Kapprustningen
— Vad åstadkommer den?
— Kommer det att krävas ett ingripande från Gud för att hejda den?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Sverige
I TRE dagar i juni 1979 var världens blickar riktade mot Wien i Österrike. På ömse sidor om ett åtta meter långt massivt bord satt två män, omgivna av rådgivare, och överlade sakligt med varandra. Slutligen undertecknade de ett avtal som gick ut på att ”väsentligt minska farorna för förintelse genom kärnvapen” — det slut på kapprustningen som man fruktat mest.
Dessa män, Leonid Bresjnev från Sovjetunionen och Jimmy Carter från Förenta staterna, representerade främsta ledet i den internationella kapprustningen som under senare år nått blixtens hastighet och frambringat de mest fruktansvärda medel för massutrotning. Årligen används mer än 1.600 milliarder kronor för militära ändamål. Omkring 26 millioner människor i världen är i vapentjänst.
Det avtal som undertecknades i Wien beskrevs av Carter som ”det mest detaljerade, vittomfattande och innehållsrika avtalet i rustningsövervakningens historia”. Kommer det slutligen att sätta stopp för den vanvettiga kapprustningen? Nej! Det är inte ens avtalets syfte. Strategic Arms Limitation Treaty (känt som SALT II-avtalet) avser egentligen bara att fastställa ett högsta tillåtet antal av vissa vapentyper som betraktas som viktiga i händelse av interkontinental krigföring. Och denna begränsning av antalet är sådan att den tillåter långt mera än vad någotdera landet hittills lyckats åstadkomma. Det är alltså egentligen fråga om nya mål att sträva hän emot.
För sju år sedan undertecknade samma regeringar ett avtal som begränsade bland annat antalet robotbaser. Vad blev resultatet? New York Times framhöll att båda supermakterna ”lärde sig att göra begränsningen värdelös genom att ladda upp varje bas med en ännu större mängd vapen”. Rapporten slutade: ”Faktum är att avtalet [år 1979] inte förhindrar någondera sidan att bygga vilket som helst vapen som man verkligen önskar bygga.”
Är sådana avtal om kärnvapenbegränsningar verkligen svaret på problemet, även om många tycker att någon kontroll är bättre än ingen kontroll alls? Kommer nationerna någonsin att självmant sluta upp med att lagra upp vapen? Eller kommer det att krävas ett ingripande från en högre källa än människan? Måste det verkligen till ett ingripande från en högre makt? Fundera över dessa frågor medan vi nu ser närmare på vad nationerna redan har framställt i fråga om strategiska vapen och vad de planerar för framtiden.
Kärnvapenarsenaler
Förstörelseverkan enbart inom kärnvapnens område är enorm. Stora arsenaler innehåller tiotusentals högeffektiva atomstridsspetsar med en sammanlagd sprängkraft som motsvarar en million Hiroshimabomber. Om bara en bråkdel av dessa skulle användas i krig, skulle hela den mänskliga civilisationen utplånas.
För att snabbt nå avlägsna mål med kärnvapen har så kallade strategiska avskjutningsramper utvecklats och ökat enormt i antal och effektivitet. Enligt en publikation betitlad ”Armaments or Disarmament? — The Crucial Choice”, som utgavs 1979 av SIPRI (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut), har Förenta staterna och Sovjetunionen till sitt förfogande sammanlagt 4.796 strategiska avfyrningssystem för kärnvapen, inbegripet landbaser med raketdrivna robotar, robotbestyckade ubåtar och strategiska bombflygplan.
Dessa arsenaler är nu så enormt stora att det är meningslöst att utöka antalet. Men i stället arbetar man på att ständigt förbättra kvaliteten, i synnerhet i fråga om träffsäkerhet och tillförlitlighet. Den nämnda SIPRI-publikationen framhåller:
”De nya stridsspetsarna för den interkontinentala ballistiska roboten US Minuteman är så träffsäkra att 50 procent av dem bör kunna slå ner inom 200 meter från det avsedda målet på en annan kontinent. Nästa generation av dessa robotar kommer att ha en träffsäkerhet med en felmarginal på bara några tiotal meter. Alla militära mål är sårbara för sådana vapen.”
Är det realistiskt att tänka sig att sådana träffsäkra vapen kommer att användas? Samma publikation säger varnande: ”Sådan precision tillsammans med andra förbättringar kan, i stället för att verka avskräckande på militära beslutsfattare, ge dem den falska tillförsikten att de verkligen kan föra och ’vinna’ kärnvapenkrig. ... Frestelsen att slå till först kommer att öka fasaväckande, och risken för ett kärnvapenkrig genom felberäkning, olyckshändelse eller dåraktigt handlingssätt kommer att öka i motsvarande grad.”
Men detta är inte allt. Det finns ännu andra vapen i arsenalerna.
