Gud kan sätta stopp för det onda — men hur skulle människor reagera?
DE SOM kritiserar Gud för att han tillåter det onda, önskar de verkligen att han sätter stopp för det? Vems ondska vill de att han skall sätta stopp för? Deras egen eller bara den som andra människor utövar? Vad skulle de säga om Gud satte stopp för lungcancer genom att ta bort cigarretterna ur deras händer? Eller om han satte stopp för skrumplever genom att tömma ur deras cocktailglas? Eller om han satte stopp för veneriska sjukdomar genom att skilja dem åt som bedriver otukt? Skulle de välkomna ett sådant ingripande eller skulle de protestera högljutt över att Gud inkräktar på deras frihet att välja?
Kanhända skulle de hålla med om att det vore bra om Gud avväpnade rånare. Men vad skulle de säga, när det blir fråga om deras egen oärlighet på arbetsplatsen — brottslighet som inbegriper mycket större penningsummor? Skulle de tycka om att Gud förde dem till chefens kontor med stöldgodset i deras händer? Vill de att Gud skall sätta stopp för allt vad stöld heter eller bara för vissa slag av stöld?
Skulle de bli glada om Gud stängde de industrier som samvetslöst förorenar och orsakar sjukdom och död, också om det inbegrep den industri där de själva arbetar och har sin utkomst? De klagar över krigets fasor, men skulle de samtycka till att vapenindustrierna lades ner, vilket skulle fördärva ekonomin? Och hur skulle de reagera om Gud delade deras mat med de hungriga och deras rikedomar med de fattiga?
Hur långt vill de egentligen att Gud skall gå, när det gäller att göra slut på det onda? När allt kommer omkring är det kanske inte det onda de vill att Gud skall avlägsna. Kanhända är det bara straffet för det onda, följderna av det, de vill att han skall avlägsna. Är det så att de vill ha sexuell lösaktighet utan veneriska sjukdomar, omåttligt drickande utan leverbesvär, rökning utan lungcancer, marijuanarus utan hjärnskador? Vill de så det onda utan att skörda det? Det fungerar inte på det sättet — lika lite som man kan plocka äpplen från törnen eller samla druvor från tistlar.
När människors verkliga jag kommer fram
Att människor är villiga att göra det som är ont och orätt, om de kan komma undan straff, visar sig vid katastrofer, när polisen är i underläge och människor följaktligen kan stjäla utan att bli straffade. Översvämningar och eldsvådor, som gör det nödvändigt att evakuera bostadsområden, eller strömavbrott, som mörklägger hela städer, lockar fram plundrarna, och de länsar hem och butiker på värdesaker. Det är som det heter i bibeln: ”Eftersom domen över en ond gärning inte med hast har verkställts, därför har människornas söners hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra vad ont är.” — Pred. 8:11, NW.
Människor har försökt att sätta stopp för en del av det onda genom lagar, domstolar, fängelser och rehabiliteringsprogram, men de medger att de har misslyckats. Mycket ont utövas emellertid, och många människor har ingen önskan att upphöra med det. Men de kritiserar Gud för att han tillåter det onda, och om han skulle sätta stopp för det onda, skulle de fördöma honom för att han inkräktar på deras frihet att utöva det. Hur Gud än handlar, kritiserar de honom.
Likväl tjänar allt detta Jehova Guds uppsåt, vilket de som älskar rättfärdighet inser.