En chockerande orättvisa!
NÄR en orättvisa drabbar dig eller dina anhöriga, blir du då inte mycket starkt känslomässigt berörd? Men även när andra behandlas orättvist, bör vi vara bekymrade. Ett mönster av orättvisa kan underminera ett helt land eller en hel civilisation.
Ett fall av chockerande orättvisa har inträffat på den italienska ön Sardinien. Ett ungt par där, Giuseppe och Consiglia Oneda, har anklagats för mord på sin älskade dotter och sitter nu i fängelse. De har blivit sämre behandlade än terrorister, och deras fall har väckt internationell uppmärksamhet. När du undersöker fakta i saken, kommer du att förstå att det som inträffade är ett angrepp på en minoritet. Det undergräver också rätten att välja medicinsk behandling av en läkare eller ett sjukhus och föräldrarnas rätt att ta hand om sina barn på bästa sätt.
Familjen Oneda
Paret Oneda kommer från Sarroch, en liten stad på Sardinien. Man kan föreställa sig deras glädje då deras mycket efterlängtade första barn, Isabella, föddes den 23 december 1977. Men de fick snart uppleva en stor sorg. Varför? Inom sex månader såg de att Isabella var blek och att hon inte växte normalt. När paret Oneda sökte läkarhjälp, talade läkarna om för dem att hon led av medelhavsanemi. Läkarna började behandla barnet med blodtransfusioner, men tillståndet förvärrades hela tiden.
Vid den här tiden började paret Oneda studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och det var en tröst för dem att få reda på att Gud en dag skall göra slut på lidande och död. (Uppenbarelseboken 21:4) Jehovas vittnen har stor respekt för livet, och de godtar modern läkarbehandling. Många av dem är läkare. Men de är övertygade om att blodtransfusioner är förbjudna för dem enligt skriftställen som detta: ”Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skall ni dock inte äta.” (1 Moseboken 9:3, 4) De vet också att den första apostoliska rådsförsamlingen befallde de kristna att ”avhålla sig ... från otukt ... och från blod”. — Apostlagärningarna 15:19, 20.
Genom sitt studium av bibeln förstod paret Oneda ännu bättre att föräldrar kärleksfullt bör ta vård om sina barn. De var så samvetsgranna att de ibland själva hoppade över en del måltider för att ha råd att ge lilla Isabella den bästa maten och medicinen.
Vilken sjukdom led Isabella av?
Isabella led av den allvarliga blodrubbningen thalassemia (också kallad Cooleys anemi). Detta är en sjukdom som många i medelhavsområdet ärver. Blodtransfusioner ges vanligen som behandling, men detta är enbart en tillfällig åtgärd. Sjukdomen går sorgligt nog inte att bota. De flesta av dem som drabbas dör medan de är barn. En publikation om blodsjukdomar visar att detta tillstånd, då det visar sig hos småbarn — som fallet var med Isabella — vanligen leder till döden ”inom de två första levnadsåren”. — U. Teodori: Trattato di Patologia Medica (Traktat om medicinsk patologi), Rom, 1976.
Hur föräldrarna handlade
Under år 1978 och i början av år 1979 tog paret Oneda upprepade gånger med sig Isabella till Andra kliniken vid universitetet i Cagliari, fast hon inte kunde botas. Slutligen fattade de ett på bibeln grundat beslut i juni 1979. De sade åt läkarna att de inte längre skulle ta dit Isabella för att hon skulle få blodtransfusioner. Men de klargjorde att de skulle godta vilken som helst annan behandling. Paret Oneda fortsatte att ge Isabella ovanligt god vård, och de sökte till och med behandling av läkare i norra Italien, Schweiz, Tyskland och Frankrike.
Klinikens socialtjänst kontaktade domstolen för barnavårdsärenden, som beordrade kliniken att ta kontakt med myndigheterna för att se till att barnet fördes dit. Kliniken kontaktade myndigheterna i Sarroch ett antal gånger, och en polisman från orten kom och hämtade barnet. På detta sätt påtvingades Isabella många blodtransfusioner.
Från mitten av mars 1980 fram till den 2 juli samma år underlät dock kliniken att låta hämta Isabella för behandling. Under den perioden blev paret Oneda välsignat med ett andra barn, en frisk dotter, som de också älskade och sörjde för. Sedan kom polisen igen den 2 juli 1980 och tog Isabella till kliniken, där hon dog medan hon fick en blodtransfusion.
