Vattnet stiger!
MELLAN torsdagen den 2 december 1982 och efterföljande söndag vräkte häftiga regn ned ända upp till 380 millimeter vatten på vissa platser i Mississippis floddal i USA. Marken, som redan var genomdränkt av tidigare vinterregn, kunde inte suga åt sig mer vatten. Dammar, reservoarer och fördämningsbassänger fylldes av häftigt framrusande vatten. Kvar i ovädrets spår var 22 döda, 35.000 hemlösa och skador till ett värde av 500 millioner dollar (3.800 millioner kronor) i de tre staterna Illinois, Missouri och Arkansas i Mellanvästern. ”Ett oväder av detta slag, det värsta på ett århundrade”, sade guvernör James Thompson i staten Illinois, ”spolierar utan vidare det som människan kan åstadkomma.”
Vattenmassorna steg hastigt och tog många med överraskning. En man från Arnold i Missouri utrymde sitt hus klockan 2 på måndagsmorgonen, när vattnet nådde hans uppfartsväg. Han undkom i bil men återvände i roddbåt. Inom mindre än åtta timmar steg vattnet från hans uppfartsväg ända upp till taket på hans envåningshus!
I samband med denna omfattande förödelse berättas det om många fall då människor visade varandra barmhärtighet. I ett översvämmat område i närheten av staden Saint Louis i Missouri tjänade till exempel en Rikets sal tillhörande Pacificförsamlingen av Jehovas vittnen som ett hjälpcentrum i samband med översvämningen. På tisdagskvällen sammanträffade platstillsyningsmannen för Jehovas vittnen i Saint Louis och församlingsäldste från platsen i Rikets sal med familjer bland vittnena som drabbats av skador i samband med översvämningen. Syftet med detta var att man ville försäkra sig om att översvämningsoffren skulle få fullt stöd av andra vittnen. Varje familj fick skadeanmälningsblanketter, där de kunde göra en förteckning över vad de förlorat och över sina behov, till exempel i form av möbler, utrustning och kläder. En kassa för översvämningshjälp kom till stånd genom bidrag som lämnades. På torsdagen gjorde en grupp vittnen en inspektion av varje hem för att fastställa omfattningen av översvämningsskadorna och beräkna den mängd material som behövdes för reparationsarbetet. Därefter sammanställdes en lista över lokala vittnen som var kunniga inom olika byggnadsyrken.
På lördagsmorgonen var ett hundratal frivilliga arbetare samlade vid Rikets sal. Det beställda byggnadsmaterialet anlände också. Alla var redo för återuppbyggnadsarbetet. De frivilliga arbetarna delades upp i två lag. Sedan man begrundat en bibeltext och hållit en bön, påbörjades arbetet klockan 8 på morgonen.
Under en tid av åtskilliga dagar utförde varje arbetslag följande för att se till att allt blev torrt efter vattenskadorna:
● Rev ut väggbeklädnaden av gipsskivor och avlägsnade isoleringen.
● Satte in ny isolering; satte upp gipsskivor.
● Klistrade remsor på gipsskivorna, spacklade och målade dem.
● Avlägsnade det gamla innergolvet; anbringade en fuktspärr.
● Lade nytt innergolv och ny matta.
Mat, kläder och möbler som hade skänkts och förts till Rikets sal sorterades upp och fördelades bland de behövande. Frivilliga arbetare blötlade och tvättade kläder, sänglinne, gardiner och andra tvättbara artiklar som hade blivit räddade. Pierre, en frivillig arbetare, sade: ”Man upplevde en atmosfär av entusiastisk glädje och villighet att hjälpa alla i sin omgivning.” Hans bror David tillade: ”Unga och gamla arbetade tillsammans. En åttaårig pojke staplade ved och hjälpte mig sedan med gipsskivorna.” Den 22 december var de flesta undsatta familjer tillbaka i sina hem.
Sådana bevis på osjälvisk hjälp påminner bibelläsare om ett kännetecknande drag hos alla sanna kristna — deras villighet att hjälpa behövande människor. ”En gudstjänst som är ren och utan fläck inför Gud, vår Fader, är att ta sig an fader- och moderlösa barn och änkor i deras nöd”, skrev den kristne lärjungen Jakob. — Jakob 1:27, Hedegård.
[Bild på sidan 15]
Vattenskadad väggbeklädnad, isolering och golvbeläggning revs ut och ersattes