Vad gör en människa stor?

VEM skulle du kalla verkligt stor? Säkerligen en människa som utfört något riktigt stort i livet. Men visst håller du med om att en sådan människas personliga egenskaper och inställning gentemot andra också spelar en stor roll?

Föredrar du att vara tillsammans med en människa som förväntar att bli betjänad, eller en som tycker om att betjäna andra? Vem skulle du helst vilja leva tillsammans med — en som kräver kärlek av andra, eller en som vet hur man visar kärlek?

Säkert beundrar du sådana egenskaper som mod och viljestyrka. Men är inte sådana egenskaper ännu mera tilltalande när de kopplas samman med villighet att åstadkomma något av varaktig nytta för andra?

Människor som har stor kunskap och vishet har man lätt att beundra. Men är det inte så att den man mest uppskattar är den som använder sin kunskap för att hjälpa andra — om möjligt till att leva ett meningsfullt liv och känna tillfredsställelse?

En del styresmän har räknats bland ”de stora” i historien. Men under vilket slags styresman skulle du vilja leva? En som gjort sig berömd mest genom de krig som han utkämpat, eller en styresman som utövar myndighet på ett sådant sätt att människor följer och lyder honom av kärlek?

Det finns många människor som har ett eller ett par drag som gör dem framträdande. Men vem har alla de egenskaper som man vill se hos en som är verkligt stor?

Vem fyller måttet?

Alexander, som kallades ”den store”, har beskrivits som ”en av de största generaler världen någonsin har känt”. Han var heroisk och en skicklig strateg, men samtidigt besatt av storhetsvansinne och självupptagenhet. Han krävde att bli gudomsförklarad och lyckades till sist med det. Under rusets inflytande dödade han en mycket nära vän. Han blev sjuk efter en tids festande och drickande och dog i sitt 33:e levnadsår.

Napoleon har hyllats som en av de största personligheterna i västvärldens historia. Han var en briljant ledare och reformator. Men han har också kallats ”den korsikanske massmördaren”, eftersom han offrade millioner män för att nå sina mål i livet.

Sokrates har ansetts som en av historiens största filosofer och lärare. Men hur var han som lärare? En av hans huvudteser var att man inte kan göra det orätta om man vet det rätta. Mänsklighetens historia har bevisat att detta är fel. Hans sätt att undervisa var att ställa frågor till människor och med bitande ironi övertyga dem om att deras kunskap bara var inbillad. Han byggde mycket av sin undervisning på sin egen uppfattning och, som han hävdade, på en inre röst som på grekiska kallas daimonion.

Många har varit genier inom ett område men fruktansvärt inkompetenta på andra områden. Ludwig van Beethoven var musikgeni och har, som en uppslagsbok säger, ”av många betraktats som den störste kompositören som någonsin levat”. Men han var också känd för att vara mycket opraktisk i vardagslivet, ett handikapp som periodvis ruinerade honom ekonomiskt.

Andra genier och stora konstnärer har förstört sitt liv genom ett omoraliskt leverne, alkohol och drogmissbruk. Finns det då ingen som fyller måttet när det gäller alla de egenskaper som är verkligt betydelsefulla?

Jo, det finns faktiskt en människa som millioner människor tiderna igenom har betraktat såsom ägare av alla de önskvärda egenskaperna — Jesus Kristus. Han levde och verkade i Palestina för nästan två tusen år sedan. Det är intressant att lägga märke till, som framgår av citaten i rutan på nästa sida, att också ”stora” män uttalar sig om hans storhet.

Bevis för att Jesus har levat

Särskilt under 1800-talet och 1900-talet har kritiker förnekat att en sådan person som Jesus någonsin existerat. De har menat att han inte är något annat än en myt, en legend, som några judiska svindlare långt tillbaka i historien hittat på.

Men hur skulle några simpla svindlare kunna framställa ett sådant mästerverk? Eller, som den lärde amerikanen Theodore Parker uttrycker det: ”Skall man säga oss att en sådan man aldrig har levat, att hela berättelsen är en lögn? Antag att Platon och Newton aldrig har levat. Men vem har då frambringat deras verk och tänkt deras tankar? Det krävs en Newton för att dana en Newton. Vilken människa kan då ha gett upphov åt en Jesus? Ingen utom en Jesus.”

