Liv efter döden — ett säkert hopp
SOMLIGA människor sätter sina förhoppningar till att den medicinska vetenskapen skall återföra de döda till liv. De kanske frågar: Eftersom människor som har kollapsat i en snödriva eller drunknat i en frusen flod har återupplivats sedan de varit ”döda” i timmar, varför kan då inte en människa återupplivas också när hon varit nerfrusen i många år? Upptäckter som gjorts inom en ny vetenskap, som kallas kryobiologi, har fått somliga att känna sig optimistiska.
Kryobiologi är forskningen om de verkningar som extremt låga temperaturer har på celler eller organismer. Det har till exempel rapporterats om en katthjärna, som i sex månader var frusen vid minus 19 grader Celsius och som registrerade normal hjärnverksamhet tre timmar efter det den tinat upp. Och det är nu vanligt att människohud, hornhinnor, nervvävnad och ben fryses ner för att kanske komma till användning längre fram. I hopp om att man i framtiden skall komma på botemedel för sjukdomar och åldrande gör några nu förberedelser för att få nytta av det då. Hur då?
De låter sina kroppar frysas ner när de dör i hopp om att de kan återföras till liv, när man har kommit på ett sätt att bota den sjukdom som förorsakade deras död. Detta kallas kryonik. Dussintals människor är redan djupfrysta. Enbart i områdena kring San Francisco Bay i Kalifornien har ytterligare åtminstone 45 personer antecknat sig för att frysas ner.
Den människas kropp som skall frysas ner kopplas till en hjärt- och lungåterupplivningsmaskin innan fullständig biologisk död sätter in. Maskinen får syret att fortsätta att cirkulera i blodet. Kroppen kyls sedan gradvis ner, och blodet ersätts med en antifryslösning. Sedan överföres kroppen till en kryogenisk förvaringskapsel fylld med flytande kväve och fryses så ner till den extremt låga temperaturen minus 196 grader Celsius. Proceduren är dyrbar, och det är också underhållskostnaderna. Men många är villiga att ta på sig den utgiften i den förhoppningen att när den medicinska vetenskapen får reda på hur man skall kunna besegra sjukdom och död, så skall personen i fråga kunna återupplivas och hållas vid liv för alltid.
Men hur pålitligt är det här hoppet om att kunna återvända till liv? Eftersom människan inte nu kan återuppliva de nerfrusna döda, vad finns det då för förnuftiga skäl till att tro att de skall kunna göra det i framtiden?
De döda kan faktiskt uppväckas antingen de varit frysta eller inte. Det har hänt tidigare, och det fanns hundratals ögonvittnen till det.
Det finns anledning att känna tillförsikt
Enligt bibeln dödades mannen Jesus Kristus av religiösa motståndare. Men på den tredje dagen därefter uppväcktes han. Bibeln berättar att han samma dag som han uppväcktes visade sig vid fem olika tillfällen för några av sina lärjungar. (Matt. 28:1—15; Joh. 20:11—25; Luk. 24:13—43) Sedan, under de följande dagarna, visade han sig för dem vid många andra tillfällen — en gång för mer än 500 lärjungar! (Joh. 20:26—29; 21:1—19; 1 Kor. 15:3—7) Vad ledde detta till?
När Jesus dödades var hans lärjungar nedstämda och sörjde. Men när de hade fått detta absoluta bevis på att han hade blivit uppväckt, blev de oerhört glada och fick mod att predika denna underbara nyhet. De förkunnade den modigt, trots mordisk förföljelse från religiösa motståndares sida. (Apg. 4:1—3, 33; 17:18) Tänk nu på följande: Om Jesu uppståndelse verkligen inte hade inträffat, skulle då hundratals människor ha riskerat sina liv — somliga led till och med martyrdöden — för att förkunna det här budskapet? — Apg. 7:55—59.
Och ändå hade Kristi första lärjungar ännu fler bevis för att de döda åter skulle komma tillbaka till liv.
Andra uppståndelser
I den del av bibeln som de hade tillgång till finns tre fall upptecknade om döda som blivit förda tillbaka till liv. (1 Kon. 17:17—23; 2 Kon. 4:17—37; 13:20, 21) Lärjungarna hade all orsak att tro dessa berättelser, för Jesus Kristus underströk gång på gång skrifternas sannfärdighet. Och Kristus sade själv till sina efterföljare: ”Den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” (Joh. 5:28, 29) Några av hans efterföljare hade faktiskt varit ögonvittnen till tre uppväckanden av döda som Jesus hade utfört, vilket gav kraft och trovärdighet till hans löfte här ovan. — Luk. 7:11—17; 8:49—56; Joh. 11:1—44.
