Förvärvsarbetande makar — en lång historia

RICHARD skäms inte för att ta på sig ett förkläde. Han rör sig vant i köket, dukar av bordet, sopar golvet, diskar — en sann bild av huslig kompetens. ”Det är min tur att städa upp”, förklarar han. ”Carol försöker få ett par timmars sömn, eftersom hon skall arbeta senare i kväll.”a

Richard och Carol lever på ett sätt som på många håll har blivit regel snarare än undantag: båda förvärvsarbetar. I Förenta staterna har antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor så gott som tredubblats sedan 1950. Och enligt nyligen gjorda beräkningar har nu mer än tre femtedelar av alla gifta par i Förenta staterna två inkomster. Många andra länder, till exempel Frankrike, Australien, Canada, Belgien, Sverige och Japan har följt ett liknande mönster.

Nu kanske våra läsare i många av de så kallade utvecklingsländerna undrar vad uppståndelsen egentligen gäller. Där har nämligen kvinnorna av tradition bidragit mycket till familjens inkomster. (Se sidan 4.) Men man kan ändå säga att familjer med två inkomster på sätt och vis är ett fenomen som är typiskt för västvärlden. Hur kan det komma sig?

”Ekonomiskt beroende”

Att mannen ensam skall vara familjeförsörjare är inte bara en typiskt västerländsk, utan också en ganska modern företeelse. I boken The Individual, Marriage, and the Family (Individen, äktenskapet och familjen) heter det att under största delen av mänsklighetens historia har kvinnor ”varit fullständigt jämställda med männen när det gällt att sörja för familjens ekonomiska behov”.

Bibeln illustrerar hur kvinnor i forna tider hjälpte till med försörjningen. I Ordspråksboken 31 beskrivs en ”flitig hustru”. Hon skötte inte bara hushållsarbetet utan tjänade också pengar. Köp av egendom, jordbruk samt tillverkning och försäljning av kläder var några av hennes förvärvskällor. (Ordspråksboken 31:16, 24) I Apostlagärningarna 18:2, 3 berättas det om ett äkta par vid namn Akvila och Priscilla som arbetade tillsammans med samma hantverk. Bibelkommentatorn Adam Clarke konstaterar: ”Bland grekerna, romarna och israeliterna var det så att kvinnorna, till och med inom de högsta samhällsskikten, arbetade med sina händer med vilket slag av sysselsättning som än var nödvändigt för familjens försörjning.”

Män och kvinnor har i århundraden arbetat som partner i ekonomiskt avseende. Arbetet kretsade emellertid alltid kring hemmet. Så kom den industriella revolutionen, och männen sökte sig fabriksarbeten i de stora städerna Denna svängning från hemindustri och jordbruk gjorde emellertid att männen fick ”arbeten utanför hemmet — arbeten som inte krävde deltagande från hustruns eller barnens sida”. Vad blev resultatet? Kvinnorna blev, enligt somligas förmenande, ”ekonomiskt beroende”. — Scientific American.

Industrialiseringen medförde emellertid också ett visst mått av välstånd, och när västvärldens nationer började hämta sig efter sviterna av en depression och ett andra världskrig, blev medelklassens levnadsstandard (eller en ännu högre) det mål som många familjer ivrigt strävade efter. Under någon tid kunde somliga män, tack vare höga löner, låga priser och lättillgänglig kredit, förse sina familjer med hus och bilar — och till och med en del av den häpnadsväckande mängd nya produkter och prylar som affärerna nu frestade med.

Medelklassdrömmen visade sig emellertid i många fall vara en försåtlig fälla, när inflationen började sin obarmhärtiga spiral. Redan under 1960-talet, säger författaren Marvin Harris, började föräldrar finna det ”allt svårare att nå upp till eller hålla fast vid medelklasstandard”. År 1965 var exempelvis det genomsnittliga priset på en ny enfamiljsvilla i Förenta staterna 20.000 dollar. I början av andra kvartalet 1984 hade priset trissats upp till omkring 100.000 dollar! Priset på mat och kläder rusade också i höjden. Hemmafruarna började därför strömma till arbetsmarknaden i en utsträckning som slog alla rekord.

”Vi behövde mer pengar”

Richard och Carol (som nämndes i början av artikeln) äger ett trivsamt men, enligt amerikansk standard, anspråkslöst hus. Men i likhet med många andra par fann de sig fångade i inflationens grepp. Carol säger: ”Vi behövde helt enkelt mer pengar om vi skulle kunna betala våra räkningar. Jag insåg att Richard inte skulle kunna tjäna mycket mer än han redan gjorde. Jag hade därför egentligen inget annat val an att skaffa mig ett heltidsarbete.” Nej, kvinnorörelsens filosofi har inte varit den starkaste drivkraften när det gällt att slussa ut kvinnorna på arbetsmarknaden. Om man frågar varför båda arbetar, kommer de flesta par att svara: ”därför att vi behöver pengarna!” (Se sidan 5.)