Kemiska och biologiska stridsmedel
En expert sade: ”Stridsmedlens förmåga att döda, i synnerhet nervgasernas, är nästan otrolig. En droppe, inte större än ett knappnålshuvud, av nervgasen tabun eller soman på armen dödar på tre till sex minuter.” Ändå är kemiska eller biologiska stridsmedel tillgängliga i stora kvantiteter och kan riktas mot människor, boskap eller gröda.
Bland de dödliga stridsmedlen finns sådana som angriper nervsystemet, förgiftar blodet, orsakar kvävning eller smärtsamma hudutslag. Det finns också ett antal icke dödliga stridsmedel i världens vapenarsenaler. Somliga används för att besvära och plåga oskyddade människor genom att framkalla häftig gråt, nysningar, kräkningsanfall eller irritation i andningsorganen.
Militariseringen når ut i rymden
Även yttre rymden blir alltmer militariserad. Mellan åren 1963 och 1978 sköts sammanlagt 1.536 satelliter upp i rymden för militära syften. Det är omkring 75 procent av alla satelliter som skickats upp. Under enbart 1978 skickades 112 militära satelliter upp — ungefär en var tredje dag! De används som spaningssatelliter, förvarningssatelliter och kommunikationssatelliter och är av särskild betydelse vid navigering.
Forskare tror att man snart med hjälp av ett satellitbaserat navigationssystem kommer att kunna styra ett vapen vart som helst på jorden för att träffa sitt mål med bara tio meters felmarginal.
Ytterligare planer för massförintelse
Förutom allt detta arbetar man för fullt på att få fram nya vapen för massförintelse. SIPRI framhåller i boken Vapen för massförintelse och miljön: ”Ökad uppmärksamhet har ägnats manipulationen med geofysiska krafter eller miljökrafter i angreppssyfte.” Den upprörande rapporten om denna forskning säger att en manipulering med atmosfären har föreslagits för militära syften. Detta inbegriper att man påverkar jonosfärens eller troposfärens elektriska fält, så att fiendens kommunikationsförbindelser, radarsystem, navigationssystem och robotstyrsystem sätts ur funktion.
SIPRI-rapporten för också tanken på vilken enormt förödande kraft tekniken att skapa orkaner eller cykloner — eller styra naturliga sådana i viss riktning — skulle bli om den ställdes till militärt förfogande. En annan militär målsättning är att lära känna hur man behärskar och styr åskblixtar mellan moln och mark i angreppssyfte.
Det ozonskikt som finns i den lägre stratosfären och som skyddar oss från skadliga doser ultraviolett strålning betraktas också som ett möjligt ”vapen”. Hur då? I en artikel i New York Times uppges dr Michael B. McElroy vid Harvarduniversitetet ha sagt att grundämnet brom tycks vara så effektivt när det gäller att avlägsna ozon att det skulle kunna användas som ett vapen. Om det förs in i stratosfären, skulle det kunna ”öppna” ozonskiktet och låta ultraviolett strålning strömma ner på jorden med en sådan intensitet att den skulle förstöra skördarna och allvarligt skada jordens inbyggare. SIPRI-rapporten säger: ”Det ligger kanske redan inom människans förmåga att öppna ett ’fönster’ i detta ozonskikt över ett fiendeområde genom att från en kretsande satellit bespruta det med en bromförening.”
Även jordens inre skulle kunna användas mot fienden. Om ett fiendeområde är beläget över eller i närheten av någon svag punkt i jordskorpan, skulle det kunna bli möjligt att utlösa en jordbävning där. På samma sätt skulle ”slumrande” vulkaner inom fiendeområdet kunna påverkas till förödande utbrott. Vissa landbildningar skulle mycket väl kunna sprängas i syfte att utlösa laviner eller jordskred.
Eld är också en kraft för massförstörelse. Stora områden som är viktiga för fienden kan ödeläggas av löpeld som anlagts genom militär aktion. Det skulle vara praktiskt taget omöjligt att bekämpa en löpeld, om man använder högeffektiva antändningsprojektiler med fördröjd utlösningstid och utspridda landminor.
Konstgjord nederbörd är ännu ett miljövapen som redan använts i modern krigföring. I USA:s senaste krig i Indokina besprutades molnen med silverjodid och blyjodid från flygplan. Regnen som på så sätt framkallades förstörde fiendeförbandens kommunikationsförbindelser, hindrade deras framryckningar, underlättade vissa bombningsuppdrag och åstadkom blockerande översvämningar.
Listan över ”domedagsvapen” är oändlig och detta trots att det talas så mycket om nedrustning och görs upp så många fredsavtal. Är det inte tydligt att nationerna själva aldrig kommer att kunna stoppa kapprustningen?
Då sovjetiska förband invaderade Afghanistan, upphörde plötsligt allt utbasunerande av det undertecknade SALT II-avtalet utan att det blivit ratificerat. Förenta staterna ökade sin militärbudget, och många fruktar ett tredje världskrig.
