Blindflygning — hur går det till?
Vi flög från Paris till Rotterdam. Vädret var mycket dåligt. Jag förberedde mig för en instrumentlandning. När min nervöse passagerare och vän i andrepilotens förarstol hörde landningsstället fällas ut, frågade han oroligt: ”Kan du se landningsbanan?”
”Den är där nere till vänster” svarade jag lugnt. Han hade ingen orsak att vara nervös.
NÅGON tid senare, när vi var tillbaka i Frankrike, tillbringade jag en kväll hos denne vän, och han sade då plötsligt: ”Du har en fullkomligt otrolig synförmåga!” Han lade märke till min förvånade tystnad, och därför fortsatte han: ”När vi landade i Rotterdam såg du landningsbanan en evighet innan jag gjorde det. Jag kunde inte se den förrän strax före landningen.”
”Min synförmåga är faktiskt inte så enastående”, sade jag. ”Det är i själva verket radioinstrument som ersätter mina ögon. Tack vare instrumenten kan jag ’se’ flygplatsen även när sikten är noll.”
”Men hur är det möjligt?” frågade han.
Det gick upp för mig hur fullkomligt mystiska ett flygplans uppsättning av knappar och visarinstrument måste förefalla för människor i allmänhet. Och utan tvivel är det så att många passagerare som färdas med trafikflyget får en känsla av panik, när de ser sitt plan gå in för landning på en landningsbana som av allt att döma är osynlig!
Att ”se” med hjälp av radio
”För det första bör man komma ihåg att flygning inte helt och hållet utförs med hjälp av marksikt. Det är sant att en pilot kan använda och använder landmärken och kartor till sin vägledning, men han är också beroende av sin radio. Ofta är det inte praktiskt att följa en kurs visuellt. Utmed färdvägen finns det därför radiostationer som utsänder en speciell signal; var och en har sin egen bestämda frekvens och identifieringskod. Ombord på flygplanet tar piloten emot dessa signaler på sin ADF (Automatic Direction Finder, automatisk radiopejl), eller radiokompass.”
”Hur fungerar det?”
”Den gamla radiokompassen var helt enkelt en radiomottagare med en roterande ramantenn. Denna typ av antenn uppfattar signalen bäst, när ramens ytterkant pekar mot sändaren. Men signalen försvagas, när ramens plan är vänd mot stationen. På så sätt kunde en pilot avgöra i vilken riktning sändaren låg.”
”Var det samma sak som när man vrider på en transistorradio och får musiken att bli starkare eller svagare?”
”Ja, i grund och botten var det samma princip.”
”Men hur kunde man då veta om sändaren fanns bakom flygplanet eller framför det?” frågade min vän. ”När man vrider en radio 180 grader, får man exakt samma mottagning.”
”Detta brukade vara ett problem”, medgav jag. ”Förut var vi därför tvungna att göra två mätningar i följd för att få vår position. Nu för tiden har ADF en elektronisk krets som löser det problemet. Och så snart man fått in en station, pekar en visare på pilotens kontrollpanel hela tiden mot sändaren.”
”Menar du att om ditt flygplan flög rakt mot en sändarstation, så skulle nålen peka rakt fram?”
”Helt riktigt!” Min vän började få grepp om saken.
”Skulle då piloten helt enkelt kunna få in vilken markbaserad sändare som helst, till exempel en AM-sändare?”
”Ja. Men radiostationer är inte alltid placerade så att de är till nytta vid flygnavigering. Speciella sändare är därför uppsatta på strategiska platser och vid inflygningsområden vid flygplatser. Det är verkligen mycket enkelt att följa vilken flygled som helst tack vare dessa fyrar. Så snart en pilot identifierat den station han tagit in (kom ihåg att varje station har sin egen identifieringskod) kan han, med hjälp av en flygkarta, med lätthet ’se’ var han är och pricka in sin kurs.”
”Naturligtvis”, fortsatte jag, ”är inget system fullkomligt. Samtidigt som dessa radiofyrar har lång räckvidd, även när det gäller lågflygande plan, är de känsliga för störningar — till exempel blixtar.” (Detta skulle faktiskt rentav kunna vilseleda en oerfaren pilot, så att han hamnade rakt i ett åskväder! Men något sådant är inte troligt.)
”Varför använder man då inte FM-banden i radiotrafiken? De påverkas inte av oväder, eller hur?”
”Nej, det gör de inte. Men de höga frekvenser som i vanliga fall används vid FM-sändningar har mycket begränsad räckvidd och fungerar inte när det finns ett hinder mellan sändaren och mottagaren.”
