Tonårsäktenskap — till glädje eller till sorg?

DET var ett underbart bröllop. Den stilige brudgummen såg så mogen ut för sina 19 år, och hans 18-åriga brud strålade i sin vackra, vita klänning med rosa band. Don och Maureen var det ”perfekta paret” — han var kapten i fotbollslaget, och hon var ledare för hejarklacken. I den lilla kyrkan växlade de ringar, omgivna av hennes föräldrar och många av sina närmaste vänner.

Maureen hade nu sällat sig till de nära en halv million tonårsflickor som årligen gifter sig enbart i Förenta staterna. I likhet med de övriga hoppades hon bli lycklig i sitt äktenskap. ”Men innerst inne var jag rädd”, avslöjade Maureen. ”Fastän detta skulle vara den lyckligaste dagen i mitt liv, kände jag mig illa till mods och undrade om jag verkligen skulle bli lycklig.” Varför var hon orolig?

Varför gifta sig så ung?

Maureen väntade barn. Hon och Don hade sällskapat sedan hon var 16 år, och undan för undan hade de blivit alltmer intima i sina ömhetsbetygelser. ”Vi hade talat om att gifta oss, men någon gång i framtiden. Jag ville fortsätta min utbildning, och han hade just börjat inom studentidrotten”, berättar Maureen. ”Men vi bodde i en liten stad, och mina föräldrar hade många vänner, så för deras skull tyckte vi att det var bäst att vi gifte oss. Och vi var båda så kära i varandra.”

Ja, många tonårspar har känt sig tvingade att gifta sig, därför att flickan väntat barn. En ung blivande mor kan känna sig förskräckt vid tanken på att fostra ett barn utan en man. Efter att år 1976 ha följt över 400 tonårsmödrar drog emellertid dr F. F. Furstenberg slutsatsen: ”Det spelar knappast någon roll om modern gifter sig. Det är ändå nästan lika stor risk som för en ogift mor att hon så småningom kommer att få bära det största, om inte rentav hela, ansvaret för barnets försörjning.” Att gifta sig bara för att legalisera ett föräktenskapligt havandeskap är därför en dålig grund för ett äktenskap.

Visserligen ingås mellan en tredjedel och hälften av alla tonårsäktenskap medan flickan är havande, men detta är naturligtvis inte den enda orsaken till äktenskap mellan unga människor. Att vilja gifta sig är en naturlig önskan. Äktenskapet är en gåva från vår Skapare, som inplantade denna önskan hos oss. Inte heller är det med nödvändighet fel att gifta sig ung. Även i våra dagar är det på somliga platser vanligt att man ingår äktenskap medan man ännu är i tonåren. På sådana platser gör emellertid familjens hjälp och stöd samt en stabil och mindre komplicerad social miljö att det ofta är lättare för det unga paret att anpassa sig.

Många som gifter sig unga gör det för att komma ifrån en dålig situation i hemmet. Men är äktenskapet ett universalmedel mot alla problem? Vicky, som gifte sig i tonåren, hade besvärliga hemförhållanden. Hon medgav: ”Kommunicerandet var mitt problem där hemma. Det var också det problem min man hade med sin familj. Och nu när vi är gifta, vad tror du då vårt problem är? Kommunicerandet!” Detta tonårspar arbetade emellertid på att övervinna det här problemet. Framstegen skedde långsamt och mödosamt. Men de strävade ändå efter att följa bibelns normer och bevarade sitt äktenskap.

Andra gifter sig unga för att slippa ifrån olyckliga skol- eller kamratförhållanden. Många ungdomar gifter sig bara för att de vill verka vuxna, medan andra gör det för att de vill följa sina nygifta vänners exempel. Romantiska föreställningar om äktenskapet och sexuellt stimulerande stoff flödar ut från TV-rutor, filmdukar och tryckalster i våra dagar. För många tycks äktenskapet vara ett sätt att tillfredsställa dessa romantiska fantasier.

Förutom dessa skäl anger dr Lee Burchinal, en framstående auktoritet när det gäller tonårsäktenskap, en orsak som betraktas som mycket viktig. Han framhöll att det vid en undersökning hade visat sig att flickor som gifte sig i tonåren ”hade börjat stämma träff tidigare, ... oftare hade haft stadigt sällskap, oftare hade ’varit förälskade’ och oftare hade stämt träff i yngre år”.

Detta visade sig stämma i Maureens fall. ”Jag började gå ut med pojkar när jag var 14 år och hade en stadig pojkvän när jag var 15”, medgav hon. ”Jag hade också många problem där hemma. Mamma och jag kunde inte alls komma överens. Jag stod inte ut med att hon alltid talade om för mig vad jag skulle göra, så när jag blev 18, flyttade jag hemifrån och bodde tillsammans med två andra flickor. Till slut talade jag om för mamma att Don och jag tänkte gifta oss. Men jag glömmer aldrig vad som hände efter en dags smekmånad.”