Förutom den främsta källan, bibeln själv, finns det många andra pålitliga källor som bekräftar att Jesus existerat. Den kände historikern Flavius Josephus från första århundradet vittnar till exempel om Jesu existens när han skriver: ”Vid denna tid framträdde Jesus, en vis man, om det nu är tillåtet att ens kalla honom en människa. Ty han utförde underbara gärningar, var en lärare för de människor, som med glädje slöt sig till sanningen, och vann många judar och även många hedningar för sig.”

Det finns också ett antal framträdande hedniska romerska skribenter från det första århundradet som berättar om Kristus och hans efterföljare. Bland dem är historikern Tacitus, författaren och administratören Plinius den yngre, levnadsskildraren Suetonius, poeten Juvenalis och den stoiske filosofen Lucius Seneca, som levde på Jesu tid och som var den mest framträdande intellektuella personen i Rom under mitten av första århundradet.

Encyclopædia Britannica säger om sådana icke-kristna skribenter från den tiden: ”Dessa oberoende skildringar bevisar att det i forntiden var så att inte ens kristendomens motståndare någonsin betvivlade att Jesus var en historisk person.” — 1980 års upplaga, band 10, sidan 145.

Somliga invänder att om Jesus var en så stor personlighet, borde det stå mera om honom i historiska redogörelser från början av den kristna eran. Angående detta säger Blaise Pascal, som citeras i spalten till höger, om Jesus att han levde ”i en sådan ringhet (efter vad världen kallar ringhet) att historikerna, som bara skrev om viktiga statshändelser, inte upptäckte honom”.

Trots detta finns det faktiskt ett överväldigande historiskt vittnesbörd. Till och med den välkände skeptikern, missionsläkaren Albert Schweitzer, medgav: ”Vi måste medge att det inte finns många forntida personer beträffande vilka det finns så många otvivelaktiga historiska fakta och om vilka så många uttalanden har blivit bevarade som det förhåller sig i Jesu fall.”

Det kan alltså klart och tydligt bevisas att Jesus Kristus är en historisk person. Han fyllde också måttet för de egenskaper som gör en människa verkligt stor. Han är den störste i historien.

Ju mer man studerar Jesus i detalj, desto mer övertygad blir man om hans storhet.

[Ruta på sidan 3]

Vad slags människa föredrar du? Den som ...

[Ruta på sidan 5]

VARFÖR DE BEUNDRADE JESUS

● Napoleon uppges ha sagt: ”Alexander, Caesar, Karl den store och jag har grundat stora välden, men på vad stödde vi vårt snilles skapelser? På makt. Jesus Kristus ensam grundade sitt rike på kärlek.”

● Angående Jesu unika personlighet skrev den kände franske filosofen Rousseau: ”Hur upphöjda är inte hans levnadsregler! Vilken djup visdom finns inte i hans tal! Vilken rådighet, vilken skärpa, vilken ändamålsenlighet kännetecknar inte hans svar! Hur storslaget behärskade han inte sina begär! Var finns den människa och var finns den filosof som skulle kunna leva och dö på detta sätt, utan svaghet och utan skrytsamt uppträdande?”

● Angående Jesu förmåga som lärare skrev den kände franske matematikern, fysikern och filosofen Blaise Pascal, som levde på 1600-talet, i ett verk som tar upp bevisen för Jesu Kristi existens om Jesu förmåga som lärare: ”Jesus Kristus har talat om de mest sublima ting på ett så enkelt sätt att det verkar som om han inte hade haft dem i tankarna, och ändå så klart att vi tydligt ser vad han tänkt. En sådan klarhet förenad med en sådan självklarhet är underbar.”

● Mahatma Gandhi, Indiens hinduiske ”fader”, förklarade en gång för lord Irwin, tidigare vicekung av Indien: ”När ditt land och mitt kan samsas på grundval av de läror som Kristus förkunnade i denna bergspredikan, då har vi löst våra länders problem, men inte nog därmed; vi har då löst hela världens problem.”

[Bild på sidan 4]

Alexander

Napoleon

Sokrates

Beethoven