Bibeln — en ovärderlig vägledning

Bibeln, som är ”inspirerad av Gud”, är ovärderlig som vägledning i vårt liv. (2 Timoteus 3:16, 17) Den berättar för oss om Guds krav och hans löften. Men den har visat sig vara ovärderlig på ett annat sätt, i det att vi i högsta grad kan lita på dess exakthet. Tidningen The Atlanta Journal and Constitution innehöll nyligen ett reportage om den israeliske arkeologen Yigal Shiloh, som håller på med utgrävningar av ruinerna av ”den verkligt gamla staden i Jerusalem — Davids och Salomos, Jesajas och Jeremias Jerusalem”. I rapporten heter det: ”Shilohs team av 150 frivilliga och 30 professionella använder sig av allt från hackor och spadar till avancerad elektronisk utrustning” i sina arkeologiska utgrävningar. ”Och i detta sökande ... är bibeln ett ovärderligt verktyg.”

På vilket sätt? Det sägs i artikeln: ”I Jeremias bok (36:10) står det till exempel: ’Då läste Baruk ur boken Jeremias ord i Jehovahs hus i Gemarjas, skrivaren Saphans sons, kammare.’” — Myrberg.

Vad har Shiloh och hans team funnit som tydligen bekräftar denna detalj? Ett lersigill, som användes för att stämpla papyrus, med inskriptionen ”Gemarja, skrivaren Saphans son”, som härstammar från Jeremias tid.

I samma artikel heter det vidare: ”Även små ting kan kasta ljus över bibeln. Shiloh har till exempel funnit ett stort antal fruktbarhetsgudar i form av små högbröstade kvinnofigurer från de hebreiska profeternas tid, vilket innebär att de flesta människor, trots profeternas protester, inte så lätt övergav sin avgudadyrkan.” Detta faktum bekräftas av bibelns skildring. I Jeremia 7:17, 18 läser vi till exempel: ”Ser du inte vad de gör i Judas städer och på Jerusalems gator? Barnen samlar ihop ved, fäderna tänder upp eld och kvinnorna knådar deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning. Och drickoffer utgjuter de åt andra gudar, till sorg för mig.”

Många auktoriteter identifierar ”himmelens drottning” med den babyloniska fruktbarhetsgudinnan Isjtar. Andra identifierar henne med den kananeiska fruktbarhetsgudinnan Astarte. (För ytterligare upplysningar, se Aid to Bible Understanding, sidorna 1363, 1364 och 810, 811.)

Detta är naturligtvis inte första gången som arkeologer genom sina fynd har bekräftat bibelns skildring. Vid många tillfällen har de använt bibeln för att lokalisera fyndplatserna! Som framlidne Yohanan Aharoni skrev i sin bok The Land of the Bible (Bibelns land): ”Bibeln är fortfarande den viktigaste källan för den historiska geografin i Palestina under den israelitiska tiden. Dess skildringar och beskrivningar återspeglar både den geografiska miljön och de historiska händelser som ägde rum. Den innehåller omnämnanden av omkring 475 namn på geografiska platser i landet, och många av dem i ett sammanhang som ger viktiga upplysningar om platsens art, läge och historia.” Ja, bibeln är utan tvivel en ovärderlig vägledning, också när man gör utgrävningar i Israels land i våra dagar.