Föräldrar — vad kan ni göra?
”INGENTING fungerar!” ”Han fattar bara inte!” säger de besvikna föräldrarna. Hur kan du nå ditt barn som har inlärningssvårigheter? Och vad kan du göra åt hyperaktiviteten, om det är det som är problemet?
Barn med inlärningsproblem har samma behov som alla andra barn — att bli älskade, förstådda och accepterade av sina föräldrar. Men de kan kräva extra mycket tid och uppmärksamhet. De kanske känner på sig att det är ”något fel” på dem. De behöver gång på gång försäkras om att de är intelligenta, inte mentalt efterblivna. De behöver bara längre tid på sig att lära än andra barn.
På många platser finns det tillgång till specialundervisning. Det krävs speciell undervisningsskicklighet för att undervisa barn som inte lär sig på normalt sätt. Ofta är detta svårt för föräldrarna; känslor kommer in i bilden. I vissa områden finns det organisationer som ställer upp och hjälper föräldrar till sådana barn.
Dessutom finns det mycket som du som förälder kan göra för att förbättra situationen i hemmet. I den utsträckning du kan se till att miljön i hemmet präglas av ordning, kärlek och rätta principer kommer ditt barn att vara tryggt och lyckligt. Håll samtidigt i minnet att ditt barns problematiska beteendemönster kan vara ett direkt resultat av dess inlärningssvårigheter; det kanske agerar ut sin besvikelse. Här följer några förslag som kan hjälpa dig att styra, inte bota, ditt barn som har inlärningssvårigheter.
Om barnet har auditiva perceptionsproblem, förvissa dig då först om att du har dess uppmärksamhet, innan du talar till det. Tala sedan långsamt, och ge inte för många instruktioner på en gång. Be barnet upprepa vad du sagt. Tänk på att barnet inte alltid ”hör” vad du säger. Sådana barn missuppfattar faktiskt ofta språkljud. ”Å, jag tyckte du sa hiss”, men i själva verket hade du sagt hus. Du kan också försöka skriva ner instruktioner på en lapp och stoppa den i barnets ficka. Det kanske får gå omkring med fickan full av lappar, men det kommer åtminstone ihåg vad det skall göra!
Att undervisa ett barn med inlärningssvårigheter som kanske också är hyperaktivt är verkligen ingen lätt uppgift. Martins mamma berättar: ”Jag kom till den slutsatsen att Martin inte kunde skilja mellan rätt och orätt. Jag började ursäkta hans uppförande. Men innan året var slut hade problemet blivit ännu värre, och han hade ingen respekt för mig.”
Ge därför inte upp! Som Ordspråksboken 29:15 visligen rekommenderar: ”Ris och tillrättavisning ger vishet, men ett ouppfostrat barn drar skam över sin moder.” Men hur får man ett sådant barn att förstå?
”När det gäller uppförandet, försöker jag känna min dotter tillräckligt väl för att kunna skilja mellan kan inte och vill inte”, säger Sandra, vars dotter har inlärningssvårigheter. ”Då vet jag om jag behöver visa förståelse eller fasthet, när jag skall ta itu med problemet.”
Om man har sådan insikt, visar man barnet att man är rättvis och håller fast vid det som är rätt. Detta kan vara oerhört effektivt när det gäller att nå fram till barnet.
Hur förhåller det sig med tillrättavisningar? Något som är mycket viktigt är att barnet vet att du menar vad du säger. Du måste vara konsekvent. ”Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej”, rekommenderar bibeln. (Matteus 5:37) Fungerar det verkligen?
Det är också en annan sak som är mycket viktig: ordning och fasta rutiner. Detta ger den stadga i livet som dessa barn behöver. Fasta rutiner motverkar oordning och förvirring. Regelbundna tider för mat, läxläsning, uppstigning, sänggående och så vidare kommer att hjälpa dem att grundlägga goda vanor. Och när du en gång gjort upp ett bra schema, försök då att hålla fast vid det.
Låt oss också nämna något om ditt barns emotionella välbefinnande. Som nämndes i föregående artikel har barn med inlärningssvårigheter ofta mycket lättare att bli frustrerade och missräknade än andra barn. Vad kan du göra åt detta? Barn lär sig mycket genom exempel. Om ditt barn ser att du kan skratta åt dina egna misstag, kan detta hjälpa det att göra detsamma åt sina. Att försöka få barnet att uttrycka sina tankar i ord kan också vara till hjälp. Om du delar dina känslor med ditt barn, blir det lättare för barnet att dela sina känslor med dig.
Vad kan man göra åt hyperaktivitet?
Alla barn med inlärningssvårigheter är visserligen inte hyperaktiva, men en anmärkningsvärt stor andel är det. Detta förvärrar naturligtvis den redan svåra situationen. Precis som vid inlärningssvårigheter kan hyperaktiviteten variera från lätt till grav. Ibland kan barnens rastlöshet dämpas genom att de får hjälp att varva ner, helt enkelt genom att byta sysselsättning. Men hur kan man för övrigt på bästa sätt ta itu med hyperaktivitet?
