Materiellt välstånd — målet för alla

”MATERIELL konsumtion sägs vara den nationella religionen. Alla amerikaner lär ha en önskan att bli rika, och kulturen präglas av bekvämligheter och nöjen. ... Materialismen i amerikanskt levnadssätt genomsyrar allt.” På det här sättet, uppges det, beskriver franska skolböcker för närvarande amerikanskt levnadssätt.a

Även om detta är att gå till överdrift, ligger det helt visst en del sanning i den här bedömningen. Levnadsstandarden i Förenta staterna har blivit måttstocken för alla länders ekonomiska framgång. Endast några få andra länder (till exempel Schweiz och Sverige) kan skryta med att ha en ungefär lika hög levnadsstandard. Detta gynnade fåtal har blivit föremål för avund från mångas, däribland kommunistiska länders, sida.

”Högre lön”, ”kortare arbetsvecka” och ”bättre levnadsförhållanden” — detta är kraven från arbetarklassen i alla länder, vare sig deras styrelsesystem är kapitalistiskt, kommunistiskt eller socialistiskt.

Med tillämpning på människors inställning till livet har ordet ”materialism” definierats som ”läran om att bekvämlighet, nöjen och rikedomar är de enda målen eller de högsta värdena”. Vem kan förneka att en stor del av mänskligheten har lagt sig till med en sådan materialistisk syn på livet? För många människor har materiellt välstånd blivit synonymt med lycka. Det tycks ha blivit det mål alla strävar efter att uppnå. Men med vilka medel?

Många människor i de industrialiserade länderna tror uppriktigt att det kapitalistiska systemet erbjuder det bästa hoppet om välstånd och lycka. De förespråkar fri företagsamhet med så liten inblandning från statens sida som möjligt.

Millioner andra är övertygade om att kapitalismen gynnar endast ett fåtal till nackdel för det stora flertalet. De föredrar kommunism, ett ekonomiskt och politiskt system grundat på att samhället eller staten äger all egendom. De är villiga att avstå från vissa friheter förutsatt att staten garanterar dem materiellt välstånd.

Mellan dessa två grupper står millioner andra människor, som tror att varken kapitalism eller kommunism är vägen till materiellt välstånd och lycka. De erkänner det kapitalistiska systemets nackdelar, men de inser också kommunismens faror. De hoppas på att med hjälp av reformer kunna åstadkomma ett jämlikt, demokratiskt samhälle grundat på planhushållning och statlig kontroll av de viktigare produktionsmedlen. De här människorna är socialister, men de har också en rad andra benämningar, däribland socialdemokrater.

En kort historik över kapitalismen, kommunismen och socialismen och de resultat dessa system har uppnått kommer att hjälpa oss att avgöra om något av dem kan skänka sann lycka.

[Fotnoter]