Vad är själva problemet?

VARFÖR är människor för tjocka? Beror det vanligtvis på sådant som man inte själv kan kontrollera, till exempel ärftliga faktorer, underfunktion av körtlarna eller hormonrubbningar? Vilket samband finns det mellan övervikt och att man äter för mycket?

Låt oss redan från början slå fast att inte alla människor som väger för mycket är några storätare. Professor Jean Mayer vid avdelningen för folkhälsa vid Harvarduniversitetet förklarar: ”I många fall är aptiten och födointaget hos den tjocke fullt normala; i vissa fall till och med under genomsnittet.”

I bland kan övervikt bero på att kroppen inte förmår göra sig av med vätska på tillfredsställande sätt. Hormonrubbningar och ärftliga faktorer kan också inverka. ”Fetma hos experimentdjur har många gånger genetiskt ursprung”, förklarar dr Mayer. Hur är det då med människor? ”Det finns mycket som tyder på ett ärftliga faktorer har stor betydelse också hos människor.” Professorn tillägger:

”Antalet fettceller verkar vara förutbestämt (bortsett från en eventuell ökning under det första året på grund av alltför mycket näring). Fetma går i släkten. I Bostonområdet har magra föräldrar i genomsnitt 7 procent barn som är tjocka, när de kommer upp i high-school. Om en förälder har övervikt, är frekvensen 40 procent; om båda föräldrarna har övervikt, är frekvensen 80 procent. Barn som adopterats vid födelsen visar inte detta samband med sina [foster]föräldrars vikt, vilket visar att ärftlighet, och inte familjens matvanor, är den avgörande faktorn (en slutsats som bekräftas av en omfattande undersökning i England).” (Kursiverat av oss)

Detta är sant, men det är uppenbart att alltför många människor åberopar underfunktion av körtlarna eller ärftliga faktorer som orsak till sin fetma. Enligt Encyclopædia Britannica (1976 års upplaga) kan ”kroppens förmåga att reglera födointaget efter sitt behov komma i olag genom otaliga faktorer. Av dessa anses hormonrubbningar och underfunktion av körtlarna vara av minst betydelse, eftersom detta bara har kunnat påvisas hos omkring 5 procent av alla tjocka personer.”

Människans energi

Människokroppen kan jämföras med en precisionstillverkad och fint balanserad maskin. Precis som alla maskiner behöver den en energikälla, som kan sätta den i rörelse och hålla den i gång. Människokroppen hämtar energi uteslutande från fast och flytande föda.

En av människor tillverkad kolvmotor kan vara så utformad att den kan drivas med många olika bränslen. Människokroppen är också så utformad att man kan välja mellan många olika födoämnen, som Skaparen har gett mänskligheten. Men givetvis varierar energivärdet i både mat och dryck avsevärt, och häri ligger en av hemligheterna med att kunna reglera vikten.

Det måste finnas en gemensam enhet med vilken man kan mäta olika näringsämnens energiinnehåll. Den enhet som används kallas ”kalori” (man håller nu på att övergå till en enhet kallad ”joule”, som motsvarar 0,24 kalorier), och det är helt enkelt en värmeenhet. Genom olika vetenskapliga metoder går det att beräkna hur mycket värme eller energi ett visst födoämne skänker kroppen, när det ”förbränns” eller utnyttjas. Precis som bokstavligt bränsle, till exempel kol, olja, ved eller torv, varierar avsevärt i fråga om den värme det avger, så kan också de födoämnen vi äter producera bedrägligt olika mängder energi. Med energin som utgångspunkt kan alla näringsämnen delas upp i tre huvudgrupper.

Kolhydrater, fetter och proteiner

Kolhydrater är vår förnämsta energikälla. De förekommer som socker och stärkelse i potatis och söta födoämnen, men framför allt i spannmål och spannmålsprodukter, till exempel bröd och mjöl. När kolhydraterna kommer in i matsmältningsapparaten, bryts de ner till enkla sockerarter, till exempel glukos, som är kroppens förnämsta energikälla. Om det blir överskott av glukos, lagrar kroppen energin antingen som glykogen i musklerna och levern eller som kroppsfett.

Det finns två olika slags fetter — det ena av mättade och det andra av fleromättade fettsyror. Mättade fettsyror kommer från djur. Fetter av mättade fettsyror är sådant som isterflott, fett insprängt i kött, mjölk och mjölkprodukter. Fleromättade fettsyror kommer från fisk och vegetabilier. Exempel på sådana fetter är fiskolja, olivolja, majsolja, solrosolja och liknande. Det är samma sak med fetter som med kolhydrater: om energin inte används, lagras den som kroppsfett.

Till skillnad från kolhydrater och fetter är proteiner vanligtvis inte en energikälla, utan används i huvudsak för kroppens tillväxt eller reparation. Människokroppen kan inte lagra några större mängder av de aminosyror som blir resultatet av proteinnedbrytningen. Men utan dem skulle ett barns utveckling till fysisk mognad hämmas. Den ständiga förnyelsen av fingernaglar och tånaglar, hår, hud, muskelfibrer och till och med av röda blodkroppar skulle avstanna. Våra förnämsta proteinkällor är kött, fisk och ägg, förutom födoämnen från växtriket, till exempel bönor, ärter och linser från familjen ärtväxter; men alla dessa är dock inte likvärdiga.