Det sista av dessa uppväckanden, som Jesus utförde, ägde rum strax före hans egen död. Jesus hade tjänat på andra sidan floden Jordan, i Pereen. Medan han var där fick han höra att hans käre vän Lasarus, Marias och Martas bror, var sjuk där borta i Judeen. Två dagar efter det att han fått höra detta sade han till sina lärjungar: ”Låt oss gå till Judeen igen.” Den bibliska berättelsen lyder:
”Följaktligen fann Jesus vid sin ankomst att han redan hade varit fyra dagar i minnesgraven. Nu låg Betania [Lasarus’ hemstad] nära Jerusalem, på ett avstånd av ungefär tre kilometer. Således hade många av judarna kommit till Marta och Maria för att trösta dem med avseende på brodern. ...
Och när så Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, föll hon till hans fötter, under det hon sade till honom: ’Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.’
När Jesus nu såg henne gråta och de judar gråta som hade kommit med henne, suckade han i anden och blev upprörd; och han sade: ’Var har ni lagt honom?’ ...
Efter att på nytt ha suckat inom sig kom Jesus så till minnesgraven. Den var i själva verket en håla, och en sten låg för den. Jesus sade: ’Ta bort stenen.’
Marta, den dödes syster, sade till honom: ’Herre, vid det här laget måste han lukta, för det är på fjärde dagen.’
Jesus sade till henne: ’Sade jag dig inte att om du trodde skulle du få se Guds härlighet?’ Alltså tog de bort stenen. Nu lyfte Jesus upp ögonen mot himmelen och sade: ’Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Visst har jag vetat att du alltid hör mig; men för folkskarans skull, som står runt omkring, talade jag, för att de må tro att du har sänt ut mig.’ Och när han hade sagt detta, ropade han med hög röst: ’Lasarus, kom hit ut!’ Ut kom då den man som hade varit död, med fötter och händer lindade i bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sade till dem: ’Lös honom och låt honom gå.’” — Joh. 11:7—44.
Vi har verkligen all orsak att tro att de döda kan bli uppväckta! För självfallet är den som från början gav upphov till mänskligt liv — den som Jesus vädjade till i bön — också tillräckligt vis och mäktig för att uppväcka de döda. Och kropparna behöver inte bevaras i ett fruset konserveringstillstånd. Gud kan kalla tillbaka en människa till liv vars kropp håller på att ruttna, precis som han gjorde med Lasarus. Eller om någons kropp har upplösts fullständigt, så kan han återskapa en helt ny kropp och ge människan liv igen.
Men tänk på detta: I vilket tillstånd befann Lasarus sig under de fyra dagar som han var död och i graven? Andra av den döda mänskligheten är i samma tillstånd. Vi kan alltså lära av Lasarus’ erfarenhet.
En medveten tillvaro eller inte?
Bibeln säger ingenting om att Lasarus var vid medvetet liv någon annanstans under dessa fyra dagar. Om han hade varit vid liv i himmelen, skulle han säkert ha nämnt något om allt det underbara där, som människor är så intresserade av att få reda på. Och ändå var han fullständigt tyst på den här punkten. Och vidare: Om han verkligen hade åtnjutit himmelskt liv, skulle det då inte ha varit kärlekslöst av hans vän Jesus att plötsligt ta honom därifrån och föra honom tillbaka till liv på jorden?
Orsaken till att Lasarus inte berättade någonting om vad han hade haft för sig under dessa fyra dagar är den att han inte visste om någonting. Han var omedveten. Ingen del av honom hade överlevt och var vid liv någon annanstans. Han var i scheol, mänsklighetens gemensamma grav, och där ”kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet”. Han var verkligen död, och bibeln säger: ”De döda veta alls intet.” — Pred. 9:5, 10.
Så enkel och klar bibelns lära är! En människa är en själ, så när hon dör är hon därför en ”död själ”. (4 Mos. 6:6, NW) Hon är inte längre vid liv; hon är omedveten. Men den allsmäktige Guden kan uppväcka den människan, ja återföra henne till liv. Kristenhetens kyrkor har skapat stor förvirring genom att omfatta den hedniska läran om själens odödlighet. Theology Today, en framstående protestantisk religiös tidskrift, framhåller den här förvirringen och säger:
”Om själen redan lycksaligt är i himmelen (eller redan rättmätigt steks i helvetet), hur kan det då behövas något mer? Vad skulle det alls vara för mening med Kristi återkomst eller återställelsen av universum? Denna inre motsägelse har levt kvar, och den har under århundradenas gång gjort det svårt för kristna.”
