Ensamheten — våra dagars tysta hemsökelse
”JAG är isolerad, ledsen och slår bara ihjäl tiden. Jag är ensam. Jag äter ensam, promenerar ensam, sover ensam och talar för mig själv. Det finns ingen i närheten, som hör vad jag säger. Ingen utom jag själv.”
”Kärlek är att inte längre vara ensam. Det gör ont att ha tråkigt.”
Dessa självmordsmeddelanden var de sista vädjandena från två människor, som överväldigats av ”en osynlig, tyst sjuka”, som nu når epidemisk omfattning — ENSAMHETEN.
Allt fler människor känner den molande smärtan, som kommer av att de tydligt känner sig utanför och inte önskade — nej inte ens av sina egna släktingar.
”Jag känner ingen som verkligen förstår mig!” klagar många. De kanske har folk runt omkring sig, men de befinner sig ändå i en tyst värld, utan en människa att dela sina innersta tankar med, någon som är intresserad och förstående och som accepterar dem.
Den står överst på listan
Vid en opinionsundersökning som gjordes år 1978 tillfrågades över 52.000 personer om vilka känslor de tyckte var obehagligast. Vad stod överst på listan? Över 40 procent sade att de ”ofta känner sig ensamma”. Detta är ganska alarmerande med tanke på att det inte är många människor som vill tillstå att de är ensamma.
Men det är ju faktiskt så att nästan alla någon gång har känt sig ensamma. För många går sådana känslor dock snart över. Men för milliontals andra människor blir ensamheten kronisk och livet känns eländigt.
Ensamheten har inte anseende till personen. Tonåringar, unga ogifta, medelålders och äldre — alla har de känt av den. Rikedom och ställning är inget skydd emot den.
Äktenskap är inte heller något automatiskt skydd emot ensamheten. Flera forskare säger: ”Bland de ensammaste människorna i världen” är par som är insnärjda i ett äktenskap där det saknas verklig kommunikation.
En expert sade om ensamheten: ”Det finns inget mänskligt tillstånd som är så akut — eller så universellt.”
De tragiska verkningarna i en människas liv
I värsta fall kan ensamheten leda till självmord. Åtskilliga undersökningar har förknippat den dramatiska ökningen av självmord, särskilt bland tonåringar, med den utbredda ensamheten. En undersökning rapporterade: ”Om det finns något genomgående tema i berättelserna om självmord, så är det isolering från familj och vänner, från någon som kunde tjäna som en förankring till verkligheten eller som bara kunde lyssna väl.” (Kursiverat av oss)
För att motverka ensamheten har dess offer hemfallit åt alkoholism, tvångsmässigt ätande, narkotikamissbruk och sexuell promiskuitet. Ensamheten är ofta upphovet till barer för ensamstående, dansklubbar, grupper där man träffas, dataträffar och annonserna i tidningarna under ”Personligt”.
En mängd medicinska sjukdomar sägs bero på ensamheten — matsmältningsrubbningar, astmatiska anfall, hudutslag och annat. I boken The Broken Heart — The Medical Consequences of Loneliness lägger författaren James J. Lynch fram bevis för att ensamstående eller frånskilda personer, människor som ofta bor ensamma, har kortare liv och lider mer av hjärtsjukdomar. Hans rättframma slutsats är: ”Mänskligt sällskap är ganska bokstavligt en viktig form av livförsäkring.”
Undersökningar har till och med visat att ensamhet kan utlösa våld.
Detta innebär naturligtvis inte att alla människor som lider av vissa sjukdomar är ensamma, och inte heller är alla ensamstående eller frånskilda personer hemfallna åt alkoholism, promiskuitet, våld eller liknande. Men det som har anförts visar hur chockartat ensamheten kan påverka en människas liv.
Varför förekommer det så mycket ensamhet nu?
Under de senaste årtiondena har familjelivet påtagligt försämrats. I praktiskt taget alla länder har skilsmässorna ökat katastrofalt. Det har skett en markant ökning av antalet enföräldersfamiljer. Fler och fler människor upptäcker att de är ensamma. Lägg till detta alla änkor och änklingar och alla ogifta personer, och det blir en helt otrolig siffra.
Händelseutvecklingen och den förändrade attityden i våra dagars samhälle har också skapat en anda som uppammar ensamhet. Man har lagt särskild vikt vid den opersonliga teknologin — att uppnå maximal produktion med minimal ansträngning. Individen betraktas ofta som enbart en kugge i maskineriet. Många människor tillämpar liknande principer i sitt personliga liv. De är inte beredda att göra den känslomässiga investering som behövs för att utveckla tillfredsställande relationer till andra, och därför gör de bara ytliga bekantskaper. Om du till detta lägger den nutida rymdålderns rörlighet, kan du se varför det är lätt för människor att bli ensamma.
Televisionen har också hämmat äkta kommunicerande med familj och vänner. Flykten från landsbygden till ”storstaden” är ännu en utveckling på senare tid. Det som har hänt i Japan är typiskt för många länder. Det anses allmänt att före andra världskriget höll familjerna ihop. Det fanns alltid släktingar och grannar till hands, när man hade problem. Men som en japansk professor i sociologi, Susumu Iivuka, säger: ”Nu när 60 procent av Japans 112 millioner människor bor på enbart 2 procent av landytan, upptäcker fler och fler familjer att de är isolerade i en betongdjungel, och de har inte anpassat sig till det nya mönstret.”
Människor som bor i stora städer kan bli ”trötta på folk”, och vid dagens slut kanske de önskar dra sig undan från folk, kanske rentav från sin egen familj. En sådan människa kanske struntar i främlingen, som behöver hennes hjälp. Hon drar sig inom sitt skal. Hon sätter i gång en process som kan göra henne mer och mer isolerad. Så småningom kan hennes ensamma fristad förvandlas till ett ensamhetens fängelse.
Orsakerna till ensamheten är många och komplicerade. Men de avgörande frågorna är: Hur kan jag komma till rätta med den? Vad kan jag göra för att bryta mig ur den?
[Bild på sidan 5]
SJÄLVMORDSMEDDELANDEN FRÅN MÄNNISKOR SOM INTE KLARAT AV ENSAMHETEN
”Kärlek är att inte längre vara ensam.
Det gör ont att ha tråkigt.”
”Jag är isolerad, ledsen och slår bara ihjäl tiden. Jag är ensam. Jag äter ensam, promenerar ensam, sover ensam och talar för mig själv. Det finns ingen i närheten, som hör vad jag säger. Ingen utom jag själv.”