Jag sökte efter tröst

Kära Joan!

Mitt namn är Marion. Jag träffade din bror Tom, en mycket fin ung man, i Rikets sal. Så nu vet du att jag är ett Jehovas vittne.

Jag ber dig att inte lägga undan brevet. Efter vad Tom berättade för mig vet jag att vi har någonting gemensamt. Du förstår, jag förlorade också min son i en olyckshändelse. Mike var tjugotre år.

När min son Mike dog, ställde jag mig många frågor. Det har funnits andra i familjen som har dött, men de har alltid varit äldre människor. Mike var så ung och hade så mycket att leva för. Jag kunde inte förstå varför han måste dö. Jag skulle vilja visa dig var och hur jag fick svar på alla mina frågor och hur jag fann verklig tröst. Om du vill fortsätta att läsa, skulle jag vilja gå några år tillbaka i tiden till början av mitt liv.

Jag var en flicka från landet. Jag har alltid varit en hängiven katolik och blivit undervisad i katolska skolor. Jag kommer ihåg att jag hade många frågor, till exempel: Hur skulle Gud kunna vara treenig — tre personer i en? Men då jag frågade nunnorna, sade de vanligtvis: ”Marion, det är Guds mysterium.”

För omkring tjugosju år sedan träffade jag Mikes far, och vi gifte oss. Min svärmor var ett Jehovas vittne, vilket jag inte visste vid den tiden. Då vi besökte henne för att äta söndagsmiddag, brukade hon alltid säga några få ord om bibeln. Jag lyssnade, men jag sade till henne att lämna mig i fred, vilket hon också gjorde — i tjugo år!

Sedan omkom Mike. Jag vände mig till bibeln för att få tröst. Jag läste den moderna engelska översättning som min svärmor hade gett mig. Men den kunde likaväl ha varit skriven på grekiska — jag förstod inte ett dugg. Jag tyckte att jag hade nått en återvändsgränd i mitt sökande efter tröst.

Min mor fortsatte att uppmana mig att be och ofta utföra ”novena” (nio dagars fasta och andakt) inför ”Guds moder”, så att Mike skulle kunna komma till himmelen. (Eftersom hon är katolik, trodde hon att själen vid döden kommer till skärselden och att överlevande vänner och släktingar kan be, så att själen lämnar skärselden och kommer till himmelen.) Jag följde min mors råd och vände mig till kyrkan för att få tröst. Jag gick dit för att mässor skulle läsas för Mike, men föreställ dig hur djupt skakad jag blev då jag fick reda på att de bara kunde läsa tre mässor per år för Mike, eftersom de hade så många andra att läsa för! ”Oj då!” tänkte jag, ”detta kommer att ta resten av mitt liv, och vad kommer att hända Mike om jag dör?” Ännu en återvändsgränd när jag sökte efter tröst.

Hur förhöll det sig med min man? Jag kunde inte heller vända mig till honom för att få tröst. Han tog Mikes död mycket hårt. Han blev så djupt deprimerad att jag måste hjälpa honom. För mig blev det således ännu en återvändsgränd när det gällde att finna tröst.

Vid den här tiden påminde jag mig att jag hade talat med min svärmor i gravkapellet. Jag hade sagt: ”Varför tog Gud Mike ifrån mig? Varför tog han inte någon annan — en försupen människa från gatan eller någon brottsling från fängelset? Mike hade en trevlig flickvän, ett bra arbete och en fin personlighet. Han var en bra pojke.”

”Marion, Gud tog inte Mike ifrån dig”, svarade min svärmor bestämt och lade armen omkring mig.

Vid den tiden förstod jag inte vad hon menade. Men under de sex följande månaderna återkom dessa ord i mitt sinne. Jag hade gått igenom vrede, depression och ensamhet och bad dag och natt. Jag tänkte till och med att det skulle vara lika bra att följa efter Mike. Så jag försökte begå självmord, men jag misslyckades. Vid denna tidpunkt gick jag faktiskt ut för att söka efter ett Jehovas vittne.

I dag, Joan, har alla mina frågor blivit besvarade därför att jag studerar bibeln med Jehovas vittnen — frågor som:

Tog Gud Mike ifrån mig? Nej! Bibeln förklarar: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Den grundläggande orsaken till att vi dör är att vi alla ärvt synd och ofullkomlighet från våra första mänskliga föräldrar. När det gäller frågan varför somliga dör en förtidig död, förklarar bibeln ytterligare att detta beror på ”tid och oförutsedd händelse”. — Predikaren 9:11, NW.

Går Mikes själ genom eld för att renas i skärselden? Nej! Enligt bibeln är de döda omedvetna. ”Ty de levande är medvetna om att de skall dö; men vad de döda angår, är de inte medvetna om någonting alls. Allt vad din hand finner att göra, gör det med all din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i scheol [mänsklighetens gemensamma grav], den plats dit du går.” — Predikaren 9:5, 10, NW.

Kommer jag någonsin att få se Mike igen? Ja! Jag har denna förhoppning. Bibeln lovar att de flesta människor som är döda kommer att uppväckas och åtnjuta liv i en rättfärdig tingens ordning här på jorden! Lyssna till Jesu hjärtevärmande ord: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” (Johannes 11:25) Aposteln Paulus framhöll något liknande: ”Jag har ett hopp till Gud, ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Apostlagärningarna 24:15) I Uppenbarelseboken 21:3, 4 beskrivs vilka förhållanden som kommer att råda på jorden vid denna tid: ”Gud ... skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.”

När skall detta inträffa? Joan, jag blev mycket begeistrad och hänförd då jag fick reda på att tiden är nära. Bibeln visade för länge sedan klart och tydligt att de försämrade världsförhållandena som vi ser i dag är bevis för att vi lever i de ”yttersta dagarna” för denna onda tingens ordning. — 2 Timoteus 3:1—5.

Nu har jag en annorlunda syn på livet. Jag har funnit den tröst jag behövde, och jag inser att jag nu kan hjälpa andra som också har förlorat någon kär i döden. Jag kan visa dem från bibeln var deras kära finns och att de inte lider någon skada. Jag kan dela med mig av det underbara hoppet om uppståndelsen. Ja, du kan också glädja dig åt att få se din son igen, och då kommer ni att vara tillsammans i frid utan att någonsin behöva känna smärta eller sorg.

Joan, är det inte någonting som är värt att undersöka? Varför inte undersöka bibeln och se om den kan ge dig den tröst som jag sökte efter och fann? Om du vill ha hjälp till att förstå den, skulle jag vara glad att få bistå dig.

Jag måste sluta nu. Om du får tid att skriva, skulle jag bli glad att få höra ifrån dig.

Marion