Lyckligtvis finns det andra system. Jag berättade sedan för min vän om VDF (Very-High-Frequency Direction Finder, radiopejling med mycket höga frekvenser).
”Skillnaden med det systemet”, förklarade jag, ”är att det är piloten som sänder och flygtrafikledaren på flygplatsen som mottar signalen.”
”Har han en mottagare med samma typ av visarinstrument som den du har i förarkabinen i ditt plan?”
”Förut hade han det, men nu för tiden förmedlas informationen av en sifferindikator. Flygtrafikledaren vägleder också piloten, när han får en begäran om detta. Flygledaren kontrollerar emellertid flygplanets riktning regelbundet som en säkerhetsåtgärd.”
”Har detta system några nackdelar?”
”Den främsta olägenheten är att bara ett fåtal plan kan tas om hand samtidigt — och bara ett vid landning. Räckvidden är också begränsad (omkring 250 kilometer), och planet måste befinna sig tillräckligt högt för att det inte skall finnas något hinder mellan mottagaren och sändaren. Detta system används därför bara vid inflygningar till flygplatser och vid landningar.”
”Har man funnit något som kan komma till rätta med denna svaghet?”
”Ja. Man har VOR-systemet (Very-High-Frequency Omnidirectional Radio Range, riktade radiofyrar med mycket höga frekvenser). Det är okänsligt för meteorologiska störningar, det är exakt och kan användas av flera flygplan samtidigt. I detta fall är sändarna markbaserade. Piloten ställer in frekvensen för den rätta stationen och iakttar nålen på sin VOR-mottagares visarinstrument, vilket är graderat till 360 grader. När han befinner sig i kurs, flyttar sig nålen till centrum. Detta instrument visar också piloten om planet flyger mot radiofyren eller bort från den. Bokstäverna OFF visar sig på panelen, om flygplanet är alltför långt bort eller flyger alltför lågt för tillfredsställande mottagning.”
”Men vad kan piloten göra om det inträffar?”
”Ta in en annan radiofyr. Det är verkligen inte svårt, eftersom varje radiofyr har sin egen frekvens och identitetskod.”
När landningsbanan är osynlig
”Ja, jag tror att jag har förstått vad du har sagt så långt”, sade min vän. ”Men jag kan ändå inte inse hur dessa instrument skulle kunna vara till någon nytta under inflygningen och landningen, om du inte ens kan se landningsbanan!”
”Det är här som ILS (Instrument Landing System, instrumentlandningssystem) kommer in i bilden. Piloten ställer in sin mottagare på lämpliga frekvenser. Han vill få in två radiostrålar, som utsänds från flygfältet. De utgör en ’elektronisk ramp’, som leder till landningsbanan. ’Kursstrålen’ hjälper honom att styra flygplanet utmed landningsbanans centrumlinje. Samtidigt anger en andra radiostråle den rätta inflygningsvinkeln, som piloten skall följa när han sänker sig mot landningsbanan. För att kunna utnyttja dessa strålar iakttar han den vertikala och den horisontala visarnålen och flyger så att de hålls centrerade. (Se illustrationen.) På så sätt flyger han på korrekt kurs mot landningsbanan, även om han inte kan se den. Och strax innan han kommer fram till landningsbanan sänder tre små marksändare ut en speciell signal. Den upplyser piloten om exakt hur långt han befinner sig från landningsbanan, strax innan han tar mark. Detta låter enkelt, men samtidigt är det naturligtvis så att kraftiga vindar kan föra ett flygplan ur kursen, och därför krävs det mycket stor skicklighet och erfarenhet för blindflygning.”
”Ja, allt detta trotsar ens fantasi!” sade min förbluffade vän.
”Det är häpnadsväckande”, svarade jag. ”Och vi har bara samtalat om några få navigationsinstrument.”
Min vän hade fått mycket att tänka på, och jag gav honom lite mera: ”Men jag skall berätta för dig vad som verkligen ’trotsar ens fantasi’. Det är det förhållandet att Jehova Gud redan har skapat kommunikationssystem som får människors utrustning att förefalla primitiv vid jämförelse. Bin, fiskar, delfiner och många fåglar navigerar med utomordentlig precision — och utan hjälp av något av dessa instrument!” (Se Job 12:7—9.) — Från en av våra läsare.
[Bild på sidan 26]
(För formaterad text, se publikationen)
Kursstråle
Glidbanestråle
Glidbanesändare
Kurssändare
Landningsbana
För långt åt vänster
Rätt kurs
För långt åt höger