhodesia, en vit man, och bad, som brukligt är, om tillstånd att tala med några av mannens lantarbetare. ”Exakt vad är det ni tänker undervisa mina anställda om?” frågade mannen rakt på sak. ”Om bibeln och dess principer”, svarade vittnet. ”Som till exempel vad?” frågade mannen. ”Bibelns syn på ärlighet, renlighet, måttlighet och inställningen till arbete.” Ägaren blev förvånad då han hörde detta, eftersom han ofta hade problem med en del anställda i just dessa avseenden!
När han fick klart för sig att det fanns några Jehovas vittnen bland hans anställda, frågade han genast besökaren: ”Vilka är det som är Jehovas vittnen här på gården?” Föreställ dig hans förvåning, när det besökande vittnet räknade upp namnen på hans allra bästa och mest pålitliga arbetare! Han och hans hustru blev så imponerade att de ville ta reda på vilket slags undervisning som hade nått dessa afrikaners sinnen och åstadkommit sådana förändringar. Snart var de båda två själva döpta Jehovas vittnen och hjälper nu till att undervisa åter andra.
Jehovas vittnens ärlighet har blivit nästan legendarisk i somliga delar av Afrika. De som besöker sammankomsterna blir ofta mycket förvånade, när de får se avdelningen för ”Förlorat och upphittat”. ”De flesta afrikaner betraktar borttappade pengar som borta för alltid; tanken att lämna tillbaka upphittade pengar är främmande för de flesta afrikaners tänkesätt”, anmärkte ett kenyanskt vittne. Men ändå lämnas pengar — i större och mindre belopp — in av upphittarna och finner ofta sin rätte ägare.
Stärkta familjeband
Hur är det med familjelivet? Borgmästaren i den sydafrikanska staden Mdantsane fällde offentligt följande anmärkningsvärda yttrande:
”Under en tid av sex år har jag aldrig hört talas om ett enda fall där ett Jehovas vittne underlåtit att betala hyran, slagits med sin hustru eller sökt skilsmässa. Det är av detta skäl jag hyser stor aktning för dem.”
För att se vilket djupt inflytande den bibliska undervisningen har på vittnenas liv behöver man bara besöka en sådan sammankomst och titta på de tusentals lydiga barn som åtföljer sina föräldrar. Efter ett besök vid konventet i Abidjan på Elfenbenskusten yttrade en jordenruntfarare, som sett åtskilliga sammankomster:
”Och vilka barn! Ni har aldrig sett barn som är så lydiga och väluppfostrade vid sammankomster som dem man finner här i Afrika. Timme efter timme sitter de tillsammans med sina föräldrar, till synes glömska av hettan och fuktigheten och de hårda bänkar som satts upp i dessa provisoriska lokaler.”
Grace DeCecca, en 89-årig medlem av personalen vid Jehovas vittnens huvudkontor i New York, blev varmt mottagen av de afrikanska vittnena. När hon kommit tillbaka efter att i en månads tid ha besökt den ena sammankomsten efter den andra, frågade man henne: ”Vad har gjort det starkaste intrycket på dig under din resa?” Utan att tveka svarade hon: ”Det var att människorna var så kärleksfulla, särskilt männen. Man kunde se hela familjer komma tillsammans till konventet, och fäderna var så omtänksamma, när de hjälpte barnen till rätta.”
Tänk om hela Afrika beboddes av familjer och personer som är ordentliga, kärleksfulla och ärliga! Skulle inte varje förnuftig människa uppskatta den trygghet detta skulle medföra?
Enhet över stam- och rasgränserna
Hur skulle du känna det gentemot någon från en annan ”familj” som körde i väg dina släktingar från deras hem och dödade vissa av dem? Tror du att du skulle kunna älska den personen?
Detta är precis vad som hänt mellan den över hela världen kända watutsistammen (tutsi) och hutufolket. Deras tvister sträcker sig 400 år tillbaka i tiden! År 1963 blommade dessa stridigheter ut i ett totalt krig, där över 10.000 av tutsistammen dödades och de övriga tvingades ge sig av som flyktingar. Men trots detta innehöll en artikel om sammankomsten i Nairobi i Kenya följande upplysningar:
”Från Ruanda kom manliga och kvinnliga vittnen ur den kända tutsistammen och tjänade här sin Gud sida vid sida med andra ur hutustammen. I allmänhet råder det fortfarande stora meningsskiljaktigheter mellan dessa folk, och därför är det glädjande att lägga märke till att de som har blivit tillbedjare av Jehova har övergett sådan osämja och nu betraktar varandra som ’broder’ och ’syster’.”
