Pengar — var kommer de ifrån?
”TILL sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt, men pengarna är det som ger alltsammans”, sade en gång en vis man. (Predikaren 10:19) Men vad är egentligen detta som är så mystiskt — pengar? Var kommer de ifrån?
Människor insåg för länge sedan att det vid affärstransaktioner varken var praktiskt att idka byteshandel eller att kånka omkring på stora metallstycken. De uppfinningsrika kineserna kom därför på att använda papperspengar. Med tiden insåg också andra länder det praktiska i att trycka papper, som, åtminstone i teorin, kunde inlösas mot dyrbar metall — vanligen guld.
Guldmyntfoten hade emellertid en svag punkt. Det sägs att det totala värdet av allt guld som brutits under människans historia endast belöper sig till omkring 640 milliarder kronor (räknat efter det gamla guldvärdet 35 dollar per uns, dvs. ca 10 kronor per gram). Det finns inte på långt när tillräckligt mycket av denna glänsande vara för att det skulle räcka till för våra dagars enorma tillväxt i fråga om befolkning och affärsverksamhet.
Efter andra världskriget blev till exempel USA-dollarn den viktigaste valutan inom den internationella handeln. Milliarder dollar kom sålunda att hamna i främmande nationers kassakistor. En skribent förklarar: ”Redan år 1965 fanns det mer dollar i främmande länders banker än vad guldet i Fort Knox var värt.” (Kursiverat av oss) Hur skulle det gå om alla dessa länder plötsligt ville lösa in sitt guld? År 1971 beslutade därför Förenta staterna att ”stänga guldfönstret”. Även om Förenta staterna fortfarande hade en stor guldreserv, kunde främmande länder nu inte längre kräva att få lösa in sina dollar i guld. I praktiken representerade alltså pengarna endast det förtroende innehavaren hade för Förenta staternas regering. Detta gjorde att hela det internationella valutasystemet sattes i gungning.
Pengar är således värda endast så mycket som människor anser att de är värda. Ju mer pengar regeringarna låter trycka, desto mindre värdefulla blir de i allmänhetens ögon. Men tryckpressarna är inte den enda källan till pengar.
Ur tomma intet
”Du [borde] ... ha lämnat mina silverpengar i förvar hos bankirerna”, sade en man i en av Jesu liknelser, ”och vid min ankomst hade jag fått igen vad som är mitt med ränta.” (Matteus 25:27) Redan på bibelns tid kunde bankirerna konsten att låna ut pengar och göra sig en hygglig förtjänst och sedan dela ut en del av denna vinst till insättarna som ”ränta”. Man kan emellertid säga att banken härigenom på ett skickligt sätt ”skapar” pengar.
Låt oss till exempel tänka oss att du sätter in 100.000 kronor i en bank. Sedan kommer en kund som lånar 10.000 kronor för att starta ett nytt företag. Nu tror du kanske att din insättning minus detta lån gör att bankens rörelsemedel ökar med bara 90.000 kronor. Men så resonerar inte en bankman. Om banken i stället för att direkt ge låntagaren 10.000 kronor i kontanter ökar dennes bankkonto med detta belopp, så att han kan ta ut pengarna efter hand, anser sig banken ha fått sina rörelsemedel ökade till 110.000 kronor — man har skapat 10.000 kronor ur tomma intet!
Detta bollande med siffror kanske ger dig huvudvärk, men bankmannen småler. På detta sätt kan bankerna låna ut mer pengar än de i verkligheten har. ”Men är inte det riskabelt?” kanske du undrar. Det kan det vara. I synnerhet om en bank lånar ut pengar på ett oansvarigt sätt. Det är dock sällsynt att alla insättare och låntagare samtidigt kommer och kräver att få sina pengar. Banken behöver därför bara ha så mycket kontanter att det räcker för den dagliga verksamheten.
Regeringarna skapar också enorma penningsummor utan att nödvändigtvis använda tryckpressarna. I boken The Money Balloon (Penningballongen) sägs det till exempel att Förenta staternas centralbank ”för upp en rad skandalöst komplicerade bokföringsposter — flyttar omkring siffror, köper och säljer statsobligationer, lånar pengar, köper värdepapper och samtycker till att genast sälja tillbaka dem, säljer värdepapper och samtycker till att genast köpa tillbaka dem. ... Men när man analyserar alla dessa transaktioner, ser man att centralbanksystemet skapar pengar ur tomma intet.”
Du kan också själv oavsiktligt skapa pengar. Varje gång du använder ett kontokort lånar du pengar. Ett checkkonto gör det ofta möjligt att skriva ut checkar på större belopp än det finns täckning för på kontot. På detta sätt ökar tillgången på pengar — och inflationen underblåses.
Det ekonomiska systemet är därför en bubbla som lätt skulle kunna brista, om människor tappade förtroendet för det. Men om det nu är så lätt att skapa pengar, vart tar de då vägen?
[Bild på sidan 5]
Världens valutor har inte längre någon täckning i guld