En fruktansvärd orättvisa
Du kanske tror att detta är det sorgliga slutet. Men nu började en fruktansvärd orättvisa utveckla sig. Den 5 juli 1980 blev makarna Oneda arresterade och anklagade för överlagt mord! Detta kristna par som redan sörjde djupt över förlusten av sin förstfödda dotter fick nu otroligt nog dessutom bära bördan av att bli anklagade för att ha önskat hennes död.
Föräldrarna hölls fängslade i tjugo månader. Trots att en läkare anmälde att Giuseppe Oneda var sjuk, förvägrades de frigivning i avvaktan på rättegången. Detta grymma handlingssätt hindrade dem att ta hand om sin andra dotter. Slutligen hölls en rättegång. Den 10 mars 1982 blev makarna Oneda förklarade skyldiga och dömda till fjorton års fängelse, följt av tre års skyddstillsyn. Tänk dig detta — de fick en hårdare dom än vad många terrorister får!
Fakta avslöjar orättvisan
Alla vi som är intresserade av frihet och mänskliga rättigheter bör allvarligt begrunda vad som här skedde.
I en rapport till undersökningsdomaren skrev klinikens överläkare: ”På kliniken har vi ställt diagnos på flera fall av thalassemia (omkring 700). Många av dessa kom aldrig tillbaka eller kom tillbaka sporadiskt. Kliniken har inte ens tillräckligt med personal för att bistå de sjuka.” Om kliniken lät hundratals små barn med denna sjukdom gå obehandlade och dessutom inte helt efterkom domstolens order angående Isabella, hur skulle då makarna Oneda kunna bära skulden för hennes död? Låt din människokärlek och ditt sinne för rättvisa svara på den frågan.
Många intressanta detaljer kom fram vid rättegången. Domstolens medicinska experter framhöll: 1) att ”det kliniska stadiet” hos Isabellas sjukdom ”var vid den terminala punkten”, vilket betyder att hon var nära döden; 2) att inte ens de transfusioner hon fick veckorna eller månaderna innan hon dog kunde ”ha någon klinisk betydelse eller någon rättsmedicinsk funktion som skulle ha kunnat förändra sjukdomens dödliga förlopp”.
Du kanske känner till vad även läkare erkänner — att det finns många bevis för att blodtransfusioner ofta får allvarliga och till och med dödsbringande följder. Hos många patienter med svår blodbrist upplagras järn i kroppen, ett farligt tillstånd som kan förvärras av blodtransfusioner.
Professor Edoardo Storti (chef för Hematologiska institutionen vid universitetet i Pavia) drog följande slutsats av rapporten från Isabellas obduktion: ”Döden orsakades av en kombination av flera faktorer: a) kraftig blodbrist; b) en anmärkningsvärd upplagring av järn i de vitala kroppsvävnaderna, speciellt i myokardiet [hjärtat]. ... Jag håller det också för otroligt att denna behandling, eller ens den mest intensiva och moderna behandling, skulle ha kunnat förändra sjukdomens förlopp i någon märkbar grad.”
Dessutom är det så att om en patient har en hemoglobinhalt som är lägre än fem gram per 100 milliliter blod och samtidigt har hjärtproblem, som fallet var med Isabella, tillråds vanligtvis inte blodtransfusioner, eftersom de kan vålla akut lungödem, som i sin tur kan leda till döden. Isabellas obduktion visade att hon hade lungödem.
Varför blev, med tanke på dessa fakta, makarna Oneda anklagade för mord? Professor Angelo Fiori (chef för Institutet för rättsmedicin vid Heliga hjärtats katolska universitet i Rom) påpekade: ”Att påstå att sjukdomens ogynnsamma förlopp är förbundet med föräldrarnas handlingssätt ... är utan tvivel grundlöst och riskabelt.”
En annan rättsmedicinsk expert hävdade att påståendet att Isabella dog för att hon inte fick några blodtransfusioner ”är lika absurt som att påstå att någon som hade en cancertumör skulle ha dött då sjukdomens sista stadium uppnåddes därför att han inte fick vitaminer”.
Allmänhetens reaktion
Fastän domen har överklagats, sitter paret fortfarande i fängelse. Men många har uttryckt sin oro över orättvisan.
I numret för 11 mars 1982 av tidningen Il Tempo hette det: ”Sedan rättsläkaren Alessandro Bucarelli hade lyssnat till rättegången, hade han förklarat att det i fallets nuvarande skede inte var möjligt att fastställa något samband mellan frånvaron av blodtransfusioner och den thalassemiska flickans död.” Sedan anmärktes det i artikeln: ”När det föreligger tvivel blir personen i normala fall frikänd, eller också fortsätter man undersökningarna; denna gång blev de anklagade dömda trots att tvivel förelåg.” Varför?
