Kreationisternas uppfattningar — är de vetenskapliga?

STRIDEN mellan dem som förespråkar teorin om att människan har ett evolutionärt ursprung och dem som håller fast vid det bibeln säger om en skapelse har inte upphört att pyra under mer än hundra års tid. Förra året blossade den upp igen i en rättegång i en federal domstol i Little Rock i Arkansas i USA. Den fråga som debatterades rörde en lag i delstaten som kräver att den ”vetenskapliga kreationismen” skall läras ut i skolorna jämsides med evolutionen. Lagen ansågs vara grundlagsstridig, och utslaget hälsades allmänt som en seger för evolutionen.

Vetenskapsmän, teologer från olika kyrkosamfund, skollärare och Amerikanska föreningen för medborgerliga rättigheter gjorde gemensam sak i att angripa lagen. Den försvarades av andra vetenskapsmän, teologer, skollärare och statsåklagaren. Rättegången och det följande utslaget fick stor publicitet i nyhetsmedia och tilldrog sig internationell uppmärksamhet.

Kreationisternas påståenden och tillbakavisanden varierade från fastslagna fakta till absurda åsikter. Det är förståeligt om människor i allmänhet inte fattar vad resultatet innebär. Betyder domarens utslag att evolutionen nu är ett faktum? Att människan är milliontals år gammal? Att bibeln har fel? Att vi inte längre bör lära barnen att Gud skapade människan?

Låt oss, innan vi drar några sådana slutsatser, se på de frågor som behandlades. Vad är denna ”vetenskapliga kreationism” som stod inför rätta? Är den vetenskapligt grundad, eller är den, som dess belackare hävdar, en fasad för sekteristiska religiösa dogmer?

Vad är vetenskaplig kreationism?

Kreationisterna formulerade en definition som införlivades med delstaten Arkansas’ lag. Den innefattar de vetenskapliga bevisen för att det finns gränser för de förändringar som kan äga rum inom de olika arterna av levande organismer som ursprungligen har skapats och att mutationer och naturligt urval inte räcker till för att förvandla en art till en annan. Man hävdar också att jorden och allt som lever på den är resultatet av en nyligen genomförd skapelse och att alla de geologiska skikten med sina fossil är resultatet av en enda världsvid översvämning.

Upphovsmännen till lagen var noga med att inte hänvisa till Gud eller bibeln för att undvika grundlagens hinder mot religionsundervisning i skolorna. Men deras skrifter och de vittnesmål som avgavs i Little Rock visade att den skapelse och den översvämning som omtalades är de som beskrivs i Första Moseboken i bibeln. Dessutom medgav de, även om tiden för skapelsen inte är uttryckt i lagen, att ”nyligen” innebär för kanske 6.000, i varje fall inte mer än 10.000, år sedan.

Evolutionsteorins brister skyddas

Tråkigt nog för kreationisterna gäckades deras ansträngningar vid rättegången att avslöja de svaga punkterna hos evolutionsteorin. Sådana brister har länge varit uppenbara för forskare utan förutfattade meningar. Vi nämner dem nu endast kortfattat.

Vittnesbörden från experiment med mutationer betonades inte vid rättegången. De överväldigande resultaten av sådan forskning är att mutationer endast leder till degenerering av det genetiska mönstret, vilket i sin tur leder till defekta exemplar. De skapar inte nya organ eller nya funktioner. De leder aldrig till nya arter. Fakta står i strid med evolutionsteorin och stöder den följdriktiga princip om en skapelse som kommer fram i Första Moseboken, att varje art av växterna eller djuren endast kan frambringa avkomma av sin egen art. Men man försummade att dra fram detta starka argument.

Dessutom innehåller inte de geologiska avlagringarna den kontinuerliga ordningsföljd av fossil, från en art till en annan, som Darwins teori kräver. De visar i stället att nya arter uppträder plötsligt i de sedimentära skikten, utan någon förbindelse med äldre former. Även evolutionisterna är för närvarande invecklade i diskussioner om en ny teori, kallad ”jämvikt med bruten kontinuitet”, enligt vilken man erkänner att det långa sökandet efter felande länkar har misslyckats.

