Vad bibeln säger

Homosexuella och den kristna församlingen

”EPISKOPALPANEL råder kyrkan att inte utestänga homosexuella präster.” Denna rubrik fanns i tidningen New York Times för 4 juni 1979, och under den fanns en rapport från en nationell kommission på 12 medlemmar i episkopalkyrkan i USA. Den rekommenderade prästvigning av homosexuella, som ”på grund av det enorma kulturella trycket mot dem” inte önskar bli avslöjade, och andra, ”som har lidit länge nog och önskar komma ut ur sina gömslen”. Rapporten fortsatte:

”Frågan är, med avseende på varje prästvigd, huruvida han eller hon kan och vill föra ett liv som är ett välgörande exempel för Kristi hjord. Det bör inte finnas något hinder att prästviga sådana homosexuella människor, som har möjlighet och är villiga att i övrigt rätta sitt beteende efter vad kyrkan menar är sunt. En del homosexuella kan sålunda göra det och har så gjort, en del även då de har tillkännagett sin homosexualitet, medan andra inte kan eller inte vill.”

För några år sedan hade programledaren i en TV-debatt i USA som gäst en man som grundat en kyrka för homosexuella. Både gästpanelen och åhörarna menade att homosexuella är goda kristna och Guds tjänare. Programledaren förfäktade emellertid sitt motstånd mot detta på bibliska grunder. Hon fick följande brev från en av TV-tittarna, som försåg henne med ytterligare skriftenligt stöd för hennes ståndpunkt:

”Jag uppskattade ditt uppträdande i kvällsdebatten i fredags, den 11 september. Belägrad av både panelen och åhörarna stod du fast i din uppfattning om homosexualitet.

Det förskräckliga med Troy Perry är att han bildar en kyrka för homosexuella och vill hävda att det är med Guds godkännande. Han försökte rättfärdiga det i ditt program genom att hänvisa till Hebréerna 10:25, där det sägs att vi inte skall underlåta att församlas. Han menade att detta innefattade de homosexuella.

Mose lag tillät inte en homosexuell att finnas inom Guds församling: ’Om en man ligger hos en annan man, såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.’ — 3 Moseboken 20:13.

Nya testamentet upprepar fördömelsen: ’Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.’ — Romarna 1:26, 27, 1917.

Att ha en kyrka för homosexuella vore som att ha en för mördare, rånare, äktenskapsbrytare osv. Sådana människor kan komma in under Guds ynnest, men för att göra detta måste de överge sitt felaktiga handlingssätt: ’Veten I då icke, att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd, varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel. Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.’ — 1 Korintierna 6:9—11, 1917.

I kapitlet omedelbart före det ovan citerade uppmanas kristna att inte umgås med dem som gör sig skyldiga till ovan angivna omoraliska handlingar, inte ens om dessa kallar sig själva för kristna bröder. De skulle drivas ut från församlingen. Detta låter knappast som om man skulle församlas tillsammans med dem. — 1 Korintierna 5:9—13.

Homosexualitet kallas också för sodomi, ett ord hämtat från staden Sodom, som blev tillintetgjord av Gud för att man utövade homosexualitet där.

Stilen för dagen är att man skall vara extremt fördomsfri. June Lockhart anklagade dig för att moralisera. I dag är moraliserande ett ’usch-usch’. Homosexualitet är det inte. Få ting är det. Men moraliserande är det. Vi bör förvänta något sådant. I ett samhälle som är mitt i ett moraliskt sammanbrott måste vi förvänta att moraliserande skall vara mycket impopulärt. Vi måste tillåta allting, eller också bli anklagade för att vara okänsliga och grymma och vara utan förståelse. Men man behöver inte mörda för att förstå vad mord är. Man kan vara full av medkänsla med dem som har svaghet för homosexualitet, utan att fördenskull godkänna det.

Gör vad du själv tycker, är det en rätt inställning? Men hur är det då, om man har överlämnat sig åt Gud och förbundit sig att göra vad han vill? Vi har allesammans svagheter som vi måste motarbeta och sträva efter att övervinna. Den rättfärdige faller sju gånger och reser sig igen. Vi måste fortsätta att resa oss. Vi måste göra det som är allra svårast — att förneka sig själv.

Men att förneka sig själv är ett annat modernt ’usch-usch’. Vi undviker denna obehagliga syssla genom att omfatta en ny moral. Vilket endast innebär att man förser den gamla omoralen med en godkännande stämpel.

Men vi bör inte försöka dra in Gud i det och begära att han också skall godkänna det. Han kan känna vämjelse över oss och tröttna på oss, såsom han gjort med människor före oss. Malaki 2:17 berättar om det: ’I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frågen I: ”Varmed trötta vi då ut honom?” Jo, därmed att I sägen: ”Den som gör ont är ändå god i HERRENS ögon, och till sådana har han behag.’”

Ett samhälle som tillåter nästan allt kanske applåderar den nutida inställningen att allt är tillåtet, men Gud uttrycker en annan åsikt, som återges i Jesaja 5:20: ’Ve dem som kalla det onda gott och det goda ont, dem som göra mörker till ljus och ljus till mörker, dem som göra surt till sött och sött till surt!’

Virginia, jag tycker om ditt program, och jag uppskattar ditt mod.”

Programledaren svarade på detta brev: ”Tack för ditt i högsta grad upplysande brev. Jag värdesätter det mycket och instämmer med dig helt och hållet.”