”Jag var så olycklig”

”Det verkade som om jag ändrade mig över en enda natt”, avslöjade Maureen. ”Jag var arg på Don för att jag väntade barn. Jag ville inte ha barn och kände mig fångad i en fälla. Jag tänkte hela tiden: ’Du gjorde så att det blev så här! Du fick mig att gå emot mitt samvete. Jag visste att det var fel!’ Jag började förlora kärleken till och respekten för honom redan från början.” Fastän Don försökte vara snäll och omtänksam, kände han sig ändå nedtyngd av uppgiften att försöka behaga en förbittrad, lättretad hustru, sköta ett arbete och bekämpa sin egen brinnande önskan att ägna sig åt idrott. Dessa påfrestningar började ta på honom, och han lindrade dem genom att dricka och genom att lämna hemmet flera timmar — till slut flera dagar — åt gången.

”Jag tjatade ständigt på honom och sårade honom genom att gapa och skrika”, medgav Maureen. ”Men jag var så olycklig. Jag kände mig så skyldig till det vi hade gjort innan vi var gifta. När barnet sedan kom, blev allting ännu värre. Allt Don gjorde irriterade mig — till och med hans sätt att smacka med läpparna när han åt. Till slut stod ingen av oss ut längre.” Maureen och Don blev ännu en siffra i den sorgliga statistiken — de skildes efter ett år och nio månader. Detta är kanske ett extremt fall, men deras situation är inte ovanlig.

En ”obestridd upplysning”

Marcia Lasswell har forskat mycket i frågor som rör äktenskapet. Som professor i beteendeforskning vid California State University skrev hon år 1974: ”Om det finns någon obestridd upplysning till vägledning för huruvida ett äktenskap kommer att hålla eller inte, så är det att de som gifter sig mycket unga har alla odds emot sig.” Tabellerna till vänster visar resultaten av över 19.000.000 förstagångsäktenskap ingångna mellan åren 1950 och 1970. År 1975 hade många av dessa redan upplösts. Vilka äktenskap var mest ohållbara? Se på antalet skilsmässor och separationer i förhållande till kontrahenternas ålder vid första äktenskapets ingående. För en man som gifte sig i tonåren var sannolikheten för skilsmässa eller separation mer än dubbelt så stor som för en som väntade tills han var 25.För kvinnor i tonåren var sannolikheten tre gånger så stor!

[Tabeller på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

Uppgifter från juni 1975

KVINNOR

100

90

80

70 14-19

60

50

40

20-24

30

25-29

20 30+

10

0

Uppgifter från juni 1975

MÄN

100

90

80

70

60

50

14-19

40

30

20-24

20

25-29

30+

10

0

[Bildkälla]

Källa: Current Population Survey, juni 1975.

Skilsmässa och separation är inte de enda tecknen på ett olyckligt äktenskap. Tabellerna i högerspalten på nästa sida visar resultaten av ingående intervjuer med mer än 80 gifta par. Hälften av dessa gifte sig när en av makarna var under 19 år och fortfarande gick på gymnasiet, medan de övriga gifte sig när de var mellan 21 och 26 år gamla. Man frågade dem: ”Om du fick leva om ditt liv, skulle du då vänta med att gifta dig?” och: ”Kände du att du inte var beredd på vad äktenskapet förde med sig?” I vilken grupp var det fler som önskade att de hade väntat? Andra undersökningar har visat att mellan en tredjedel och drygt hälften av alla unga män och hustrur anger att de ångrar att de gifte sig så tidigt som de gjorde!

[Tabeller på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

SKULLE DU HA VÄNTAT MED ATT GIFTA DIG?

100

90

80

70

60

50

40

Hustrur

Män

30

20

10

Hustrur

Män

0

100

90

80

70

60

50

40

Hustrur

30

Män

20

10

Hustrur

Män

0

[Bildkälla]

Källa: Rachel M. Inselberg: Social and Psychological FactorsAssociated With High School Marriages.

Men om du nu redan har ingått ett tonårsäktenskap? Betyder det att det är dömt på förhand? Inte alls! Att man känner till farorna med ett tidigt äktenskap kan faktiskt ha rakt motsatt effekt. Många tonåringar arbetar så mycket hårdare på att göra sitt äktenskap till en framgång, och de betraktar detta handikapp som en utmaning. Och när de uppriktigt ber till äktenskapets upphovsman om hjälp, kan de vara säkra på att han bistår dem och ger dem ”den kraft som är över det normala”. Detta är vad Vicky och Mark fick erfara. — 2 Korintierna 4:7.

Ja, det finns undantag från regeln att tonårsäktenskap bara medför sorg. James och Ann, till exempel, gifte sig när de var i tonåren. Men när de efter elva års lyckligt äktenskap tillfrågades om de skulle välja samma väg igen, svarade James utan att tveka: ”Det skulle jag absolut! Jag ångrar inte på något sätt vårt äktenskap.” Ann, som var 18 år när de gifte sig, tillade: ”Vi har naturligtvis haft våra problem precis som alla andra gifta par, men vi har alltid kunnat sitta ner och resonera om saker och ting.”

Vad var det för skillnad mellan James’ och Anns äktenskap och Maureens och Dons? Varför kan ett äktenskap i unga år medföra sorg för somliga och glädje för andra? Följande artikel kommer att besvara dessa frågor.

[Infälld text på sidan 13]

”De som gifter sig mycket unga har alla odds emot sig.” Känner denne familjerådgivare till något som du borde veta?