Att klara av höga priser
Husmödrar utöver hela världen möter stigande priser och ofta minskande inkomster. Hur klarar de av detta?
Denna artikel från Dominikanska republiken visar hur några husmödrar i detta karibiska land klarar av dessa problem
”VI HAR förändrat vår livsstil sedan du senast var här”, bekände min väninna, som jag inte hade träffat under någon tid. ”Eftersom priserna blir allt högre samtidigt som det kommer in mindre pengar, kunde vi helt enkelt inte fortsätta med vårt gamla levnadssätt.”
Detta är naturligtvis en erfarenhet som många familjer utöver hela världen har gjort. TV, dagstidningar och tidskrifter presenterar dagligen statistik över den ekonomiska situationen — statistik som ständigt förändras men sällan förbättras. Den berättar om inflation på alla platser och även om de svårigheter som blir följden av höga arbetslöshetssiffror och konjunkturnedgångar.
Många av oss, till exempel husmödrar och mödrar, är inte särskilt intresserade av statistik. Men vi är intresserade av att se efter våra hem och familjer. Vi vill att våra barn skall få bra mat och en god utbildning. Vi vill kunna ge dem riktig läkarvård och ett ordentligt hem. Med detta i tankarna var jag intresserad av att höra vilka förändringar min väninna hade gjort för att gå i land med situationen.
Planerade inköp — slösa inte
Hon förklarade: ”För det första äter vi inte på samma sätt som förut. Det fanns en tid då vi unnade oss det bästa av allt utan att ägna många tankar åt priserna. Men nu håller vi på att vänja oss vid att äta måltider utan kött en eller två dagar i veckan. Våra måltider omfattar inte längre samma mångfald och mängd i fråga om mat i jämförelse med tidigare. Jag har, kort sagt, lärt mig att slösa mindre och vara ekonomisk. Jag handlar där jag kan få de bästa priserna.”
”Dessutom”, fortsatte hon, ”har vi lärt oss att vara försiktigare med våra kläder. Innan vi gör inköp frågar vi oss: Är detta verkligen nödvändigt? Kommer det här plagget snabbt att bli omodernt? Och om vi ändå köper det, försöker vi vårda det, så att det skall hålla längre. Jag tror att några av våra ekonomiska problem har fått oss att bättre uppskatta de ting vi har.”
”Dina erfarenheter är inte ovanliga”, svarade jag. ”För inte så länge sedan berättade en universitetsstuderande för mig att efter hennes fars död för några år sedan blev hennes mor tvungen att arbeta som kokerska åt andra för att försörja familjen. Hon sade: ’När jag ser hur hårt min mor arbetar för vårt uppehälle, kan jag inte stå ut med att se någonting gå förspillt. Jag ser till att vi har precis så mycket mat att var och en av oss blir mätt och att ingenting blir över eller kastas bort. När mamma kommer hem med sin lön, vet hon precis vad varje centavo måste användas till, och det blir ingenting över för extra saker.’”
”Ja”, instämde min väninna, ”det är verkligen viktigt att ha ordentlig kontroll över utgifterna, om man inte vill få problem. Jag känner ett ungt gift par som har en mycket liten inkomst. När de får sina pengar, sätter de sig ner tillsammans och lägger först undan pengarna för hyran och det allra nödvändigaste. Nästa del avsätts för de livsmedel och rengöringsartiklar som kan inköpas månadsvis — kvar blir pengar de kan använda till sådant som de köper från dag till dag. Trots att deras inkomster är begränsade, lägger de undan en eller två pesos varje månad för akuta behov och ibland några pesos som bidrag till främjandet av det världsvida arbetet med biblisk undervisning som utförs av Jehovas vittnen. Det är ganska förvånande hur väl de klarar sig.”
”Att planera väl och att samarbeta är viktigt”, tillade jag. ”Men föreställ dig hur hela detta arrangemang skulle gå om intet, om de gav ut pengar på rökning, drickande och hasardspel — laster som ruinerar många familjer.”
Undvik laster
Jag fortsatte att belysa vad jag hade i tankarna: ”Det var på det sättet med Ana. För några år sedan bodde hon, hennes man och hennes barn i ett enda rum. Allt hon ägde i fråga om möbler var en säng. Hennes man är en hårt arbetande mekaniker, men allt han gav till Ana tillsammans med det hon för övrigt kunde inbringa spelade eller rökte hon bort. Minst 14 pesos i veckan gick till lotterier. Ytterligare pengar försvann på bingospel, och hon kan inte ens komma ihåg hur mycket mera hon gav ut på cigarretter. Det fanns aldrig en centavo att köpa någonting åt barnen för. De fick de kläder och den mat som grannarna gav dem. Spända förhållanden och nervositet ledde till bittra gräl med dem hon spelade tillsammans med, och hon hade verkligen inget gott förhållande till mannen och barnen.
