Att förlora en schackmatch

VM i schack hölls för någon tid sedan i Merano i Italien. Kortjnoj, som beskrevs som ”en grubblande, burdus brumbjörn”, utmanade titelinnehavaren Karpov men förlorade. Varför? Somliga av dem som tittade på matchen menade att det inte uteslutande berodde på att han inte var en lika duktig schackspelare. Hans dåliga humör och brist på självbehärskning spelade en stor roll. Enligt Robert Byrne, korrespondent för New York Times, försökte Kortjnoj trötta ut sin motståndare ”genom häftiga armrörelser, ondskefulla blickar ... och grova förolämpningar”. I rapporten hette det att Karpov, däremot, ”inte ägnade sig åt några bisarra konster och knep, utan spelade med lugn beslutsamhet och ... höll sig till rent spel i den här matchen”. Kortjnoj kunde ha lärt sig en del av den forntida kung Salomo, som en gång skrev: ”Den som är sen till vrede har urskillning i rikt mått.” ”Den som är sen till vrede är bättre än en mäktig man, och den som behärskar sin ande är bättre än den som intar en stad.” ”Såsom en intagen stad utan mur är den man som inte kan lägga band på sin ande.” (Ordspråksboken 14:29; 16:32; 25:28; NW) Man kan undra om en annan bidragande orsak till Kortjnojs nederlag var det förhållandet att han hade ”ordnat med att en yogaguru klädd i orangefärgade kläder satt längst fram i publiken, uppenbarligen i syfte att förhäxa mästaren”. Att Kortjnoj på det här sättet förlitade sig på religiöst stöd hjälpte honom sannerligen inte.

Det är intressant att lägga märke till att Guds egen syn på religionsutövare som ägnar sig åt yoga kommer till uttryck i den befallning han gav sitt folk Israel: ”Det bör inte hos dig finnas någon som ... använder spådom, som bedriver magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl eller någon som förhäxar andra eller någon som rådfrågar ett andemedium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser.” — 5 Moseboken 18:10, 11, NW.