Del 7
Varför tar människor sin tillflykt till narkotika?
”TILL vår förvåning visar olika amerikanska undersökningar att vita hemmafruar, som tillhör medelklassen, är de främsta missbrukarna av lugnande medel.” — Maclean’s.
VAD FÅR MÄNNISKOR ATT BÖRJA MED NARKOTIKA?
Intressant är att djurförsök visar att ”narkotikamissbruk inte är så mycket en köttets svaghet som en reaktion på stress, isolering och förnedring. ... Ensamma, missanpassade människor, som tycker att de befinner sig längst ner på den sociala stegen, löper mycket större risk att bli regelbundna narkotikabrukare, och det är högst sannolikt att de blir beroende.” — Redaktionell artikel i Toronto Star.
Doktor Stanton Peele, som är författare till Love and Addiction (Kärlek och missbruk), stöder den här uppfattningen och säger att ”det enda alternativet till missbruk är att ta ansvar för sig själv; det enda botemedlet är en känsla av egenvärde”.
”Alla använder droger och narkotika, antingen det är pappa som kommer hem efter att ha druckit några öl eller mamma som går till läkaren för att han skall skriva ut några Valium för att hon ’helt enkelt skall orka med hela dagen’. ... Vi visar inte så stor omsorg som vi gjorde för 10 år sedan. Den likgiltighet som föräldrar visar i dag är egentligen helt otrolig.” — Socialarbetare.
SKYDDA DINA BARN GENOM ATT VARA ETT GOTT EXEMPEL
I en kanadensisk undersökning av 14.000 elever i Ontario fann man ett nära samband mellan familjeliv och narkomani.
”Om en mor varje dag använder legala, av läkare ordinerade lugnande medel, är sannolikheten för att hennes barn kommer att använda marijuana tre och en halv gånger större; LSD eller amfetaminer fem gånger större; illegala lugnande medel sju gånger större och opiater tio gånger större.”
”I lågriskfamiljerna [familjer i vilka få barn hade narkotikaproblem] ... var man” däremot ”inte släpphänt, men familjemedlemmarna tyckte om varandra och hade roligt tillsammans. Fadern var bestämd och modern var kärleksfull, men båda var varma. Föräldrarna hade en religion, de visste vad de trodde på och skämdes inte för att låta barnen få veta vilka värderingar de hade. Barnen hade småsysslor att utföra i hemmet; det fanns en bestämd tid när de skulle vara hemma på kvällen; de fick tuktan och de hade föräldrar som var intresserade av allt de sysslade med. Fäderna var inga alkoholister och mödrarna var inte benägna att använda lugnande medel. Föräldrarna betraktades som goda lyssnare, som rådfrågade sina barn, men som utan att tveka tog ledningen och hade ansvaret.” — Toronto Star.