Bibelns syn
Homosexualitet — Vilka skyldigheter har prästerna?
HOMOSEXUELLA som uppriktigt önskar tjäna Gud befinner sig i ett dilemma. Som en person sade: ”Om man är engagerad i kyrkan och sedan råkar upptäcka att man också är homosexuell, vad har man då egentligen för valmöjligheter?”
För att få reda på vad som krävs för att behaga Gud har många homosexuella helt logiskt vänt sig till sina präster. Ger dessa kyrkans män rätt vägledning? Vad har de för skyldigheter gentemot de homosexuella? Vilken grundläggande skyldighet har de gentemot alla människor?
Präster är skyldiga att upprätthålla Guds normer
Bibeln uttrycker det enkelt, när det om forntida präster sägs att de blev tillsatta ”för människors skull över de ting som hör Gud till”. (Hebréerna 5:1) När Abraham i gamla tider tjänade sin familj på detta sätt, hjälpte han dem att ”hålla Herrens [Jehovas] väg”. — 1 Moseboken 18:19.
Likaså spelade prästerskapet i det forntida Israel en viktig roll i att upprätthålla Guds normer. Prästerna var förpliktade att hjälpa nationen att ”förbli Jehovas folk”. (2 Krönikeboken 23:16, NW) Guds representanter i vår tid är, precis som då, skyldiga att hjälpa sina hjordar att förbli Guds folk och hålla Guds väg.
För att kunna göra det måste de undervisa sin hjord om Guds ord. (Malaki 2:7) Har prästerna visat sig vara Guds sändebud och hjälpt människorna att hålla Guds vägar? I allmänhet inte. Och detta är speciellt uppenbart när det gäller frågan om homosexualitet.
Felande sändebud, farlig vägledning
Rent ut sagt så fördömer bibeln homosexualitet. Inga bortförklaringar i världen kan ogiltigförklara skriftställen som 3 Moseboken 18:22 och Romarna 1:26, 27. (Se rutan.) Men en jesuitpräst som företräder en modern bibelsyn sade angående homosexuella förhållanden: ”För många människor är det den enda möjliga lösningen för att leva ett lyckligt och meningsfullt liv.” En episkopalbiskop, som var inne på samma linje, sade att homosexualiteten var ”något som de [homosexuella] inte kan styra över”. Men i bibeln sägs det angående före detta homosexuella under det första århundradet: ”Detta [är] vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena.” — 1 Korintierna 6:9—11.
Somliga rättfärdigar sitt avståndstagande från bibelns normer med kärleken som grundval. En präst sade: ”Kärlek, speciellt kärlek till utomstående och utslagna, är det grundläggande kriteriet på vårt andliga liv.” Han avslutade med orden: ”För Kristus hade homosexualiteten aldrig varit något tvisteämne. För honom hade frågan varit: Lever dessa människor ut sitt liv på ett verkligt kärleksfullt sätt, oavsett vad de är för personer?”
Men bibeln förväxlar inte kärlek med sentimentalitet. Gudaktig kärlek balanseras med rättvisa och inbegriper hat till det onda. Bibeln innehåller den kraftiga förmaningen: ”O ni som älskar Jehova, hata vad ont är.” (Psalm 97:10, NW) Sann kärlek inbegriper också tuktan, för ”den som Jehova älskar, den tuktar han”. (Hebréerna 12:6) Andliga ledare är således förpliktade ”både att förmana genom den lära som är sund och att tillrättavisa dem som säger emot”. (Titus 1:9) Kom dessutom ihåg: När de forntida prästerna troget fullgjorde sina plikter, ”omvände [de] många från missgärning”. — Malaki 2:5, 6.
Bibelns normer undergrävs
Men dagens präster är för det mesta som efterlåtna föräldrar: de drar sig för att tukta sina barn därför att det inte skulle vara ”kärleksfullt”. I många årtionden har prästerna därför undergrävt bibelns normer. Vad har resultatet blivit? ”Eftersom domen över en usel gärning inte har verkställts med hast, därför har människosönernas hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra det som är uselt.” (Predikaren 8:11, NW) Ett exempel på detta är att fastän katolska kyrkan officiellt är emot homosexualitet, så visade en intervjuundersökning att 55 procent av katolikerna i USA anser att den som ägnar sig åt homosexuella handlingar ändå kan vara en god katolik.
Något liknande hände de forntida israeliterna, när prästerna inte höll fast vid Guds normer. Han sade om dem: ”De gick bort ifrån mig. ... De frågade inte: ’Var är Herren [Jehova]?’” Varför inte det? Jo, ”prästerna frågade inte: ’Var är Herren [Jehova]?’ De som hade lagen om hand ville inte veta av mig.” (Jeremia 2:5—8) Profeten Sefanja sade: ”De orättfärdiga vet inte av någon skam” därför att ”prästerna vanhelgar vad heligt är, de våldför sig på lagen”. — Sefanja 3:1—5.
Säg nej till ogudaktigheten
Homosexuella som önskar tjäna Gud måste göra det på hans villkor — villkor som är klart uttryckta i bibeln. Precis som under det första århundradet finns det i dag homosexuella som har fått hjälp att ”döda” sina lemmar ”vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse”. (Kolosserna 3:5) Det har visserligen inte varit lätt för somliga, men de har lärt sig att döda sina omoraliska begär alldeles som heterosexuella har fått lov att döda sina orätta begär med avseende på det motsatta könet. Personer ur båda kategorier har fått hjälp att regelbundet komma tillsammans med den sanna kristna församlingen, som kan hjälpa dem att uppnå målet att ”säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och att ... föra ett liv präglat av ... rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”. — Titus 2:12.
Präster som urvattnar bibelns normer och överser med synd gör inte de homosexuella någon tjänst. De kanske kittlar öronen, men de uppfyller inte kravet att ”predika ordet”. Det är deras skyldighet mot de homosexuella — och mot alla människor. — 2 Timoteus 4:1—5.
[Ruta på sidan 13]
”Du skall inte ligga hos en man som man ligger hos en kvinna. Det är en styggelse.” — 3 Moseboken 18:22.
”Därför har Gud prisgett dem åt skamliga sexuella böjelser, för både deras kvinnor bytte det naturliga bruket av sig mot ett som är emot naturen, och likaså frångick även männen det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta till varandra, män med män, i det att de gjorde vad som är oanständigt och på sig själva fick den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse.” — Romarna 1:26, 27.