Den naturliga balansen

Vad har den energi som kommer från näringsämnen att göra med övervikt? Antag att vi skall göra en biltur. Energikällan är bensin. Den bensinmängd vi har från början av resan kommer att minska undan för undan. Allteftersom bilen förbrukar denna energireserv, kommer vätskans vikt i bensintanken att minska. Vi måste fylla på bensinförrådet med jämna mellanrum för att energitillgången skall motsvara behovet.

Våra kroppar behöver också tillräckligt med ”bränsle” eller kalorier för att fylla våra olika behov. En person med ett stillasittande arbete förbrukar kanske omkring 2.700 kalorier under ett dygn. Den som är mycket aktiv kanske förbränner ytterligare 900 kalorier eller så. Vi kanske äter frukost när vi stiger upp, och dessa födoämnen tar kroppen snabbt upp och förbrukar. Sedan, under dagens lopp, äter vi andra måltider, och vi kanske också intar mellanmål och sötade drycker. Det är alltför vanligt att vi fyller på mer kalorier än kroppen behöver.

Hungern är den mekanism som gör oss medvetna om behovet av mer energi. Den del av hjärnan som reglerar aptiten kallas hypothalamus. Experiment med djur har visat att om denna del av hjärnan stimuleras eller förstörs, så kommer djuren antingen att börja äta enormt och bli tjocka eller undvika mat, så att de måste tvångsmatas.

Ämnesomsättning

Till och med när vi vilar, eller sover, har våra kroppar ett konstant energibehov för att hjärtat skall fortsätta att slå, lungorna fungera och maten smältas. Detta kallas grundomsättning. Med ”ämnesomsättning” avses alla de kemiska processer som ständigt är i gång för att hålla oss vid liv. Vår ämnesomsättning är individuell, oavsett vår kroppsbyggnad eller kroppsvikt, men man förstår fortfarande inte riktigt hur den regleras.

Vad händer om vi inte får tillräckligt med mat för att fylla vårt kaloribehov? Då hänvisas kroppen till sina egna reserver och har inget annat alternativ än att utnyttja det glykogen eller fett som finns lagrat för detta syfte. Om vi å andra sidan äter för mycket, lagrar kroppen överflödet av potentiell energi i form av fett.

Det behövs en viss fettmängd både för att hjälpa till att hålla kroppen varm och för att skydda vissa livsviktiga organ, till exempel njurarna. De problem vi tidigare nämnt gäller överflödigt fett.

Somliga människor, som äter mycket utan att gå upp i vikt, tycks vara födda med en högre ämnesomsättning. I vissa fall kan övervikt bero på en mycket låg ämnesomsättning. Men man måste akta sig för att alltför snabbt skylla på detta som en orsak till sin fetma. Doktor Judith Rodin, en psykolog vid Yaleuniversitetet, förklarar: ”Det är sällsynt med en tjock människa, som har oerhört låg ämnesomsättning. Nittioåtta procent av de hemmafruar, som säger att de inte kan gå ner i vikt på grund av för låg ämnesomsättning, har fel.”

Problemen börjar vid späd ålder

Människor talar ofta med gillande om knubbiga småbarn. Och ändå påstås det att åtminstone en tredjedel av alla småbarn i västvärlden väger för mycket, åtminstone under det första levnadsåret. Hur kommer det sig? Det beror helt enkelt på att spädbarn inte själva kan bestämma vad de skall äta; många föräldrar göder dem därför — i all välmening.

Men gör det något, om en baby väger för mycket under det första året eller så? Ja! Några framstående barnläkare hävdar att sådan tidig fetma medför en ökning av kroppens fettceller, både i fråga om storlek och antal. De säger att detta innebär att barnet får kämpa under resten av sitt liv för att hålla sig smalt.

Många rekommenderar mer amning för att motverka spädbarnsfetma. Brittiska näringsinstitutet har också länge drivit en kampanj mot att börja för tidigt med fasta födoämnen (särskilt brödsäd), eftersom de kan vara skadliga för spädbarn. På paket med spädbarnsmat i England står nu det rådet att avvänjningsmat vanligtvis inte behövs före fyra till sex månaders ålder. Detta ger spädbarnet tid att anpassa sin ämnesomsättning till rätt nivå.

Vi önskar alla hålla oss i god form. Som vi har sett beror mycket på kvantiteten av och kvaliteten hos vår regelbundna näringstillförsel. I de flesta fall kan fetma förebyggas. Men hur går den att bota?

[Infälld text på sidan 6]

Övervikt kan bero på att kroppen inte förmår göra sig av med vätska på tillfredsställande sätt.

[Infälld text på sidan 7]

Problem med vikten kan också bero på hormonrubbningar och ärftliga faktorer.

[Infälld text på sidan 7]

I de flesta fall fyller vi helt enkelt på mer kalorier än kroppen behöver.

[Infälld text på sidan 8]

Läkare säger att om man ger ett spädbarn för mycket mat under det första levnadsåret, kan det få problem med vikten under resten av sitt liv.