Det finns ändå en konstruktör!

UTESLUTER verkligen kampen inom djurvärlden och människovärlden att det finns en konstruktör, en Skapare? En närmare undersökning av ämnet kommer att visa att svaret är Nej. Argumentet att formgivning kräver en formgivare har i verkligheten inte vederlagts.

När man använder kampen i naturen för att motbevisa att det finns en Skapare, tar man upp något som inte har med frågan att göra. För att motbevisa att det finns en Skapare krävs det mer än att man bara lägger en moralisk bedömning på hur det skapade används.

Formgivning kräver en formgivare

Vi kan illustrera det så här. När du ser ett jetflygplan, kan du ogilla tanken att dessa flygplan kan användas till att transportera atombomber likaväl som passagerare. Men oavsett hur de används är moderna jetflygplan mycket komplicerade. De har en mycket avancerad utrustning, bland annat bestående av datorer, navigationshjälpmedel och kraftiga motorer.

Skulle någon vilja säga att jetflygplan inte är en produkt av intelligent mänsklig formgivning helt enkelt därför att de kan användas till att döda och förstöra? Skulle någon som är vid sina sinnens fulla bruk vilja komma med tanken att de i stället växte fram av sig själva ur en hög metallskrot?

Formgivning är formgivning, oavsett vilket syfte det formgivna för närvarande tjänar. Ju mer komplicerad konstruktionen är och ju viktigare det är att alla dess många delar måste fungera samtidigt, desto mer övertygande blir bevisen för att det finns en intelligent konstruktör. Ingenting i mänsklighetens samlade erfarenhet motsäger denna slutsats.

Det finns ingen anledning att dra sig för att tillämpa den här principen på de djur som för närvarande lever på varandra. Deras tänder och klor är uppenbarligen konstruerade. Detsamma gäller människans hjärna och händer, som också kan användas i fruktansvärda syften.

Tänk på hur dessa organ kommer till. En enda könscell börjar föröka sig efter befruktningen och frambringar en samling kopior av sig själv. Sedan börjar dessa bli olika och frambringar endast specialiserade celler och kroppsvävnader. Dessa kan vara mjuka som pälsen på ett djur eller hårda och rakknivsvassa som dess tänder och klor.

Allt det här är inget annat än en enastående fin konstruktion i verksamhet. Även de som inte är böjda för att ge någon Skapare äran för sådana ting använder superlativer för att beskriva dem. I tidskriften Time talades det till exempel om åtskillnaden mellan cellerna på följande sätt: ”Vid ett avgörande tillfälle tidigt i embryots liv börjar identiskt lika celler på ett mirakulöst sätt (det finns inget annat ord som kan beskriva det) att ta på sig speciella roller. Några börjar till exempel bilda kroppsvävnader för hjärtat och andra för levern eller huden.” Talar inte sådana mirakler för att det finns en som utför dessa underverk, en konstruktör?

Vi erkänner gärna att det finns en konstruktör när vi ser en kamera, en radio, en konstgjord hand på en robot, en vattenpump eller en dator. De här sakerna är uppenbarligen konstruerade av intelligenta människor. Med vilken logik kan man då påstå att liknande, men oändligt mycket mer komplicerade ting — ögat, örat, händerna, hjärtat och hjärnan — inte har konstruerats av någon mycket intelligentare?

Problemet

Det problem Bertrand Russell drog fram om Ku Klux Klan och fascisterna har ingenting att göra med argumentet om huruvida det finns en Skapare eller inte. Problemet gäller i stället hur det skapade används. Hos människorna kommer den fria viljan med i spelet, och denna fria vilja är i sig själv en underbar produkt av skapandet. Men varför har människor så ofta använt den fria viljan för att göra det som är ont? Och hur är det med djuren? Är de konstruerade för att döda och lemlästa? Och varför har Skaparen tillåtit allt detta?

Det här problemet är verkligen inte en fråga om huruvida det finns en Skapare eller inte, utan det är i stället en moralisk fråga. Människans inbyggda känsla för vad som är rätt och fel är så stark att hon ibland inte kan nöja sig med en förklaring som inte berör frågorna om våldet och dödandet och om att Gud tillåter ondskan.

Nästa artikel kommer att behandla hur saker och ting i naturen nu fungerar på ett sätt som står i kontrast till Guds godhet. Men hittills kan vi säga att argumentet om att formgivning kräver en formgivare inte har motbevisats. Det är som det sägs i boken The Universe: Plan or Accident?:

”Erkännandet av en formgivning i naturen är inte någon kortlivad vetenskaplig slutsats grundad på undersökningar gjorda under ett eller två årtionden i vetenskapens historia — en slutsats som när som helst kan kullkastas om några få nya fakta kommer fram i ljuset. Det är i stället en slutsats som har bestått provet i tusentals år, en slutsats så säker att om det en dag skulle komma fram att den var ett jättelikt misstag, skulle människan ha skäl att betvivla att man över huvud taget kan uppnå några välgrundade slutsatser med hjälp av tankeförmågan.”

Nej, var inte rädd för att lita på dina förståndsgåvor när de får dig att dra samma slutsats som aposteln Paulus, som sade: ”Nu uppförs ju vart och ett hus av någon, men Gud är den som har byggt allting.” — Hebréerna 3:4.

Men hur förhåller det sig med dödandet och våldet i naturen? Kan det vara en del av en kärleksfull Guds skaparverk?

[Infälld text på sidan 8]

I tusentals år har människor erkänt formgivningen i naturen

[Bild på sidan 6]

Även om jetflygplan kan konstrueras för att transportera människor såväl som atombomber, är båda slagen av flygplan produkter av intelligent formgivning

[Bild på sidan 7]

Vi erkänner att de här sakerna är produkter av intelligenta mänskliga konstruktörer

Långt mer fantastiska ting måste vara konstruerade av en överlägsen intelligens