Sedan började Ana studera tillsammans med Jehovas vittnen, vilket ledde till en stor förändring i hennes liv! Snart insåg hon att hennes möjligheter till ett bättre liv inte var beroende av lotterivinster, utan snarare av att hon utvecklade ett nära förhållande till sin Skapare. Undan för undan, i takt med att hon gjorde framsteg i fråga om kunskap, blev hon en annan människa. Nu bor familjen i en anspråkslös bostad som de hyr, och de pengar som en gång gick till hasardspel och rökning ger dem mat och kläder. I stället för att ständigt gräla med sin man om mera pengar drar Ana nu själv sitt strå till stacken med en liten skönhetssalong på baksidan av huset. Hon har tid att vara tillsammans med mannen och barnen, att vara med vid kristna möten och att ha del i att berätta för andra om de goda nyheter som förändrade hennes liv.”
”Hennes make måste uppskatta förändringen hos henne”, påpekade min väninna, ”och likaså barnen, men jag undrar hur det går för alla de kvinnor i det här landet som måste föra kampen ensamma. Hur går de egentligen i land med dagens höga priser? Det finns så många kvinnor som har blivit övergivna eller som är skilda eller änkor och ändå har familjer att dra försorg om. Vad kan de göra?”
”Många går i verkligheten inte i land med situationen”, svarade jag. ”De existerar bara och lever på hjälp från grannar och släktingar. Detta påminner mig om när jag förra gången hälsade på Dominga. Jag frågade henne vad kvinnorna i hennes stad gjorde åt de höga priserna, och hon svarade: ’De klagar.’ Lyckligtvis har vi många exempel på kvinnor som själva tar initiativet för att underlätta sin situation.”
Gör bruk av de kunskaper du har
”Ett typiskt fall är Juana”, fortsatte jag. ”Hon bor här i närheten tillsammans med sina två tonåriga barn. Hon berättade för mig att trots att hon bor tillsammans med sin mor höll hon på att bli desperat. Hur skulle hon kunna klara av kostnaden för sina barns utbildning, deras skolavgifter, böcker och kläder såväl som att ge dem mat? Hon skulle bli tvungen att skaffa ett arbete. Men var? Vad skulle hon arbeta med? Arbetstillfällena är ännu knappare i mindre städer och byar än i storstäder, och hon hade ingen särskild utbildning. Hon kan emellertid tvätta och stryka, och därför sökte hon efter någon som behövde dessa tjänster och har tack vare detta kunnat lätta sin ekonomiska börda.”
”Lärdomen är alltså: Gör bruk av den utbildning eller kunskap du har som kan vara till nytta för andra”, poängterade min väninna.
”Det är riktigt”, sade jag. ”Många kvinnor skaffar sig uppehälle som sömmerskor. Andra virkar smådukar, tallriksunderlägg och antimakasser till stolar och får fler beställningar än de hinner med. På somliga platser har det varit mycket lönande att undervisa i dessa färdigheter och i andra handarbetssysslor. En monter med små sömnadsartiklar eller kosmetika har förvandlat många rum mot gatan till närbutiker, eller också har ett bord med grönsaker i dörröppningen blivit en kvartersmarknad.
Somliga kvinnor har startat en kundtjänst för inköp. Jag känner till exempel en person som har en kundkrets som består av kontorsarbetare. Hon köper kläder, börsar eller skor och levererar varorna till kontoren. Hon handlar i särskilda affärer, som ger henne specialpriser, och flickorna är glada över att slippa stressen att gå ut och handla på sin fritid. En trevlig personlighet och initiativförmågan att tillhandahålla det som människor behöver bidrar till att företag av detta slag möter framgång.”
Nöjen
”Nöjena har också påverkats av stigande kostnader. Har ni varit tvungna att göra inskränkningar i detta avseende?” frågade jag.
”Det har vi verkligen”, försäkrade hon bestämt. ”Du kommer förmodligen ihåg hur ofta vi gick på bio eller på vilken revy eller föreställning som än gavs på Nationalteatern eller på stadion. Vi har verkligen skurit ner på allt detta. Dessutom blev det allt svårare att finna filmer som vi kunde se tillsammans som familj.”
”Vad gör ni då som avkoppling?” frågade jag.
”Det vi tycker bäst om är att åka till zoologiska parken eller till de botaniska trädgårdarna”, svarade hon, ”men ofta tillbringar vi helt enkelt kvällarna tillsammans, utbyter erfarenheter, roar oss med sällskapsspel och så vidare. Vi har kommit att finna glädje i varandra, att intressera oss för varandras aktiviteter. Att besöka andra kristna familjer har också berikat vårt liv.”
Jag var nu tvungen att ge mig i väg, men när vi skildes, tänkte jag på det samtal vi hade haft. Vad är det som på bästa sätt verkligen hjälper en att klara av dagens höga priser? Jag kom fram till följande svar: Som husmödrar och mödrar måste vi göra bruk av många metoder att vara ekonomiska och öka vår inkomst, men det viktigaste av allt är vår egen positiva inställning. — Från en av våra läsare.