Livet hänger på ett hår!

Om du har problem med kackerlackor, så tyck synd om paddan. Denna klibbtungade varelse lever på kackerlackor och fångar dem med en blixtsnabb snärt av tungan. Problemet är bara att kackerlackorna i de flesta fall kommer undan. Hur lyckas de med det?

Enligt en artikel i decembernumret 1980 av Scientific American behöver kackerlackan varken se eller höra paddan för att kunna undgå dess försåt. Insekten har nämligen mycket känsliga hår längst bak som registrerar strömningar i luften. När paddan gör ett utfall mot kackerlackan, nås denna först av en vindpust som framkallats av tungans rörelse. Luften rör de små håren, och någonstans inuti kackerlackan ringer en larmklocka. Mindre än en tjugondels sekund senare är kackerlackan på språng.

Hur vet den åt vilket håll den skall springa? Jo, alla de små håren är inte känsliga för luft som kommer från samma håll. Om den angripande tungan kommer bakifrån stimuleras vissa hår, men om den kommer från sidan stimuleras andra av dem. Kackerlackans nervsystem är som en mikrodator, som analyserar data från de stimulerade håren och tar reda på åt vilket håll vinden blåser. Och innan paddan hunnit blinka springer insekten bort i vindens riktning.

Vetenskapsmännen häpnar över den oansenliga kackerlackans överlägsna databehandling. Vi häpnar också över Skaparen som utformat kackerlackan så förunderligt.