Från våra läsare

Skydd mot stöld

Jag vill tacka er för att ni hjälpte mig att rädda pengar som jag skulle ha förlorat om jag inte hade följt råden i den italienska upplagan av Vakna! för 8 april 1980 [i artikeln ”Visa råd som skyddar mot brottslighet” som inflöt i samma nummer på svenska]. Nyligen fick mitt hem besök av tjuvar som stal en del pengar. Tack vare ert råd att förvara värdesaker på olika ställen lyckades jag få behålla något.

E. B., Italien

Vi är glada att höra att våra artiklar är till nytta. Läs gärna artikeln ”Det finns sätt att skydda sig mot stöld” i vårt nummer för 8 juni 1983 som också behandlar det här ämnet — RED.

TV-spel

Jag tyckte verkligen om er artikel om TV-spel. (22 april 1983) Jag har bestämt mig för att studera den tillsammans med min tioåriga dotter. Vi bör förstå den aspekten på vad de flesta människor anser vara en ofarlig lek. Det är bara en sak som bekymrar mig. Ni säger: ”Vad som till en början tycks vara ett oskyldigt nöje visar sig vara ett vanebildande, förslavande spel som behärskar spelarna.” Skulle det inte ha varit mer i överensstämmelse med sanningen att säga att det kan visa sig vara vanebildande, i stället för att säga att det alltid är så?

L. R., Colorado, USA

Vi håller med om att läsarna bör förstå det som sades som ett allmänt uttalande och inte tolka det som att vi skulle mena att så alltid är fallet, utan undantag. Men människor kan ha nytta av att känna till farorna och hur andra har blivit påverkade. — RED.

För bara några år sedan skakade jag på huvudet i förfäran över de enorma summor och all den tid min lillebror slösade bort i spelhallen. Nu när så många nya och fängslande spel har framställts, upptäcker jag att jag själv har blivit slav under samma sak. Ta inte miste, TV-spel kan bli vanebildande. Jag har till och med upptäckt att jag under min begrundan i bön börjar se TV-spel framför ögonen, och mitt under bönen börjar jag spela ett spel! Vilken skadlig verkan det här har fått på min andlighet! Jag kan inte skylla allt på TV-spelen, det vet jag, men de spelar ändå en viktig roll.

B. J., Massachusetts, USA

Droger

Jag vill tacka er för råden om lugnande medel och depression. (22 september 1981 och 8 april 1982) Jag måste erkänna att dessa artiklar först gjorde mig upprörd. Det var för att jag aldrig har tänkt på mig själv som en drogmissbrukare, fastän jag har fått Valium i över 10 år. Jag trodde att det skulle vara omöjligt för mig att sluta att ta de tabletterna. Efter mycket begrundan och många böner beslöt jag mig för att återigen försöka långsamt minska den mängd jag tar av denna drog. Det har inte varit lätt, men efter åtta månader är jag nu fri från dessa fruktansvärda tabletter. Jag insåg att om jag gjorde en uppriktig ansträngning skulle Jehova stödja mig och styrka mig. Jag känner nu, sedan jag i tre hela månader har varit fri från dessa tabletter, att jag har fått hjälp vid varje steg på vägen. Om ni inte hade publicerat dessa artiklar, skulle jag fortfarande ha tagit Valium.

S. L., England