Rättänkande människor som känner till dessa fakta undrar varför de tvivel som domstolens egna expertvittnen gav uttryck åt inte följdes upp. Varför vägrade domstolen att ta i betraktande någon annan hypotes om dödsorsaken eller att höra försvarets expertvittnen? Varför lade domstolen skulden på föräldrarna, som uppriktigt hade sökt behandling som var i överensstämmelse med deras religiösa tro? Ja — VARFÖR?
Il Tempo citerade en kanadensisk jurist som var närvarande vid rättegången: ”En gång i tiden var det inkvisitionen som förföljde dem som inte tillhörde kyrkan. Nu är förföljelsen en smula dold men i realiteten densamma. Hundratals barn på Sardinien dör med eller utan blodtransfusion; medicinsk litteratur visar att det inte finns något effektivt botemedel mot denna sjukdom. Nu har den allmänne åklagaren gjort anspråk på att visa oss ett botemedel, men denna förevändning var bara en ursäkt för att kunna döma detta respektabla par, som inte gjort sig skyldiga till något annat än att ha fått ett barn med en sjukdom som ingen kan bota. Barnet dog i själva verket medan det fick en blodtransfusion utan föräldrarnas medgivande.”
I tidningen Stampa Sera, som utges i Turin, sades det: ”Vi hoppas nu att denna dom kommer att bli upphävd när den prövas i högre instans. Fjorton års fängelse är inte aktuellt enligt lagen ens för terrorister ... som är skyldiga till sju mord. Nu väcks frågan: Varför var tingsrätten i Cagliari så hård mot paret Oneda? Varje år dör på Sardinien tiotals och åter tiotals barn av thalassemia, med eller utan blodtransfusion. ... Och slutligen är det groteskt att ingenting anfördes mot de myndigheter som domstolen för barnavårdsärenden hade utsett till att se till att lilla Isabella fick blodtransfusioner.”
Tidningar i andra länder ifrågasatte också att rättvisa hade skipats. El País, som utges i Madrid i Spanien, framhöll att fallet inbegrep den ”obotliga sjukdomen: thalassemia” och att livet hos ett barn som lider av den sjukdomen ”endast kan förlängas en kort tid genom upprepade blodtransfusioner”. Det tillades: ”Det är oförlåtligt att domarna har varit så obarmhärtiga mot dessa föräldrar ... som om de hade dödat Isabella med en pistol i ett planlagt mord. De har inte visats minsta hänsyn på grund av förmildrande omständigheter, något som i detta land visas till och med de grymmaste brottslingar.” — 12 mars 1982.
Ett hot mot dina rättigheter
Sannolikt säger lagen i ditt land, precis som i Italien, att du har rätt att bestämma om du vill godta en behandling eller inte. Det är förståeligt. Tänk dig till exempel ett fall som inbegriper abort. Vare sig du anser att abort är i sin ordning eller inte — hur skulle du känna dig om läkare fick en polisman att komma hem till dig och tvinga dig eller någon av dina närmaste att genomgå en abort utan hänsyn till dina önskemål?
Det är också erkänt världen utöver att föräldrar bör ha något att säga till om när det gäller vården av deras barn. Om föräldrarna vet att deras barn har en obotlig sjukdom och att en viss behandling kan orsaka förtidig död, bör då föräldrarna bli tvingade av polismän att låta barnet genomgå denna behandling?
A. D. Farr, som i Skottland föreläser om tillvägagångssätt vid blodtransfusioner, skrev med tanke på påtvingade transfusioner:
”Staten håller gradvis på att ta över beslutsfattandet för individen. Det är på detta sätt som fria länder upphör att vara fria och blir totalitära. ... Detta är inte bara någon fantasifull spekulation. Frihet är en dyrbar och jämförelsevis sällsynt tillgång som svartsjukt bör bevakas i de länder där den finns.”
Den italienska grundlagen garanterar frihet, precis som grundlagen i ditt land kanske gör. Men när man trampar på religionsfriheten och föräldrarnas rättigheter, kan alla medborgares frihet och rättigheter snart komma i farozonen. Detta har redan skett på Sardinien. Två kärleksfulla kristna föräldrar sitter i fängelse och får sämre behandling än många uppsåtliga mördare. Alla som älskar frihet bör bli bestörta över denna allvarliga orättvisa och bör vara intresserade av hur det skall gå, när fallet prövas i högre instans. Vakna! kommer att hålla dig informerad om detta viktiga fall.