Den katolske prästen Ray T. Bosler säger något liknande:
”Vad sker omedelbart efter döden och före den slutliga uppståndelsen? ... Våra teologer är inte eniga sinsemellan om precis vad slags tillvaro helgonen har fram till den slutliga uppståndelsen. ...
Våra liturgiska böner vid begravningar återspeglar något av den här tvetydigheten. Vi är glada över att våra döda redan åtnjuter något av uppståndelsens liv, och ändå ber vi att de skall bli uppväckta på den yttersta dagen. Vi kan bara ödmjukt erkänna att vi inte vet vad som väntar oss i dödsögonblicket.”
Och ändå går det att få svar på detta i bibeln. Det behöver inte råda sådan förvirring och osäkerhet som är så vanlig inom kyrkorna. Och tänk vilken skada det har åstadkommit. Millioner människor som tror att döden är en port till ett annat liv blir lätt bedragna av onda andar, som föreställer människor som har dött. Runt hela jorden lever många människor i fruktan för dessa dödas förmenta andar.
Bibelns lära om en uppståndelse kan å andra sidan bli en källa till hopp, tröst och mod.
Ett levande hopp som sporrar till handling
Den lidande Job, som frågade: ”Om en rask man dör, kan han då få leva igen?”, visade att han fann tröst i hoppet om uppståndelsen, för han sade till Gud: ”Du skall ropa, och jag skall själv svara dig.” (Job 14:14, 15, NW) De första kristna styrktes också av samma hopp. De fick mod att möta hungriga lejon på romerska arenor i stället för att bryta Guds lag genom att utföra handlingar av tillbedjan för kejsaren.
Uppståndelsehoppet har också varit en sporre för de kristna i våra dagar. Kristna i Nazisttyskland till exempel valde att bli avrättade hellre än att överträda Guds lag genom att understödja Hitlers djävulska krigsplaner. Begrunda det sista brevet en av dessa skrev till sin hustru, och lägg märke till den styrka han fick genom sitt hopp om uppståndelsen:
”Min kära Erna!
Det är nu min sista natt. Min dom har lästs upp för mig, och jag har ätit min sista måltid. Så när det här brevet når dig, kommer mitt liv att vara fullbordat. Vi vet att döden har mist sin udd och att seger har blivit vunnen över graven... .
Och så ser jag än en gång in i dina lugna och tindrande ögon och torkar bort den sista sorgen från ditt hjärta; och lyft trots smärtan upp ditt huvud och gläd dig, inte över döden, utan över det liv som Gud vill ge dem som älskar honom.
Hjärtliga hälsningar i kärlek och sann vänskap från din man, som älskar dig.”
En 13-årig tysk flicka, som led av den fruktade blodcancern, var likaså ett exempel på vilken mäktig kraft uppståndelsehoppet var i hennes liv. Chefsläkaren sade så här om henne: ”Under hela min praktik har jag aldrig sett ett liknande fall, där ett barn varit så lyckligt när det fått reda på att det måste dö.” Hur kom detta sig? Hon förklarade i sitt brev, som lästes upp vid hennes begravning:
”Det jag hoppas på är inte att sväva omkring i himmelen någonstans som en ande. Nej, utan jag vilar i graven tills efter Harmageddon, och om den store livgivaren, Jehova, anser mig värdig, kommer han att ge mig en uppståndelse — i verkligt kött och blod som en människa på en renad paradisisk jord i glädje och lycka. Ni skall veta att det var därför som det inte var så svårt för mig att dö. Kan ni förstå det?”
Kristna med detta slag av tro kommer tillsammans till sammankomster och möten på många platser runt om på jorden. Bland Jehovas vittnen har du möjlighet att få veta mer om hoppet om evigt liv, vilket Gud, som inte kan ljuga, har utlovat. — Tit. 1:2.
Du inbjuds också att ta kontakt med Jehovas vittnen där du bor. För att få adressen till den mötesplats som ligger närmast ditt hem kan du skriva till utgivarna av Vakna! Vi sänder gärna adressen till dig. Vi är säkra på att du kommer att tycka om att samtala med dem om uppståndelsehoppet, som framhålls i bibeln.
[Infälld text på sidan 14]
DE DÖDA KAN FAKTISKT UPPVÄCKAS ANTINGEN DE VARIT FRYSTA ELLER INTE
[Infälld text på sidan 16]
”MIN DOM HAR LÄSTS UPP FÖR MIG, OCH JAG HAR ÄTIT MIN SISTA MÅLTID”