Från våra läsare

Blyghet

Jag har just läst er artikel ”Varför är jag så blyg?” (8 mars 1983) Ni sade där: ”Blyghet består därför i att man helt enkelt spelar en roll enligt de tankar eller uppfattningar man har om att man är annorlunda, avvikande eller underlägsen andra människor.” Det är sannerligen inte någon inbillning från min sida att jag är kort. Jag är kortare än de flesta barn på 12 år, vilka inte drar sig för att tala om för mig att jag är kort. När jag samtalar med en grupp män, är det som att stå i en träddunge. De flesta kvinnor tornar upp sig högt över mig. Det är sant att det finns korta människor som inte låter sådana saker bekymra dem. Men det betyder inte att det är en produkt av inbillning. Vi har inte alla samma styrka. Varför medger ni inte att blyghet kan komma från verkliga situationer likaväl som från inbillade sådana?

M. W., Arizona, USA

Vi hade inte för avsikt att göra gällande att blyghet endast kommer från inbillade orsaker. Poängen var att man lättare kan komma över problemet genom att på rätt sätt förstå orsakerna till sin blyghet och även att blyghet i första hand betecknar ett uppförande eller en reaktion på en situation och inte ett tillstånd. Vi hyser verkligen medkänsla med människor som är alltför blyga, oavsett orsaken, och vi håller med om att det skulle vara mycket lättare för de blyga om andra visade en rätt förståelse av problemet. Men det är onekligen så att inte alla har denna förståelse. Så det ankommer på den blyge att göra vad han eller hon kan för att arbeta på att övervinna problemet inifrån och dra nytta av de goda råd som kan fås från Guds ord. Artikeln ”Vad kan jag göra åt min blyghet?”, som publicerades i vårt nummer för 22 mars 1983, innehåller goda råd om detta. — RED.

Jag vill uttrycka min uppriktiga uppskattning av artiklarna om blyghet. (8 mars 1983 och 22 mars 1983) Jag kan inte säga hur mycket de artiklarna har hjälpt mig att vidta åtgärder för att övervinna en del av min blyghet.

J. J., New York

Barnafödande

Jag vill uttrycka min uppskattning av artikeln ”Måste det vara så plågsamt att föda barn?” (8 februari 1981) Förra året födde jag min andra dotter med mycket liten smärta, och jag är övertygad om att det delvis berodde på att jag hade läst den artikeln om och om igen de tre eller fyra sista månaderna före födseln. Jag hade beslutat mig för att ha fullständig kontroll över mig själv under förlossningsarbetet, eftersom jag insåg att det var min sista chans att få ett barn.

L. M., Canada

Skrikande småbarn

I artikeln ”Snälla Johnny, var tyst!” (22 januari 1983) uttrycks det så väl vilken tröttande och frustrerande erfarenhet det kan vara för föräldrar att ha sådana barn. De förslag som ges om hur man skall trösta barnet fungerar verkligen. Att vi har tillfredsställt vårt barns till synes gränslösa behov av kärlek och uppmärksamhet har lönat sig. Vi är nu lyckliga tillsammans med en bedårande liten person som ger mycket fint gensvar på den kärlek vi visar. Tack för att ni gav oss så många nyttiga och uppmuntrande upplysningar.

D. W., Canada