Han kom tillbaka som en främling

”David kom tillbaka från Vietnam som en helt annan människa”, förklarade hans hustru Elaine. ”Innan han for i väg, älskade jag honom därför att han visade sådan värme och omsorg och var så entusiastisk. Han hade djup tillgivenhet för mig, och vi hade ett underbart förhållande. Men när han återvände, var allt det där älskvärda borta. Hans utseende var likadant — samma leende och samma stora bruna ögon — men det fanns ingen värme eller tillgivenhet. Han var som en främling. Det var skrämmande.” Sedan tillade Elaine: ”Han var som ett tomt skal. Innanför fanns det ingenting annat än förbittring.”

David förklarade hur han kände det efter återkomsten: ”Jag hyste helt enkelt agg mot alla människor som inte helt och fullt förstod, eller kunde förstå, hur det var att befinna sig där. Jag såg några av mina kamrater dö den mest ohyggliga död. Jag ville att Elaine skulle förstå mina känslor — förstå vad jag hade sett. Men det verkade som ingen egentligen ville förstå. På så sätt dämdes all den här fientligheten upp inom mig.”

Mycket få personer kan egentligen fatta den chockartade omkastning av personliga värderingar som krig skapar eller känna den förödande inverkan detta har på sinnet. David förklarar: ”I strid måste man lära sig att hela tiden vara på sin vakt och se till att man själv klarar sig. Man fick lära sig att personliga förhållanden till andra människor inte betydde mycket — de kunde vara döda nästa minut. Man resonerade som så att vilket som helst handlingssätt var försvarbart bara man fick leva en dag till.” Elaine tillade: ”När du kom hem insåg du snart att det som var värdefullt och av betydelse för dig under din tjänstgöringstid inte hade något värde alls och att det som du betraktade som ingenting värt, till exempel förhållanden till andra människor, blev något mycket värdefullt i det civila livet.”

Detta fick till följd att David, i likhet med många återvändande soldater, drog sig för att utveckla tillitsfulla förhållanden till andra människor varigenom de kunde bli känslomässigt engagerade. Naturligtvis verkar detta förödande på ett äktenskap.

Värdet av biblisk undervisning

Då förhållandet mellan David och Elaine var ansträngt till bristningsgränsen, började de studera bibeln tillsammans med Jehovas kristna vittnen. ”Det var till oerhört stor hjälp!” sade David. ”För första gången i mitt liv kände jag äntligen att jag hade ett förtroligt förhållande med Gud och kunde ge uttryck åt alla mina känslor inför honom. Jag kunde verkligen säga hur ledsen jag kände mig för allt jag hade gjort, och jag var övertygad om att han var villig att förlåta mig.”

Elaine tillade: ”Naturligtvis växlade Davids humör fortfarande, men inte lika häftigt. Också nu känner han sig ibland nere, men den bibliska undervisningen har medfört att jag har fått tillbaka den David jag gifte mig med och mer än så! Den tar fram det goda hos en människa, eftersom bibeln uppmuntrar till osjälvisk kärlek, medkänsla och givmildhet. Det var som om jag hade funnit min man igen!”

Ja, bibeln har hjälpt David och andra att bygga upp kärleksfulla, tillitsfulla förhållanden. Hur då? Jo, bibeln säger att äkta kärlek ”söker inte sina egna intressen” och ”för inte räkenskap över oförrätten”. Bibeln uppmuntrar till öm medkänsla. Den ger praktiska förslag till hur man kan utveckla äkta kärlek till sina medmänniskor. ”Det var ändå inte lätt”, erkände David. ”Om någon sviker mitt förtroende och behandlar mig orättvist, uppväcks fortfarande vrede inom mig. Men i sådana situationer ber jag tyst till Jehova om styrka och går bara därifrån.” — 1 Korintierna 13:4, 5; 1 Petrus 3:8, 9.

