Från våra läsare

Den brittiska monarkin

Jag var mycket intresserad av er artikel om den brittiska monarkin (8 januari 1983), där ni nämnde vad det kostar att underhålla den. Denna kostnad uppvägs mer än väl av inkomsterna från turister som tycker om att bese våra ceremonier. Jag tror att den missnöjde parlamentsledamoten och andra glömmer de arbetstillfällen som skapas genom vår monarki. Den är vår bästa osynliga exportvara.

R. W., England

Jag har varit intresserad av att läsa böcker om Englands kungars och drottningars historia. Därför tyckte jag mycket om artikeln ”Monarkier försvinner — Kommer Storbritanniens monarki att överleva?” Jag var mycket imponerad av det respektfulla sätt på vilket den var skriven. Det vore väldigt bra om några av den kungliga familjen också kunde få läsa den; ämnet var så bra behandlat.

M. M., Canada

Att sälja en tobaksfirma

Jag har just läst Edward Georges berättelse ”Jag övergav kyrkan, jag övergav rökningen, jag övergav affärslivet” i numret för 8 januari 1983. Samtidigt som jag är imponerad över hans beslutsamhet att göra vad som är rätt, är jag förvånad över hans beslut att sälja sin firma. Han var medveten om de dåliga verkningar tobak har på andra (och på honom själv) och om hur rökning och försäljning av tobaksprodukter är i strid med Guds vilja, men ändå sålde han firman för pengar till någon annan som kunde fortsätta att orsaka skada hos människor genom att sälja tobak.

C. L., New Jersey, USA

Jag har just läst artikeln skriven av Edward George. Varför avvecklade han inte sin tobaksfirma i stället för att sälja den? Allt han har gjort är att överföra sin synd på någon annan, som kan fortsätta att förgifta människor som röker. Varför framhölls inte denna sanning för honom?

D. R., England

Artikeln är en saklig berättelse om de problem författaren ställdes inför, då han började tillväxa i kunskap om bibliska principer, och hur han strävade efter att lösa dem. De som undervisade Edward George sade inte åt honom vad han skulle göra för att lösa sina problem, utan sedan de hade visat honom vissa bibliska principer lät de honom själv ordna upp förhållandena enligt sitt eget samvete. En del kan resonera som så att eftersom firman inte på något sätt var olaglig, skulle det inte vara fel att sälja den till någon annan vars samvete inte skulle oroas av att sälja sådana produkter, på samma sätt som det är många som är villiga att med gott samvete köpa dessa produkter. Man kan jämföra situationen med den som åsyftas i 5 Moseboken 14:21, där det sägs att en israelit inte skulle äta köttet av ett självdött djur, men att han kunde sälja det till en utlänning vars samvete inte stod under samma restriktioner. — RED.