Det världsvida inflytandet hos ”Guds rikes endräkt”
GUDS RIKES ENDRÄKT! Vilken fantastisk demonstration av gudagiven endräkt gavs inte vid Jehovas vittnens områdessammankomster år 1983 i kontrast till världens splittrande krafter! Händelsen drog till sig stora skaror människor, fyllde hörsalar och idrottsanläggningar i hela Förenta staterna och Canada, i Europa, i Fjärran Östern och på öarna i Atlanten, Stilla havet och Karibiska havet.
Detta var inget ordinärt församlande av människor för någon sorts styrkedemonstration eller för underhållning. Det var en serie konvent för människor som är övertygade om att Guds rike under Kristus är den enda lösningen på mänsklighetens ökande problem. Alla dessa tror fullt och fast att Riket, som är i verksamhet sedan det epokgörande året 1914, är en mycket stark kraft som verkar för endräkt och överensstämmelse i handling i deras liv.
Detta underströks av tidningen News Tribune, som utges i Tacoma i Washington i USA, i vilken det sades i en rapport om ett konvent där som besöktes av över 20.000: ”Vittnena förväntar att bönen Fader vår snart skall uppfyllas: ’Tillkomma ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.’” Tidningsartikeln fortsatte med att citera konventets ordförande: ”Under Guds rike kommer den regeringen att åstadkomma det som mänskliga regeringar aldrig har kunnat göra. ... Jorden kommer att renas och förvandlas till den sorts plats som Gud alltid har avsett att den skulle vara.”
Vilken plats konventdeltagarna än besökte var de inställda på att vitt och brett förkunna Riket. De inser hur viktigt och brådskande det är att få reda på att Jehova och ingen annan kan och kommer att lösa alla problem och införa en rättfärdig regering till förmån för alla som underordnar sig hans smorde kung, Jesus Kristus.
Iakttagare lade märke till de utmärkta gudaktiga egenskaper som vittnena visade, men några betonade också de ljusa framtidsutsikter som vittnena förkunnar. Efter att ha nämnt vittnenas ärlighet och moraliska renhet framhöll till exempel tidningen Stampa Sera, som utges i Brescia i Italien, följande: ”Den viktigaste [sanning som vittnena lär] ... är den som förkunnar ’att en lång tidsperiod under vilken Jehova skall härska och jorden åter skall bli ett paradis för alla inom kort kommer att vara här. De rättfärdiga skall inte dö mer. Det kommer inte längre att råda något behov av att uthärda förtryck, det förgångnas sorg och lidanden kommer att vara förbi, och djävulens förräderi skall bli omintetgjort.’” Människor som är trötta på de nuvarande bedrövliga förhållandena livas upp av ett sådant budskap.
Telefonförbindelser mellan sammankomstorter
Ett spännande drag hos områdessammankomsterna ”Guds rikes endräkt”, som förstärkte känslan av att vara ett förenat brödraskap, var att delar av programmet överfördes via telefon från vissa städer till andra. I Nordamerika sände man till exempel ut delar av programmet från en ny sammankomstort varje vecka från den 16 juni till den 24 juli. Den 8 och 9 juli hördes till exempel programpunkter som framfördes i St. Louis i Missouri av åhörarskaror på 26 andra platser i USA, på 17 platser i Canada och 3 på Hawaii samt i Hamilton på Bermuda. Det totala närvaroantalet på de 48 olika platserna den veckan, den stora skaran i St. Louis inräknad, uppgick till gott och väl 400.000.
Konventdeltagarnas gensvar var mycket glädjande. En konventdeltagare i England sade så här: ”Jag vill tacka er särskilt ... för sammankopplingen av konventplatserna via telefon. Jag kan inte finna ord att ge uttryck åt min glädje över och uppskattning av det. Min äldste son, hans hustru och deras tre barn var med vid sammankomsten i Dublin på Irland. Så medan jag lyssnade till talen här, kunde jag också framför mig se min familj sitta tillsammans med andra som jag kände på Irland, medan vi alla intensivt lyssnade till programmet.” En delegat i Zürich i Schweiz skrev: ”Jag skriver för att tacka er för den underbara sammankomst som jag just har haft privilegiet att få vara med vid. Det betydde så mycket för mig att ha förmånen att få lyssna via telefon från Tyskland. Jag åkte hem uppfylld av den underbara känslan och vetskapen om att det finns en världsvid endräkt som existerar inom Jehovas organisation och som inte återfinns någon annanstans.”
Bland andra uttalanden kan citeras: ”Att genom telefonförbindelser vara förenad med bröder och systrar i Förenta staterna och Canada var verkligen en upplevelse, och vi lyssnade med spänt intresse till varje ord.” ”Jag uppskattade också talen som överfördes via telefon. Det var en spännande upplevelse att vara förenade på det sättet.”