Familjens roll

”Tillämpningen av kunskapen i bibeln hjälpte inte bara David”, förklarade Elaine, ”utan den hjälpte också mig att stå ut med honom. Du förstår, när David började gräla, brukade han inte säga: ’Elaine, nu blir jag arg på dig på grund av min fientlighet från Vietnam.’ Nej, han brukade säga: ’Vad är det här för usel mat? Du håller ju inte rent här hemma, och du är inte heller någon bra mor!’ Vid andra tillfällen kunde han vara tyst och inte tala med mig på flera veckor. Jag undrade alltid: Vad har jag gjort för fel?

Men från bibeln lärde jag mig att vara undergiven och visa respekt, att hysa medkänsla och ha fördrag med andra även om jag hade orsak till klagomål. Att jag kände till dessa bibliska sanningar hjälpte mig. Naturligtvis hände det ibland att jag inte kunde behärska mig då David blev arg. Ibland tillämpade jag inte helt och fullt det som bibeln sade, men när vi båda tillämpade bibelns råd, fungerade det. Det var inte lätt, men jag gjorde inte slut på vårt äktenskap då jag kände det som om jag ville göra det på grund av hans handlingssätt. Nu har förhållandena i hög grad förbättrats.” — Kolosserna 3:13, 18.

Att familjen visar förståelse och medkänsla är enligt dr Kolb ”något mycket betydelsefullt när det gäller att hjälpa en man att anpassa sig till samhället igen”. Han framhöll att ”de män som bevarar sitt äktenskap gör bättre än de som upplöser det. Om en hustru däremot blir ’utfrusen’, vilket många blir, kan äktenskapet inte hålla ihop.”

Men bibeln lär inte bara att vi skall vara förstående och hysa medkänsla, utan den ger också ett verkligt hopp för framtiden.

Dyrbara löften

”Kommen, skåden Jehovás verk. ... Han kommer krigen att upphöra intill jordens ände.” (Psalm 46:9, 10, Åkeson) Hur storslaget är inte ett sådant löfte, när man tänker på hur fruktansvärt mycket lidande som krigen har orsakat! Gud kommer förmedelst sin himmelska regering, sitt rike, att ”göra slut på” alla nationer som underblåser krig, och han kommer att införa bestående fred på jorden. — Daniel 2:44.

De ödmjuka som får överleva kommer att bli fullständigt botade — i mentalt, känslomässigt och fysiskt avseende —, då Gud riktar sin hela och fulla uppmärksamhet mot vår jord. (Uppenbarelseboken 21:3, 4; Psalm 37:10, 11) Kännedom om detta har gett många krigsveteraner motivation. ”Detta gav David en verklig anledning att leva”, sade Elaine. ”Det gjorde det också lättare för mig att uppmuntra honom. När han till exempel blir irriterad över något tanklöst uttalande av en annan person, brukar jag ofta säga: ’Kom ihåg att det står: ”Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.”’ När han blir missmodig på grund av återkommande depression, brukar jag tala om för honom vilka stora framsteg han redan har gjort och peka fram emot den tid då Gud kommer att fullständigt bota hans mentala skador.” — Romarna 12:19; jämför Jesaja 65:17.

Jesus lovade: ”Den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Jesu] röst och komma ut.” (Johannes 5:28, 29) Vilken hänförande framtidsutsikt — att få se milliontals människor som dödats i krig återvända till liv och få möjlighet att lära känna sanningen om Gud!

Harley är en av de krigsveteraner som fann att biblisk undervisning var till stor hjälp. Trots att det gått 37 år sedan andra världskriget slutade, framkallade minnet av hur några av hans kamrater i kriget dog en häftig känslomässig reaktion. Med gråten i halsen sade han: ”Det kommer verkligen att bli underbart att få träffa dem igen i uppståndelsen. Detta hopp skänker verkligen lindring.”

Ja, biblisk undervisning är verkligen till nytta för sinnet och håller fram ett fantastiskt framtidshopp.

[Bild på sidan 19]

Bibelstudium är till nytta för sinnet och skänker verkligt hopp