Del 1
Att lära sig leva utan den man älskar
DÅ LILLE Gregory kom till världen, dog hans mor. Hon visste att hon skulle dö. Medicinsk behandling som kanske skulle ha förlängt hennes liv något kunde ha dödat hennes ofödda barn. Men hon önskade att hennes barn skulle få leva.
Anita Brown fattade därför sitt beslut. Hon vägrade att ta behandlingen och gjorde stora ansträngningar för att hålla sig vid liv tillräckligt länge för att föda sitt barn. Fem timmar efter det att hon fött sitt barn på ett sjukhus i Kalifornien, och sedan hon sett sin baby och sagt farväl till sin man och sin familj, slutade hennes eget liv. Hennes man och familj lämnades kvar till att klara av livet utan henne som de älskade.
Vad kan man göra?
Varje år upplever milliontals människor världen utöver tragedin att förlora en älskad familjemedlem i döden. Den förlamande chocken och den fruktansvärda sorgen som ofta följer är verkligen något som är svårt att komma över.
Kanske har du själv eller någon du känner upplevt en sådan förlust. Vad kan man göra för att lindra smärtan och återvända till ett mer normalt liv igen?
Somliga har sagt att ”tiden läker alla sår” och att allteftersom tiden går, återförs man till en mer normal rutin. Men tiden i sig själv läker ingenting alls. Det är vad man gör med sin tid som antingen skadar eller läker. Den tid som följer efter ett dödsfall kan användas antingen på ett oförnuftigt sätt, genom att man hänger sig åt självömkan, eller också på ett vist sätt till att utveckla ett tillfredsställande livsmönster.
Det kommer att bli många problem, men det största problemet är att lära sig hur man skall leva utan den man älskar. De åtgärder som man vidtar kommer att bestämma hur stort ärr som är kvar och hur länge sorgetiden kommer att vara. Det finns en del saker som många har funnit vara till hjälp när det gäller att klara av problemet, saker som inbegriper den dagliga rutinen i livet.
Men dessutom finns det någonting annat, något som är en mycket stor hjälp för att lindra sorgen och göra det möjligt att fortsätta att leva med en optimistisk syn. Det var något som Anita och hennes familj hade och som fick läkarna och sköterskorna som behandlade Anita att bli förvånade, eftersom det visade sig vara en sådan hjälp i en svår tid.
Låt oss dock först begrunda några saker i livets dagliga rutin som har visat sig vara till hjälp för att klara av förlusten av någon man älskar.
Återuppta ansvarsuppgifter
När ett dödsfall inträffar, måste du naturligtvis avbryta din normala rutin för en tid. Somliga kanske föreslår en lång sorgetid. Men detta skulle bara förlänga den sorg som man försöker komma över och skulle göra det svårt att övervinna självömkan.
Många har därför funnit det vara till stor hjälp att återuppta en mer normal rutin så snart som möjligt. Ett gift par arbetade tillsammans med brödutbärning. Men tragedin slog till när mannen föll ner från ett tak som han arbetade på och blev dödad. Hustrun berättar:
”Jag var tvungen att så snart som möjligt återvända till arbetet — delvis på grund av ekonomiska behov. Inom två veckor var jag tillbaka och bar själv ut bröd.
Men på något sätt var det en välsignelse. Nöden är en god läromästare. Den hjälpte mig att återvända till umgänget med andra i samhället och lyssna till deras problem och tänka på andra i stället för att bara hänge mig åt mina egna dystra omständigheter.
Genom att jag återvände till arbetet så snart tvingades jag ta på mig ansvar som jag visste att jag ändå så småningom måste ställas inför.”
Fortsätt att vara verksam
Det kommer en tid när en människa behöver acceptera situationen realistiskt och fortsätta att leva. Alldeles som en annan änka framhöll:
”Den tid kommer när du inser att du tänker alltför mycket på din svåra förlust. Jag fällde dock många av mina tårar i självömkan.
Jag började inse att min sorg skulle upphöra bara genom att jag var verksam varje dag. Jag började därför göra upp noga övervägda planer och gjorde en tillfällig resa och utförde mindre arbeten som jag hade påbörjat men aldrig avslutat.
Positivt tänkande kan hjälpa en att övervinna smärtan. Om man inte gör någon självrannsakan, kan sorgen bli förlängd i många år. Jag har träffat änkor som fortfarande sörjer varje dag efter fem år, vilket orsakar dem verkliga känslomässiga problem och hälsoproblem.”
