Bibelns syn

Bör kristna hata homosexuella?

ÅR 1969 myntades i det engelska språket ett ord som beskriver en irrationell rädsla för eller motvilja mot homosexuella. Det motsvarande svenska ordet är ”homofobi”. Många språk har inte något sådant specifikt ord, men ändå har människor av många nationer och språkgrupper under tusentals år visat att de inte gillar homosexuella.

På senare tid har emellertid homosexualiteten blivit allmänt framhållen som en alternativ form av sexuellt umgänge. Historikern Jerry Z. Muller skrev nyligen om ett ”större krav på erkännande av och respekt för homosexualiteten som sådan från allmänhetens sida”. Han förklarade att homosexuella ”har gått samman alltmer för att beskriva sina handlingar som lovvärda och för att kräva att andra också skall göra det”. Detta märks särskilt i västländerna. Men i de flesta delar av världen, även i så kallade liberala länder, är det fortfarande många som fördömer och föraktar homosexualitet.

Homosexuella och de som misstänks för homosexualitet blir ofta utsatta för hånfulla kommentarer, trakasserier och våld. Även religiösa ledare har visat sådant hat. En del har satt i gång vad som verkar vara deras egna privata krig mot homosexuella. Ta till exempel de uttalanden som nyligen gjordes i grekisk radio av en biskop i den grekisk-ortodoxa kyrkan. Han sade: ”Gud kommer för alltid att låta homosexuella brinna i helvetets glödande beck. Skriken från deras orena munnar kommer att genljuda i all evighet. Deras perversa kroppar kommer att uppleva outhärdlig pina.” Är detta verkligen sant? Hur betraktar Gud homosexuella?

Guds syn

Bibeln riktar ingen särskild uppmärksamhet mot homosexuella som grupp betraktade, så att de skulle bli utfrysta eller hatade av kristna. Den lär inte heller att Gud kommer att straffa homosexuella — eller andra skapelser — genom att låta dem brinna i helvetets lågor för evigt. — Jämför Romarna 6:23.

Men Bibeln framhäver vår Skapares moralnormer, vilka ofta står i skarp kontrast till våra dagars sedvänjor på moralens område. Homosexuella handlingar, heterosexuella förbindelser mellan ogifta personer och tidelag fördöms i Bibeln. (2 Moseboken 22:19; Efesierna 5:3–5) Gud tillintetgjorde Sodom och Gomorra på grund av sådana sexuella handlingar. — 1 Moseboken 13:13; 18:20; 19:4, 5, 24, 25.

Beträffande homosexuella handlingar säger Guds ord tydligt: ”Det är en förhatlig sak.” (3 Moseboken 18:22, The New Jerusalem Bible) Guds lag till Israel föreskrev: ”Om en man ligger med en person av mankön liksom man ligger med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall ovillkorligen dödas.” (3 Moseboken 20:13) Samma straff föreskrevs för dem som begick tidelag, incest och äktenskapsbrott. — 3 Moseboken 20:10–12, 14–17.

Aposteln Paulus blev inspirerad att beskriva homosexuella handlingar som uttryck för ”skamliga sexuella böjelser” och som något som är ”emot naturen”. Han skriver: ”Därför har Gud prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse. Och alldeles som de inte har behagat hålla fast vid Gud i exakt kunskap, så har Gud prisgett dem åt ett honom misshagligt sinnestillstånd, till att göra ting som inte är tillbörliga.” — Romarna 1:26–28.

Bibeln erbjuder inga ursäkter, inga eftergifter, ingen tvetydighet — homosexuella handlingar, äktenskapsbrott och otukt är avskyvärt i Guds ögon. Sanna kristna vattnar därför inte ur Bibelns syn på ”skamliga sexuella böjelser” för att helt enkelt bli mer populära eller accepterade i den nutida kulturen. Inte heller håller de med någon rörelse som ägnar sig åt att främja homosexualiteten som en normal livsstil.

”Hata det som är ont”

Bibeln ger förmaningen: ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” (Psalm 97:10) Kristna förväntas därför hata varje handling som strider mot Jehovas lagar. En del människor kan till och med reagera med mycket starkare känslor av motvilja eller avsky mot homosexualitet än mot andra slag av omoraliskhet, och de betraktar då homosexualitet som en onaturlig sexuell perversitet. Men bör kristna hata personer som utövar sådant?

