Efter Chichonals utbrott

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Mexico

MÅNGA människor känner väl till att Chichonal, en sovande vulkan i sydöstra Mexico, plötsligt fick utbrott förra året. Men inte alla känner till de upplevelser som några av de överlevande, som senare intervjuades, hade.

Dessa ögonvittnen berättar om de dramatiska händelser som de plötsligt var mitt uppe i. Abigail berättar: ”Då jag hörde en stark explosion sprang jag till ytterdörren och tittade i riktning mot explosionen. Det var då jag såg eld spruta ut från öppningen på Chichonal. Sedan började ett fint regn av aska, likt cement, falla ner. Några minuter senare regnade det ner stenar, en del av dem så stora som min knytnäve. Några av våra grannars hus blev fullständigt begravda. I närbelägna byar blev mellan 400 och 500 människor begravda levande i askan, sanden och stenarna.”

Esdras överlevde och berättar följande upplevelse från den där söndagen i mars 1982: ”När vulkanen började få utbrott, frågade vi oss själva vad vi skulle göra. Skulle vi omedelbart bege oss i väg och överge alla våra tillhörigheter? Hur skulle våra små barn klara av att färdas genom tät djungel? Eftersom vi är Jehovas vittnen, lade vi fram saken i bön inför Jehova Gud och sökte hans vägledning. Sedan bestämde vi oss för att ge oss i väg. När vi begav oss i väg, kunde vi se den förödelse som vulkanen orsakat. I byn Francisco Leon i Chiapas hade många människor blivit brända till döds. Jag kunde se att några av dem hade slagit armarna kring träd, och deras kroppar var fullständigt brända. I andra fall såg man delar av kroppar sticka upp ur askan och sanden i vilken de hade blivit fångade. I byn El Naranjo hade 38 människor blivit brända till döds på grund av den intensiva hettan. Men inte ett enda av Jehovas vittnen förlorade livet.”

En familj med sju medlemmar hade en gripande upplevelse som stärkte familjens tro på Jehova och på dess kristna bröder. Familjemedlemmarna blev fångade som i en fälla i Tapilula. De hade gått två dagar över bergen för att nå byn och för att få mat så att de skulle kunna fortsätta sin färd. Men vilken chock de fick när de fann att alla invånarna hade flytt! Detta betydde att för att nå Villahermosa måste de färdas ytterligare fyra dagar till fots — utan mat. Men andra vittnen från samma område hade lyckats nå Villahermosa och hade förklarat den belägenhet som familjen med sju medlemmar befann sig i och rapporterat att den kanske var i Tapilula. En broder körde omedelbart i sin stationsvagn över nästan oframkomliga vägar som var täckta med aska och sand. Han lyckades emellertid ta sig igenom och fann familjen och förde den i säkerhet.

Kärleksfull hjälp

På morgonen efter utbrottet sände radiostationer i hela landet ut nyheten att vulkanen Chichonal hade haft ett utbrott. Sällskapet Vakttornet i Mexico City telefonerade omedelbart till närmaste stora stad, Villahermosa, för att ta reda på exakt hur situationen var och vad som kunde göras för att hjälpa Jehovas tjänare i detta område. Inom 48 timmar bildades en nödhjälpskommitté på sex personer som började arbeta dygnet runt. Det trängande behovet var inte pengar eller kläder, utan mat.

På grund av att detta var det viktigaste började mat att transporteras till de behövande familjerna. Sällskapet telegraferade pengar till bröderna i två stora städer med instruktioner om att köpa mat och ta den med lastbil till Villahermosa för att delas ut och på så sätt spara värdefull tid. Denna åtgärd i rätt tid påminner om de brådskande hjälpåtgärder man vidtog i det första århundradet vid tiden för pingsten. (Apostlagärningarna 4:32) Förutom mat och kläder sändes också medicin på grund av faran för epidemier.

När Jehovas vittnen i landet fått kännedom om sina kristna bröders behov i det olycksdrabbade området, strömmade frivilliga bidrag in till Sällskapet och till nödhjälpskommittén så att de fick mer hjälp än vad som behövdes. Kommittén skrev: ”Det har varit underbart att se det sätt på vilket bröderna har gett gensvar till sina medkristnas behov. De blir alla väl omhändertagna.”

Myndighetspersoner besökte området och befallde att man skulle sluta med onödig byråkrati och upphöra att göra affärer med den mat och de olika artiklar som hade donerats till dem som tvingats lämna sina hem. Under en inspektionstur i det drabbade området gav de instruktioner om att man skulle ge de 4.453 familjer som förflyttats från 16 byar omkring vulkanen sjukvård, livsmedel och förebyggande hälsovård.

Organiserad evakuering

En aspekt när det gäller evakueringen från vulkanområdet var det sätt på vilket Jehovas vittnen begav sig i väg. Det var inte var och en för sig, utan i stället var det en förenad aktion med de äldste som tog ledningen. De äldste höll vännerna samman, och dessa i sin tur uppskattade den anda av kärlek, enhet och samarbete som så tydligt visade sig när de begav sig i väg till andra platser.

Jehovas folk har ännu en gång visat hur sanna kristna reagerar i ett kärlekens och endräktens band, ett kännetecken som blir än mer uppenbart i tider av nöd, som under efterverkningarna av vulkanen Chichonals utbrott. ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes”, sade Jesus Kristus. — Johannes 13:35.