Ett ingripande från Gud är förutsagt
Lyckligtvis förutsäger bibeln att Gud inte kommer att tillåta människan att fullständigt förstöra vår jord. Den hjärtevärmande profetian i Uppenbarelseboken 11:18 försäkrar oss om att Gud kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Genom att visa sin vördnadsbjudande makt kommer han att avlägsna alla anstiftare av krig och för alltid göra slut på vår tids kapprustning. Lägg märke till den detaljerade redogörelsen i Psalm 46:9, 10:
”Kommen och skåden HERRENS [Jehovas] verk: gärningar, som väcka häpnad, gör han på jorden. Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.” — Se också Daniel 2:44, 45 och Uppenbarelseboken 19:11—21; 21:3—5.
Kan vi lita på bibelns profetior?
Några kanske tänker: ”Men dessa profetior skrevs för många hundra år sedan. Hur kan vi vara säkra på att de kommer att uppfyllas och att Gud kommer att ingripa?”
Välgrundade historiska fakta har bekräftat hur exakta bibelns profetior är. Visste du att bibeln i detalj förutsade den tragiska förstöringen av en av de mest inflytelserika städerna i det forntida Mellersta Östern, staden Jerusalem? Uppfyllelsen av denna profetia år 70 v.t. resulterade i en av de största förintelseaktionerna i den forntida världen — 1.100.000 dödades!
Trettiosju år i förväg hade Jesus Kristus, på grund av stadens moraliska förfall, förutsagt följande:
”När ni vidare får se Jerusalem vara omringat av lägrade krigshärar, vet då att dess ödeläggande har närmat sig. Då må de som är i Judeen börja fly till bergen, och de som är mitt i Jerusalem bör dra ut, och de som är ute i bygderna bör inte gå in i det.” — Luk. 21:20, 21.
Trettiotre år senare blev Jerusalem ”omringat” av de romerska härarna under Cestius Gallus och blev nästan besegrat. Men enligt ett ögonvittne, historikern Josefos, ”drog plötsligt [den romerske härföraren] bort sina män ... och lämnade på ett oförklarligt sätt staden”. Detta var åtminstone som det såg ut mänskligt sett. Men, helt i överensstämmelse med Jesu profetia, öppnades därigenom en möjlighet för de kristna i Jerusalem att ”dra ut” till säkerhet.
Men andra i staden började frenetiskt förbereda sig för ännu en belägring. Josefos rapporterar:
”I Jerusalem ... hastade sig [folket] att upprätta stadsmurarna, att samla ihop en myckenhet av krigsmaskiner, och att på alla orter låta smida gevär.” — Judarnas krig, sid. 357.
Krigsmaskinerna, som togs från de flyende romarna, drogs in i staden och sattes i skick för att användas. Man rustade sig till tänderna! Men även om denna upprustning var imponerande kunde den inte hindra Jesu profetia att uppfyllas.
Jesus tillade en ovanlig detalj, då han sade: ”Dagar skall nämligen komma över dig [Jerusalem], då dina fiender skall bygga ett belägringsverk av spetspålar omkring dig och skall innesluta dig och ansätta dig från alla håll.” (Luk. 19:43) År 70 v.t. återvände romarna. Härföraren Titus, som inte var en lärjunge till Jesus och som inte hade intresse av att uppfylla bibliska profetior, föreslog just denna taktik som hade blivit förutsagd och sade: ”De [de romerska soldaterna] måste bygga en belägringsvall omkring hela staden.” Inom tre dagar omgavs staden fullständigt av en 7 kilometer lång belägringsvall. Denna ”häpnadsväckande” bedrift, som Josefos kallade den, uppfyllde direkt Jesu ord. Staden intogs snart. Profetian uppfylldes exakt.
Detta är bara ett av de hundratals exempel på bibelns profetior som blivit exakt uppfyllda. På grund av detta kan vi vara försäkrade om att profetiorna angående tillintetgörelsen av de människor som ”fördärvar jorden” också kommer att uppfyllas — och det mycket snart! Varför det?
För första gången i historien har en generation nu medel och möjlighet att förvandla jorden till ett livlöst klot, och det på många sätt! Om det någonsin är dags för Gud att handla, så måste det vara nu under vår livstid.
Skulle du inte tycka om att leva i en värld utan fruktan för förintelse genom kärnvapen? Tänk på vilken befrielse det måste innebära att avlastas bördan att finansiera en kapprustning. Tänk på de välsignelser som denna jord kommer att åtnjuta när fredsälskande människor använder sin energi och sina tillgångar till att försköna vårt jordklot i stället för att förstöra det! Jehovas vittnen vill gärna med bibelns hjälp visa dig hur nära sådana förhållanden är och vad den säger att du måste göra för att få uppleva dem.