Behandling med läkemedel: I vissa fall skriver läkaren ut amfetaminer (uppiggande medel). Uppiggande medel? Ja. Egendomligt nog tycks dessa ha en lugnande verkan på hyperaktiva barn — de bidrar till att hålla barnets aktivitet inom rimliga gränser och förbättrar koncentrationsförmågan. Den som funderar på denna form av behandling får väga fördelarna mot tänkbara biverkningar: nervositet, sömnlöshet, överkänslighet, yrsel, hjärtklappning, aptitlöshet och tillväxthämningar. En del experter rekommenderar försiktigt bruk av sådana medel under läkares överinseende. Andra är emellertid ännu mer försiktiga och menar att man ännu inte känner till tillräckligt mycket om hur säkert och effektivt ett långvarigt bruk av centralstimulerande medel är vid behandling av hyperaktiva barn. Du måste själv avgöra hur du skall handla.
Undvikande av livsmedelstillsatser: År 1973 framkastade dr Ben Feingold, specialist på barnallergi vid Kaiser-Permanente Medical Center i San Francisco, för första gången tanken att en diet fri från artificiella livsmedelstillsatser och färgämnen drastiskt kunde förbättra beteendet hos åtminstone 50 procent av de hyperaktiva barnen. Man förmodade att dessa barn uppvisade allergiska reaktioner mot livsmedelstillsatser och färgämnen, vilka förorsakade de negativa avvikelserna i deras beteende.
Men sedan 1973 har debattens vågor gått höga bland experter som bollat denna fråga fram och tillbaka. Följande kommentar av dr Stanford Miller summerar ihop denna debatt: ”Undersökningar visar att det hos somliga grupper av barn finns ett visst samband mellan beteendet och födoämneskomponenter, men på grundval av det material vi har till vårt förfogande måste jag säga att jag anser att frågan ännu väntar på sitt avgörande.”
Vitaminbehandling: Vitaminpreparat har också använts vid behandling av en del hyperaktiva barn. Behandlingen går ut på att man ger barnet stora doser vitaminer, utesluter socker ur dieten och noga ser till att det får lämplig näring. I vissa fall har resultatet blivit en markant minskning av hyperaktiviteten.
Men också här är experterna oense. Somliga hävdar att stora doser vitaminer inte tycks ha någon verkan på barn med inlärningssvårigheter eller hyperaktiva barn och säger varnande att det kan finnas hälsorisker i samband med biverkningar av stora doser vitaminer. Hur förklarar de då det förbättrade beteendet hos de barn som fått vitaminbehandling? De hävdar att detta beror på att familjen ägnar barnets problem ökad uppmärksamhet och går in för att hjälpa honom eller henne.
Vitaminbehandlingens förespråkare, å andra sidan, hävdar att de biverkningar som ibland uppträder är dosrelaterade och alltså försvinner när dosen minskas.
Det är tillrådligt att kontakta en läkare, helst en barnläkare, både när det gäller diagnostisering och fullföljande av ovan nämnda behandlingsformer.
Det finns uppenbarligen ingen lätt och enkel lösning. Men en sak tycks vara säker. Inlärningssvårigheter och hyperaktivitet är verkliga sjukdomar som orsakas av en eller flera faktorer och inte bara av barnets egen motvilja mot att hålla sig ”stilla” eller vägran att lära. Sådana barn behöver speciell hjälp för att fylla sina speciella behov. Framför allt behöver de föräldrar som förstår att de är ”annorlunda”. Detta innebär en verklig uppfordran för föräldrarna, som följande artikel visar.
Hur ser då framtiden ut för dessa barn? Med lämplig träning kan många sådana barn leva ett normalt, produktivt liv. Leonardo da Vinci, Thomas Edison och Albert Einstein hör till dem som framgångsrikt tagit itu med sina inlärningsproblem.
Men det finns en ännu större anledning till optimism. Uppfyllelsen av bibelns profetior visar klart och tydligt att vi lever i ”de yttersta dagarna”. (2 Timoteus 3:1—5) Vi närmar oss nu med hast slutet för denna onda tingens ordning. Vad kommer sedan? En rättfärdig ny ordning från Gud, där sådana handikapp som inlärningssvårigheter kommer att undanröjas. Tänk dig det! Aldrig mer kommer det att vara en klyfta mellan förutsättningar och prestation. Aldrig mer kommer barn som Martin att känna sig som en fyrkantig plugg som försöker passa in i ett runt hål. — 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1—4.
[Infälld text på sidan 8]
”Ditt barn vill lära! ... Dess dåliga uppförande är en normal reaktion på besvikelse. ... Det dåliga uppförandet är barnets sätt att säga: ’Se på mig! Jag har inlärningsproblem. Jag behöver hjälp!’” — Doktor Robert D. Carpenter
[Bild på sidan 9]
Försök att skilja mellan kan inte och vill inte
[Bild på sidan 10]
Han behöver uppmuntran och stöd