I Sverige var de tre sammankomstorterna Göteborg, Södertälje och Timrå förbundna med varandra, så att tal som hölls i Göteborg av medlemmar av den styrande kretsen, C. W. Barber och A. D. Schroeder, kunde höras av dem som var närvarande på de båda andra sammankomstplatserna. Vännernas reaktion på detta kan sammanfattas så här: ”Det kändes att vi var en enda stor skara som lyssnade samtidigt.” Känslan av samhörighet och endräkt blev verkligen stärkt.
Uppmuntran från besökande missionärer
Vid många av dessa sammankomster fick man också nöjet att träffa missionärer, de flesta av dem sådana som har utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead, som hade åkt hem till sina hemländer för att glädja sig åt konventet tillsammans med släktingar och vänner. Många scener av glad återförening utspelades. De erfarenheter som dessa lojala tjänare berättade från podiet var stimulerande och utgjorde ett utmärkt exempel för yngre och uppmuntrade dem att som ett mål i livet sätta upp heltidstjänsten för den Gud som åstadkommer Guds rikes endräkt.
I The Honolulu Star-Bulletin rapporterades det att nio missionärer med tillsammans 275 tjänsteår delade med sig av sina erfarenheter från Mikronesien och Fjärran Östern. Att lyssna till missionärerna hade en god verkan. En delegat sade: ”Det var en glädje att lyssna till missionärernas erfarenheter. Det var ett utmärkt inslag.” En annan broder skrev att sessionen om ”privilegiet att tjäna som missionär i ett främmande land verkligen var en uppmuntran. ... ’Som friskt vatten för den försmäktande, så är ett gott budskap från fjärran land.’ (Ordspråksboken 25:25) Och det är precis vad missionärerna gav oss under det här sammankomstprogrammet.”
En annan brevskrivare från England, där 52 missionärer var närvarande från 19 länder, skrev: ”Jag tror att jag aldrig tidigare har lämnat en sammankomst med en sådan känsla av stolthet över och tacksamhet för att tillhöra Jehovas folk. Många andra har uttryckt sig på liknande sätt. På grund av sjukdom i familjen och egen sjukdom blev jag tvungen att lämna ett särskilt förordnande på Irland förra året, och jag är nu mera fast besluten än någonsin att återvända så snart som möjligt, om Jehova så önskar. Utbytet av det missionärerna hade att säga privat och från podiet var verkligen en uppmuntran i den riktningen. Tack därför ännu en gång för den anordning som gjorde allt detta möjligt.”
Dopkandidater med olika bakgrund
Pressen på många orter ägnade särskild uppmärksamhet åt dopet av tusentals nya vittnen. Dessa kandidater för dop i vatten hade under en tid förberett sig för att kvalificera sig för detta steg. I Canada och USA (utom Alaska och Hawaii) var det 12.059 som symboliserade sitt överlämnande åt Jehova genom att låta döpa sig. Många av dem hade tidigare varit förbundna med katolicismen eller judaismen eller med olika protestantiska grupper som mormonerna, baptisterna och Church of Christ eller till och med med österländska religioner. Genom flitigt studium av bibeln tillsammans med Jehovas vittnen hade de kommit att inse att Jehova Gud genom Kristus, den rätte herden, församlar människor av alla slag in i en enda organisation. Och vid den här områdessammankomsten, ”Guds rikes endräkt”, gladde de sig verkligen över att vara förenade med ett internationellt brödraskap som i alla avseenden underordnar sig Kristus.
I Italien framställde sig 3.119 för dop. Bland dem fanns några som hade fått hjälp att lära sig att läsa innan de blev kvalificerade. Många var ungdomar, medan andra var över 90 år. Där var också en före detta tjuv, en som varit kommunist och en man som hade planerat att tjäna som lekmannamissionär i Brasilien för en annan religiös organisation.
Under juli och augusti hölls andra sammankomster under temat ”Guds rikes endräkt” i Europa. På Brittiska öarna blev till exempel delar av programmet i Edinburgh, London och Sheffield via telefon överförda till andra konvent, däribland ett i Dublin på Irland. Totalt omkring 127.000 hörde de särskilda talen, och nästan ett tusen framställde sig för dop i vatten.
Guds rikes endräkt i öst och väst
Från Paris överfördes programpunkter till många konvent i Frankrike och även till fransktalande åhörarskaror i Bryssel i Belgien och i Genève i Schweiz. I Norge, Sverige, Danmark, Finland, Belgien och Nederländerna fanns också glädjestrålande skaror av konventdeltagare. Från Frankfurt och München överfördes delar av programmet till sammankomster som hölls i Västtyskland, Österrike, Luxemburg och Schweiz. Madrid och Valencia i Spanien, Rom och Milano i Italien, Lissabon i Portugal och Aten i Grekland var platser som många andra åhörarskaror, både i dessa och i andra länder, sammankopplades med.
I Polen kunde man ha endagskonvent i flera städer, och till dessa välkomnades besökande delegater från andra länder i Europa. Även om programmet fick förkortas något, var bröderna hänförda över att få vara tillsammans och glädja sig åt samhörigheten och samma andliga festmåltid som serverades vid alla områdessammankomsterna med temat ”Guds rikes endräkt” världen runt.
