KACKERLACKA

(hebr.: chasịl)

Det råder osäkerhet om vilken insekt det hebreiska ordet chasịl avser, men ordet anses vara avlett av en rot som betyder ”förtära”. (Jfr 5Mo 28:38.) Det har i olika översättningar återgetts med ”frätare”, ”gräsfrätare”, ”gräshoppa”, ”gräsmask”, ”gräsätare” och ”kackerlacka”. (Jfr Jes 33:4 och Joel 1:4 i NV, SFB, Åk, 1917 och 2000.) Enligt Koehler och Baumgartners hebreiska och arameiska ordbok (Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, sid. 319) är det skadedjur som på hebreiska kallas chasịl inte en gräshoppa (’arbẹh), utan troligen en kackerlacka (Periplaneta furcata och Blatta orientalis).

Kackerlackan har långa, starka ben som gör att den kan springa med häpnadsväckande hastighet. Den är faktiskt en av de insekter som springer snabbast. Den har ett platt och kort huvud med långa, trådlika antenner, och det kan se ut som om den tittar lite neråt. Tack vare sin tillplattade kropp kan den smita in genom trånga öppningar. De flesta arter är bruna eller svarta, och den kompakta kroppen är slät och glänsande. Kackerlackan tycker inte om starkt ljus och kommer vanligtvis fram bara på natten för att äta.

När profeten Joel förutsade att ett förödande angrepp av insektssvärmar skulle ödelägga landet, nämnde han chasịl sist och sade att denna insekt skulle äta upp allt som de andra lämnat efter sig. (Joel 1:4) Senare berättar profeten om en tid av välsignelse och förlåtelse. Angriparna skulle drivas tillbaka, och det skulle ges gottgörelse för det som chasịl och de övriga insekterna i Guds ”stora militärstyrka” hade ätit upp. (Joel 2:25) Salomo bad att Jehova, om han skulle sända en sådan plåga i form av insekter, däribland chasịl, skulle förlåta sitt folk om de ångrade sina synder. (1Ku 8:37–40; 2Kr 6:28–31) Chasịl ingick också i den ödeläggelse som Jehova lät komma över Egypten under gräshoppsplågan. (Ps 78:46)

I det 33:e kapitlet i sin bok talar profeten Jesaja om den fasansfulla tiden under det assyriska angreppet. Kung Sanheribs här hade plundrat landets städer, och Jesaja ber om Jehovas ynnest och drar sig till minnes att Jehova hade rest sig mot nationer tidigare. Han försäkrar israeliterna om att den Allsmäktige skall förgöra fienden och tvinga den att efterlämna ett stort byte som folket skulle samla ihop. På samma sätt som chasịl-insekter sprider sig över ett landområde, ostörda förflyttar sig hit och dit och samlar in och äter upp allt som kommer i deras väg, så skulle Guds folk samla in det byte som den assyriska hären hade lämnat efter sig. (Jes 33:1–4) Detta var en mycket träffande liknelse i ett land där man väl kände till vilken ödeläggelse chasịl-svärmar kunde ställa till med.