De nya arternas plötsliga uppträdande är verkligen ett starkt vittnesbörd till förmån för skapelsen och mot evolutionen. Men det användes inte i bevisföringen under rättegången. Varför drog inte kreationisterna nytta av det? De kunde inte det, eftersom de inte förbinder olika geologiska skikt med olika epoker i skapelsen, utan förklarar att de alla bildades samtidigt, när Noas syndaflod sjönk undan. Låsta som de är av denna icke-bibliska lära kunde kreationisterna endast använda de fossila vittnesbörden till att racka ner på evolutionen. Men de blev påminda om att det inte var evolutionen som stod inför rätta, utan kreationismen.

Kreationismens brister avslöjade

Det var den här aspekten hos kreationisternas teori tillsammans med deras lära om en nyligen inträffad skapelse som den största uppmärksamheten riktades på, både under rättegången och i nyhetsreportagen om den. Deras lära om att jorden och till och med universum är mindre än 10.000 år gamla motsäger alla den moderna vetenskapens upptäckter. De är så långt vid sidan om dessa att de inbjuder till åtlöje från vetenskapsmännens sida.

Geologer kan hänvisa till sina mätningar av geologiska processer som sträcker sig långt bortom denna snäva tidsram. Avlagringar i haven har lagrats upp under mycket mer än 10.000 år. Den tid det tar för berg att skapas och nötas bort mäts i milliontals år. Det tar hundratals millioner år för kontinenterna att förskjutas från varandra och bilda hav. Att säga att allt detta endast går 10.000 år bakåt i tiden är helt enkelt absurt i geologernas ögon.

Astronomer är också upprörda. De är vana vid att tänka, inte bara i planetära cykler som tar dagar eller år, utan också i långa eoner av tid, under vilka stjärnor och galaxer bildas. De sysslar med så stora avstånd att det till och med för ljuset, som färdas 300.000 kilometer per sekund, tar flera milliarder år att nå deras teleskop. De beräknar att avståndet till de Magellanska molnen på södra stjärnhimlen, våra två närmaste granngalaxer, är över 100.000 ljusår. Om de skapades för bara 10.000 år sedan, som kreationisterna menar, skulle vi fortfarande få vänta i över 90.000 år innan den första ljusstrålen från dem skulle nå oss. På norra halvklotet kan man med goda ögon en mörk natt urskilja Andromedanebulosan, vars ljus tar mer än 1.500.000 år på sig för att nå oss. Den måste uppenbarligen ha funnits där längre än så. Det är inte att undra på att Amerikanska astronomiska sällskapet i januari tog till protokollet en resolution som lovordade utslaget i Arkansas.

Fysiker protesterar också och säger att det är omöjligt att klämma in deras forskningsresultat inom en tidrymd på endast 10.000 år. De hänvisar till radioaktiva ämnen som uran och torium som har en livstid som mäts i milliarder år. Upplagringen av särskilda isotoper av bly, som är slutprodukterna av det radioaktiva sönderfallet, visar att några av de äldsta bergarterna i jordskorpan måste ha legat där ostörda under så lång tid som tre eller fyra milliarder år. Och deras tolkning av rödförskjutningen hos ljuset från avlägsna galaxer ute vid kanten av det synliga universum slår fast att universums ålder bör vara mellan 10 och 20 milliarder år.

Är detta vetenskapligt?

