Är julen verkligen hednisk?

PUBLICK NOTICE

The Observation of CHRISTMAS having been deemed a Sacrilege, the exchaning of Gifts and Greetings, dressing in Fine Clothing, Feasting and similar Satanical Practices are hereby FORBIDDEN with the Offender liable to a Fine of FIVE SHILLINGS

Överst till höger på den här sidan finns det ett faksimil av en lag som utfärdades år 1660 i Massachusetts Bay Colony i New England med förbud mot julfirande.a I 1600-talets England var det likaså förbjudet att fira jul, eftersom högtidligheterna betraktades som ”hedniska och papistiska, saturnaliska och sataniska, avgudiska och förslöande”.

Även om dessa lagar hör till en svunnen tid, väcker de ändå frågan: Är julen verkligen hednisk? En närmare titt på rötterna till några av de populära julsederna kan ge svaret.

Datumet

De flesta stora uppslagsverk är överens om att datumet för Jesu födelse är okänt och att kyrkorna lånat datumet den 25 december, jämte sedvänjor och högtidligheter, från romarna. Här följer några belysande kommentarer: ”I den kyrkliga kalendern finner man talrika kvarlevor av förkristna högtider — först och främst julen, som förenar inslag från både saturnaliefesten och Mithras födelsedag.” (Encyclopædia Britannica) ”Man anser vanligen att den dagen [25 december] valdes för att passa ihop med de hedniska högtider som hölls vid tiden för vintersolståndet, då dagarna började bli längre, för att fira ’solens återfödelse’.” (Encyclopedia Americana) ”Den här dagen [25 december], då solen började återvända till den norra himlen, firade de hedniska Mithrasdyrkarna den obesegrade solens födelsedag.” — New Catholic Encyclopedia.

Saturnalierna var en sju dagar lång romersk högtid som började den 17 december och pågick till den 24 december och som hölls till ära för jordbruksguden Saturnus. Högtiden kännetecknades av bullersamt festande, dryckenskap, uppsluppenhet, dans, att man gav gåvor och dekorerade hemmen med vintergröna växter. Den 25 december, solguden Mithras födelsedag — en gud som ursprungligen var ljusets gud för babylonierna — utgjorde höjdpunkten på det veckolånga firandet.

I ett försök att omvända hedningar och vinna tillbaka dem som avfallit till sådana världsliga sedvänjor tog sig romerska kyrkan i mitten av 300-talet för att ”kristna” Mithras födelsedag och anta datumet och sedvänjorna, men betecknade högtiden som ett firande av Jesu Kristi födelse. På så sätt föddes julen.

Julgranen

Vissa auktoriteter menar att Bonifatius gav upphov till julgranen. Han fick 700-talets germaner att överge tillbedjan av de heliga ekarna. När han enligt legenden högg ner en av deras heliga ekar, växte det där i stället upp en gran. Bonifatius sade till de nyligen omvända germanerna att granen skulle vara deras heliga träd — Kristi träd.

Andra tror att julgranen härstammar från paradisets träd, som var vanligt i medeltidens Tyskland. Trädet var medelpunkten i paradisspelet till ära för ”helgonen” Adam och Eva, vilkas högtid hölls den 24 december. Trädet var dekorerat med äpplen och oblater.

Det första omnämnandet av en sådan julgran som vi är förtrogna med kommer från Strasbourg år 1531. Tyska nybyggare förde så småningom den här sedvänjan till Nordamerika, där den utbroderades och populariserades. Den första elektriskt illuminerade julgranen kunde man år 1882 finna i Edward Johnsons hem i New York. Mycket passande var han kollega till Thomas Edison, glödlampans uppfinnare.

Jultomten

Legenden säger att då Nikolaus, biskop i Myra (som ligger i nuvarande sydvästra Turkiet) på 300-talet, fick höra talas om att en av invånarna på orten inte hade råd att köpa presenter till sina tre döttrar, kastade han i hemlighet in guldbitar eller guldmynt i huset genom ett fönster eller genom ett rökhål i taket. Det påstås att guldet föll rakt ner i ett par långa strumpor som hade blivit upphängda för att torka vid den öppna spisen. Många av de väsentliga inslagen i berättelsen om jultomten fanns med.

Men föreställningen om en rund, rödklädd farbror som kommer med gåvor tycks vara produkten av en rad berömda New York-bors livliga fantasi. Först bidrog holländska nybyggare med namnet — sankt Nikolaus heter på holländska Sinterklaas (jultomten kallas på engelska Santa Claus). På 1800-talet gav sedan sådana författare som Washington Irving och Clement Moore (berömd för sin dikt: ”’Twas the Night Before Christmas”) den litterära beskrivningen. Den slutliga utformningen av den glade farbrorn som man kan se vid jultiden gav skämttecknaren Thomas Nast, upphovsmannen till den demokratiska åsnan och den republikanska elefanten.

Järneken och misteln

Enligt en artikel i New York Times var det så att man ”i stora delar av Europa långt före den kristna eran använde många slag av vintergröna växter i hedniska midvinterriter för att försäkra sig om vårens återkomst”.

Teutonerna (germanerna) och kelterna i medeltidens Tyskland och England betraktade järneken som en symbol för evigt liv, eftersom den förblev grön då andra träd fällde sina löv inför vintern. Misteln var helig för druiderna i det forntida Britannien. De tillskrev misteln magisk kraft över demoner, trolldom, gifter, sjukdomar och ofruktsamhet. I Skandinavien var misteln så helig att fiender som möttes under den skulle lägga ner sina vapen och ge varandra en fredskyss.

Man skapade fantastiska legender för att förknippa dessa växter med Jesus. Enligt en legend hade järneken ursprungligen inte några löv på vintern. Men då Maria satte Jesusbarnet under en järneksbuske för att gömma honom för Herodes’ soldater under flykten till Egypten, växte det omedelbart ut tjocka, gröna, taggiga blad för att dölja och skydda barnet.

ÄR DET NÅGOT FÖR DIG? Hedniska riter och vidskepliga legender — detta är jultraditionens ursprung. De första kristna tog helt avstånd från sådana sedvänjor. Enligt World Book Encyclopedia ”firade de inte Hans födelse, eftersom de ansåg att det var en hednisk sedvänja att fira en persons födelse”.

Det här paketet med ritualer och vidskepligheter som kallas jul är ingenting annat än en biprodukt av det berömda uttalande som påven Gregorius I riktade till missionären Augustinus: ”Riv ner deras avgudar, men helga deras tempel.” Det är bara etiketterna som har förändrats. Innehållet är lika hedniskt som tidigare.

[Fotnoter]