Psalmisten sprider lite ljus över detta i Psalm 139:21, 22: ”Hatar jag inte dem som intensivt hatar dig, o Jehova, och känner jag inte vämjelse över dem som gör uppror mot dig? Med fullständigt hat hatar jag dem sannerligen. De har för mig blivit verkliga fiender.” Vår lojalitet mot Jehova och hans principer bör skapa i oss en stark motvilja mot sådana som uppsåtligt gör uppror mot Jehova och som tar ståndpunkt som Guds fiender. Satan och demonerna är bland sådana oförbätterliga fiender till Gud. En del människor passar troligtvis också in i denna kategori. Men det kan vara mycket svårt för en kristen att känna igen sådana människor genom deras yttre. Vi kan inte läsa hjärtan. (Jeremia 17:9, 10) Det skulle vara fel att anta att en person är en oförbätterlig fiende till Gud på grund av att det som han eller hon gör är orätt. I många fall känner de som handlar fel helt enkelt inte till Guds normer.

Kristna är därför allmänt sett sena till att hata sina medmänniskor. Även om de har starka känslor av avsky mot vissa livsstilar, söker de inte vålla andra skada, och inte heller hyser de agg eller illvilja mot dem. Bibeln ger i stället de kristna rådet: ”Håll frid med alla människor.” — Romarna 12:9, 17–19.

Gud är inte partisk

Jehova kommer att förlåta den som uppriktigt ångrar sig och ändrar sinne, vilken form av omoraliskhet den personen än har begått. Det finns inga bevis för att Jehova betraktar en viss form av omoraliskhet som värre än en annan. ”Gud ... är [inte] partisk.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Begrunda till exempel hur det var i den första kristna församlingen i Korinth. Aposteln Paulus skrev till den: ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds kungarike.” Därefter erkände Paulus att några som tidigare hade varit otuktsmän, äktenskapsbrytare, homosexuella och tjuvar hade blivit godtagna i den kristna församlingen i Korinth. Han förklarade: ”Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena, men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.” — 1 Korinthierna 6:9–11.

Jehova tolererar naturligtvis inte att någon fortsätter eller håller i med att överträda hans fullkomliga moralnormer. Han hatar definitivt halsstarrig ringaktning av hans principer. Men han håller dörren till försoning öppen. (Psalm 86:5; Jesaja 55:7) Helt i överensstämmelse med detta aktar sig kristna för att göra homosexuella, eller någon annan, till måltavla för illvilja, förlöjligande eller trakasserier. Sanna kristna ser sina medmänniskor som möjliga lärjungar till Kristus och behandlar dem på ett respektfullt och värdigt sätt. I Bibeln sägs det: ”Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår Räddares, ögon, vars vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen.” — 1 Timoteus 2:3, 4.

Kristna välkomnar den som är ångerfull

Gång på gång förklarar Bibeln att Gud är förlåtande. Den beskriver honom som ”en Gud som utför handlingar av förlåtelse, som är nådig och barmhärtig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke”. (Nehemja 9:17; Hesekiel 33:11; 2 Petrus 3:9) I Bibeln framställs han dessutom som fadern i Jesu liknelse om den förlorade sonen som i utsvävningar i ett avlägset land hade slösat bort sitt arv. Fadern väntade med öppna armar för att välkomna sin son tillbaka, då denne till slut kom till besinning, ångrade sig och återvände till familjens hem. — Lukas 15:11–24.

Ja, det är möjligt för en som gör sig skyldig till ett orätt handlingssätt att ändra sig. Bibeln erkänner detta genom att uppmuntra människor att klä av sig den gamla personligheten och ta på sig den nya och ”förnyas i den kraft som påverkar ... sinnet”. (Efesierna 4:22–24) De som utövar det som är ont, däribland homosexuella, kan göra radikala förändringar i sitt tankemönster och i sitt uppförande, och många har verkligen varit framgångsrika i att göra denna förändring.a Jesus predikade själv för sådana personer, och när de visade ånger blev de godtagbara för honom. — Matteus 21:31, 32.

Kristna välkomnar ångerfulla människor med skiftande bakgrund. Efter att ha lämnat omoraliska sedvänjor bakom sig, vilka dessa än kan ha varit, kan alla få full nytta av Guds förlåtelse, eftersom ”Jehova är god mot alla, och uttrycken för hans barmhärtighet är över alla hans verk”. — Psalm 145:9.

Kristna är villiga att erbjuda det andliga stöd som behövs, även åt dem som fortfarande kämpar med homosexuella böjelser. Detta är i överensstämmelse med Guds eget uttryck för kärlek, för det sägs i Bibeln: ”Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” — Romarna 5:8.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 14]

Kristna vattnar inte ur Bibelns syn på homosexualitet

[Bildkälla på sidan 13]

Punch