Hur kan kreationisterna få dessa bevis att gå ihop med sin lära om att allting kom till för bara några få tusen år sedan? När Gud skapade berggrunden och uranet i den, placerade han då också i den den rätta mängden av de särskilda isotoper av bly som skulle få den att se milliarder år gammal ut? När han skapade Andromedagalaxen, fyllde han då också upp tomrummet mellan den och jorden med ljusvågor, längs alla dess 15 tusen millioner milliarder (15.000.000.000.000.000.000) kilometer, så att vi inte skulle behöva vänta så länge på att få se den uppe på himlavalvet? Skulle sanningens Gud uppsåtligt skapa sådana illusioner i sin skapelse enbart för att lura oss?

Ett sådant resonemang påminner om historien om den lilla fundamentalistiska damen som förevisades Dinosaur National Monument i Utah i USA. Hon trodde inte på guidens tal om de stora kräldjur som en gång hade levat där och vars fossila ben hon såg. Hon gav en annan förklaring till dem: ”Herren placerade dem där för att lura er.”

På tal om dinosaurierna — var passar de in i kreationisternas världsordning? Enligt deras syn levde människor, dinosaurier och alla andra djurarter, utdöda eller nu levande, på jorden samtidigt före syndafloden. De sveptes alla bort tillsammans av vattnet i en enda stor röra. Hur förklarar de då den regelbundna ordningsföljden hos fossilen i de sedimentära bergarterna, en ordningsföljd som börjar med enkla livsformer i de lägre skikten och fortsätter med mer och mer olikartade och komplicerade skapelser i de högre skikten? De kan bara erbjuda en uppsättning osannolika och motsägelsefulla teorier om hur alla arter av växter och djur kan ha sorterats upp och hamnat i olika lager.

Då de försökte försvara sin godtyckliga ”vetenskapliga kreationism” med så svaga, krystade hypoteser, blev de fullständigt motbevisade av vetenskapsmännens vittnesmål i Little Rock. De kunde inte längre göra några trovärdiga anspråk på att vara vetenskapliga.

Kreationismen dras i tvivelsmål

Den mest kände vetenskapsman som vittnade för kreationisterna var Chandra Wickramasinghe, som man hade hämtat från Wales för att han skulle vara med vid rättegången. Han och den brittiske astronomen Fred Hoyle har ställt upp en okonventionell teori som förkastar läran om att livet utvecklades på jorden. De menar att livet började i yttre rymden och föll ner hit till jorden på kometer eller meteoriter. Han vittnade om att den komplicerade beskaffenheten hos de genetiska mönstren gör det omöjligt att de skulle ha kunnat bildas av en slump. Han drar slutsatsen att de således måste ha konstruerats av en intelligent Skapare. Men hans vittnesmål slog tillbaka mot kreationisterna, när han sade att ingen rationellt tänkande vetenskapsman kan tro att jorden är mindre än en million år gammal.

På grund av de vittnesmål som avgavs, både av dem som bestred lagen och dem som försvarade den, kunde domaren inte annat än finna att kreationisternas teorier inte är vetenskapliga. Det visades tydligt att lagens förespråkare inte kommer fram till sina slutsatser på grundval av den vetenskapliga metoden att samla in alla fakta och sedan se hur de passar in på en hypotes. I stället börjar de med en fixerad sekteristisk tolkning av Första Moseboken, och sedan letar de efter bevis som skall stödja den. Bevis som talar mot en sådan tolkning försöker de ignorera, eller också, när de inte kan det, hittar de på knappast trovärdiga förklaringar till den uppenbara konflikten mellan deras tolkning och kalla fakta. Den här lagen i Arkansas var ett mindre välbetänkt försök av dem att föra in sina idéer om skapelsen i skolan.

Innebär då kreationisternas misslyckande att skapelseberättelsen endast är en saga? Innebär det att bibeln inte är sann, eller visar det i stället att det är denna snäva, missriktade tolkning av bibeln som är felaktig? Vi kommer att behandla skillnaden mellan skapelseberättelsen och kreationisternas teorier i en artikel med rubriken ”Evolution, skapelse eller kreationism — vilket tror du på?” i nästa nummer av Vakna!

[Bild på sidan 12]

Hände allt detta på sex tjugofyratimmarsdygn?