Samtidigt pågick områdessammankomsten ”Guds rikes endräkt” i Japan. Femton åhörarskaror i lika många städer kopplades samman med Tokyo via telefon (eller senare genom bandinspelningar) under de särskilda programpunkterna. Under de följande veckorna församlades konventdeltagare i Sydkorea (med telefonsammankopplingar) och Hongkong och på Taiwan och Filippinerna. På alla dessa platser gladde sig delegaterna åt samma program som hade hörts i Europa och Amerika. Här framställde sig också många kvalificerade kandidater för dop som ett tecken på sitt överlämnande åt Jehova, den Gud som gör Guds rikes endräkt möjlig.
Ingen brist på frivilliga arbetare
Det var glädjande att se mångas villighet att hjälpa till i de olika avdelningar som anordnades för att sörja för konventdeltagarnas behov. Vid ett konvent ville en grupp äldre ta del i städarbetet efter konventets slut. Det var utmärkt. De fick i uppgift att sopa golvet nere på plattan så att de inte skulle behöva klättra upp på läktarna. I numret för 14 augusti 1983 av den italienska tidningen Il Resto del Carlino som ges ut i Bologna rapporterades det: ”Man blir under hela sammankomstens förlopp imponerad av den perfekta organisationen av det arbete som utförs av [små lag] av frivilliga. Här följer till exempel en intressant episod: Det inre galleriet runt stadion är alltid täckt med ganska vågat väggklotter. För att få bort detta målade en grupp av de trogna om området på organisationens bekostnad och täckte de stötande delarna av väggen.”
Det sades i il Giornale för 14 augusti 1983 på tal om hur rent det stadion var där sammankomsten i Rom hölls: ”Man ser inga tomburkar, inget skräp och inte ens några cigarrettfimpar; vittnena röker inte.”
Många uttryck av uppskattning kom från föreståndarna för och personalen vid de olika lokalerna. En vaktmästare jämförde vårt konvent med en framträdande TV-evangelists möte och sade: ”De har inte något möte, de har en show. Ni har ett möte. Det ni gör är undervisande.” Och föreståndaren för ett stort stadion drevs att skriva: ”Det har varit ett sådant nöje att låta er och era konferensdeltagare använda våra lokaler. Av alla de skaror av olika slag och storlek som besöker evenemang på vårt stadion har er grupp varit den klart renligaste, den som har uppfört sig bäst och som har varit den mest samarbetsvilliga av alla som vi har haft att göra med. Er framtoning har varit en underbar lärdom för oss alla. Från den första kontakten till den slutliga avstädningen har er grupp fortsatt att förvåna oss alla.”
Många som har tjänat Jehova en lång tid gjorde uttalanden som gick ut på att den här sammankomsten var den hittills bästa. En konventdeltagare skrev: ”Jag har varit med vid områdessammankomster i omkring 15 år, men ingen har överträffat välsignelserna från den här.” En delegat från Manchester i England sade: ”Vi har varit i sanningen i många år — sammanlagt 61 — och har åtnjutit många privilegier, men nu när områdessammankomsterna för ytterligare ett år är över i vår del av världen, måste vi uttrycka vårt tack för och vår uppskattning av alla de välsignelser vi har fått. Vi skulle inte ha velat gå miste om någon av dem.”
Ja, områdessammankomsterna ”Guds rikes endräkt” år 1983 avgav ett mäktigt vittnesbörd. Jehova, den mästerlige organisatören, har sannerligen församlat ett folk från alla nationer och språk och svetsat samman dem till en oskiljaktig enhet. Deras vittnande, deras uppförande och deras dagliga liv vittnar om att han har förenat dem under sitt rike i händerna på sin utvalde kung, Kristus Jesus.
Sammankomstprogrammet utgjorde verkligen en rik andlig festmåltid som tillfredsställde, uppmuntrade och stimulerade konventdeltagarna. Det är tydligt att ett sådant folk enligt Guds uppsåt i sanning tjänar endräktigt till ära för Gud. — Efesierna 4:3.
[Infälld text på sidan 21]
”Det finns en världsvid endräkt som existerar inom Jehovas organisation och som inte återfinns någon annanstans”
[Infälld text på sidan 22]
”Av alla de skaror av olika slag och storlek som besöker evenemang på vårt stadion har er grupp varit den klart renligaste”
[Bild på sidan 20]
Missionärer på programmet i Frankfurt i Västtyskland
[Bild på sidan 23]
Tiotusentals personer med olika religiös och kulturell bakgrund framställde sig för dop
[Ruta på sidan 24]
Sammanlagda antalet närvarande vid de tre stora sammankomsterna i Sverige var 22.563. Det hölls också sammankomster på spanska, italienska och kroatiska med sammanlagt 427 närvarande. Det totala antalet döpta var 324. De finsktalande vännerna var samtidigt församlade i Helsingfors.