Detta påminner om en intressant framställning som finns omnämnd i bibeln. Den handlar om kung David i det forntida Israel. Han sörjde därför att hans nyfödde son var döende. Barnet var fortfarande vid liv, men han kände djup sorg. Men sedan barnet dött, återupptog David snart sina ansvarsuppgifter och fortsatte med sin dagliga verksamhet. Detta förvånade hans tjänare. Då han blev tillfrågad om det, sade han: ”Så länge barnet ännu levde, fastade och grät jag, ty jag tänkte: ’Vem vet, kanhända bliver HERREN [Jehova] mig nådig och låter barnet få leva.’ Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag väl skaffa honom tillbaka igen?” — 2 Sam. 12:22, 23.
De efterlevande kan inte föra de döda tillbaka till liv igen. Och den som har dött skulle troligtvis ha önskat att de efterlevande fortsatte att leva ett meningsfullt liv. Försök därför inte fortsätta att leva med en person som inte längre är hos dig. Utveckla din egen identitet och fortsätt att vara verksam alldeles som kung David.
Förändra din omgivning
Somliga som har upplevt ett dödsfall i familjen har funnit det vara till hjälp att låta en viss tid gå, innan man gett bort saker eller gjort större förändringar. Den fråga som du dock så småningom måste ställas inför är denna: ”Skall jag göra mig av med den avlidnes personliga saker?” Kanske du önskar göra det. Men somliga saker kanske kan användas senare — sådana som en mans verktyg för att reparera hemmet.
Men hur förhåller det sig om de personliga sakerna fortsätter att ständigt göra dig nedstämd och är smärtsamma påminnelser om förlusten? Att försöka alltför mycket bevara saker och ting som de var eller försöka leva som om den käre avlidne fortfarande var där skulle inte hjälpa dig att övervinna sorgen. I stället skulle det göra hemmet till ett museum med sorgliga minnen.
Efter en första sorgetid är det därför bäst att se över hur många saker du behöver förändra för att ta itu med dina nya behov i livet, så att inte det förflutna i onödan hindrar det närvarande.
Att gifta sig igen
Om man förlorar sin äktenskapspartner, kanske man så småningom väljer att gifta sig igen. Men eftersom två personer inte utvecklar exakt samma förhållande till varandra som två andra personer, kommer ingen annan person att exakt ersätta den som dött. Det är ingen mening med att försöka finna någon som kan det. Men det nya förhållandet kan bli lika enastående som det föregående och ge mycket tillfredsställelse.
I många fall kanske den efterlevande inte väljer att gifta sig igen utan lever ensam under en längre tidsperiod. En sådan person finner snart att han har större förmågor att göra saker och ting än han hade trott. Det ökade ansvaret att göra mer för att fostra barnen, laga mat eller utföra andra sysselsättningar som någon annan förut tog hand om kan frigöra personliga förmågor som han inte förut har utvecklat så mycket. Även barn finner ofta att de, när de måste anpassa sig till förlusten av en förälder, kan göra mycket mer än de tänkt sig. De kan bli till långt större hjälp med hushållsbestyr eller i arbetet med att ta hand om yngre medlemmar av familjen.
Vänner kan aldrig ersätta en kär avliden, men de kan vara till stor hjälp och tröst. De kan ställa upp och hjälpa till med att ta hand om många saker och ting. Om de är mycket förtrogna vänner, kan du även be dem om hjälp. Du bör naturligtvis inte bli alltför beroende av dem. Men en sann vän, som lyssnar och bevarar ett förtroende och som för en tid tar på sig en del av din börda och som hjälper dig att fatta förståndiga beslut, är av stort värde i en tid av svårigheter.
Att på ett praktiskt sätt tänka över sin situation kan hjälpa en människa att återvända till ett mer normalt liv sedan den man håller kär har dött. Men det finns en annan mycket stor hjälp. Det är den som fick Anita Brown och hennes familj att med optimism möta sina svåra uppgifter och se ljust på framtiden.
[Infälld text på sidan 6]
Tiden i sig själv läker ingenting alls. Det är vad man gör med sin tid som antingen skadar eller läker
[Infälld text på sidan 7]
Somliga kanske föreslår en lång sorgetid. Men detta skulle bara förlänga den sorg som man försöker komma över