Svarta och vita utövar sin gudsdyrkan tillsammans i områden där spänningen raserna emellan är stor. Den första fullständigt rasintegrerade större sammankomsten i Sydafrika hölls i Kapstaden, en stad där man upprätthåller segregation mellan raserna. De 6.959 närvarande var märkbart hänförda över att kunna församlas med sina bröder av andra raser. I en artikel från Sydafrika hette det: ”Vittnena verkade som om de hade gjort detta i åratal. Det rådde en underbar anda av frid och endräkt.”
Denna endräkt raserna emellan är inte bara ”ytlig tolerans”, utan den är djupt rotad i vittnenas känslor. I årtionden har många vita Jehovas vittnen arbetat hårt som missionärer tillsammans med traktens svarta vittnen. Ett starkt band av äkta kärlek har vuxit fram. Så blev till exempel en missionär, som tjänat i Afrika i över 30 år, allvarligt sjuk, så sjuk att han fick ligga till sängs i tre månader. En resande tillsyningsman frågade honom om han inte ville återvända till sitt hemland, Canada. ”Nej!” svarade han bestämt. ”Detta är mitt hem, hos dessa människor, och jag vill stanna här så länge jag lever!”
Den besökande representanten för Jehovas vittnen blev något förbluffad över svaret men avslutade sin rapport med följande ord:
”Det är denna helhjärtade hängivenhet för Jehova som binder Jehovas vittnens brödraskap samman till en obrytbar enhet, som inte försvagas av nationsgränser, rasskillnader och olika sedvänjor eller språk.”
Att bibringa människor ”Kristi sinne”
Hundratusentals människor har blivit personer som vägleds av fasta moralnormer, vilket resulterar i starka familjer, som ådagalägger kärlek mot alla människor. Skulle du inte uppskatta att ha sådana människor till grannar? De har bibringats ”Kristi sinne”, i det att de formar sitt tänkesätt och uppförande efter Jesu Kristi föredöme och läror. — 1 Kor. 2:16.
De har lyckats uppnå något som världen åstundar. Oxfordsociologen Bryan R. Wilson, som lagt märke till detta, framhöll efter noggrant studium av Jehovas vittnen i Afrika:
”Vittnena ... har varit enastående framgångsrika i att få sina medlemmar att hålla fast vid höga normer beträffande moralisk fasthet och självbehärskning.
De ingjuter uppskattning av hårt arbete, punktlighet, måttlighet och självaktning. Deras medlemmar uppnår ett förhållande familjemedlemmarna emellan som är mycket ovanligt i Östafrika. Deras metoder för undervisning och fostran är ytterst effektiva, både i fråga om moral och lärofrågor. ...
De afrikanska politikerna återkommer ständigt till att fördöma stamväsendet. Paradoxalt nog är vittnena måhända mera framgångsrika än någon annan grupp, när det gäller den snabbhet med vilken de bland sina nyomvända eliminerar diskriminering på grund av stamtillhörighet.”
De som har ”Kristi sinne” finner också att deras liv får mening och blir så lyckligt som det är möjligt under de nuvarande bekymmersamma världsförhållandena. Dessutom tänker de med iver på sitt på bibeln grundade hopp om en hel värld utan orättvisor, där ”rättfärdighet [skall] bo” och där alla människor kommer att leva i fullständig trygghet. Det skall bli en ordning som Gud åstadkommer, och den skall ersätta de nuvarande systemen som är byggda på själviskhet. De som då lever under dessa fullkomliga förhållanden kommer att göra det därför att de framgångsrikt lät sina liv formas av ett storslaget bibelstudieprogram. — 2 Petr. 3:13; Ps. 85:9—14; 145:20.
[Ruta på sidan 26]
Vad afrikaner sade om konventen
”Jag har aldrig sett människor arbeta så hårt! Ni lever verkligen som ni lär — i synnerhet era ungdomar.” — Vaktmästaren vid Club grounds, Senegal.
”Efter att ha iakttagit er i två dagar är jag rörd och imponerad av det ordningsfulla sätt på vilket ert konvent för människor av alla raser samman.” — Muslimsk vakt, Ghana.
[Bild på sidan 25]
En afrikansk familj åtnjuter viktig biblisk undervisning