Somliga kvinnor tycker inte om att ryckas upp från hemmet. ”Att arbeta utanför hemmet håller långsamt på att ta död på mig”, klagade en kvinna Men det finns många som uppskattar sina arbeten. ”Jag älskar att arbeta”, säger en annan kvinna, som förestår en möbelutställning. ”Jag är helt enkelt ingen husmor.” Den skyhöga skilsmässofrekvensen och rädslan för att bli änka har också lockat många kvinnor att arbeta. ”Det skulle kännas mycket skrämmande att inte arbeta”, säger en kvinna. ”Jag förlorade min förste man när jag var 22... . Nu finns alltid den tanken i bakhuvudet att om Stephen dog eller gav sig av med någon yngre kvinna, skulle jag befinna mig i en fruktansvärd situation om jag inte hade ett arbete.”

Men för de flesta par är det en önskan att hålla sig flytande ekonomiskt som har gjort att båda förvärvsarbetar. Hur är då deras situation, och hur kan de med framgång klara av den?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 4]

Förvärvsarbetande kvinnor i utvecklingsländerna

”Kvinnorna i Sydostasien kokar palmsocker. Västafrikanska kvinnor brygger öl. Kvinnor i vissa delar av Mexico och på andra platser tillverkar lerkärl. Kvinnor i de flesta länder väver tyg och syr kläder. Kvinnor i de flesta kulturer säljer den mat de får över på lokala marknader. Vinsten från denna verksamhet får i allmänhet kvinnan själv behålla.” — Irene Tinker i boken Women and World Development.

Ett belysande exempel är akanfolket i södra och centrala Ghana. Rae André skriver: ”Kvinnorna planterar, männen skördar; kvinnorna driver handel på marknaden, männen driver handel på längre håll. Mannen och hustrun har av tradition haft skilda besparingar och gjort skilda investeringar och har haft rätt till den vinst de kan få av sitt eget arbete eller handelsidkande.”

Det gamla levnadssättet förändras emellertid snabbt allteftersom nationerna blir mer industrialiserade. Av vilken anledning? Industriidkare introducerar inte bara västerländsk teknologi, utan också västerländsk kultur. Vid exploatering är det i de flesta fall bara männen som får lära sig de nya jordbruksmetoderna — även när jordbruket har varit kvinnornas område. Fabriksarbeten är likaså nästan uteslutande tillgängliga för män. Vad har följden blivit av allt detta?

Ett typiskt fall är Indonesien. Där har all skalning av ris traditionsenligt utförts av kvinnor. I början av 1970-talet introducerades emellertid små japanska riskvarnar, vilket ledde till att kvinnorna berövades sitt levebröd.

I staden San Pedro i Guatemala arbetade kvinnorna som väverskor, medan männen var jordbrukare och handelsidkare. Kvinnorna där kände vad dr T. Bachrach Ehlers kallar ”våldsam stolthet” över att vara ekonomiskt produktiva. Plötsligt introducerades nya väverimaskiner. Men det var bara män som fick möjlighet att låna de pengar som behövdes för att köpa dessa. Kvinnorna förlorade därför kontrollen över vävnadsindustrin och arbetar nu för de låga löner som industripamparna betalar.

I Kenya lämnas somliga kvinnor kvar ”på familjens jordlott för att så gott det går försöka skaffa försörjning åt sig och sina barn”, då deras män skaffar sig förvärvsarbete i städerna. När de så småningom återförenas med sina män och får bo i höghuslägenheter, finner de, enligt en kenyansk ämbetsman, ”ingenting annat än en plats där människor begår självmord”. Varför? ”Kenyanerna”, förklarar han, ”tycker om att bo på marken; de vill ha en bit jord som de kan kalla sin egen.”

I Indien har kvinnorna av tradition haft ”låg rituell status”. Välavlönade arbeten anses således ofta olämpliga för en kvinna. (Även Gandhi, som talade om kvinnans likställdhet, sade en gång att ”likställdhet mellan könen betyder inte likställdhet när det gäller yrkesarbete”.) I boken Women in Contemporary India (Kvinnor i dagens Indien) framhålls det emellertid att förvärvsarbetande medelklasskvinnor nu har fått ”möjlighet att få smak på materiella ting”. Kulturella och religiösa tabuföreställningar kan således komma att ge vika för ett annat kännetecken på den västerländska civilisationen — materialism.

Ironiskt nog finner kvinnor i tredje världen att de arbetar hårdare än någonsin, men utan det ekonomiska oberoende — eller den trygghet — de en gång åtnjöt.

[Ruta på sidan 5]

Varför båda arbetar

Förenta staterna: I en undersökning som omfattade 41.000 kvinnor sade 82 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna att de arbetade därför att de behövde pengarna för att täcka sina dagliga utgifter.

Frankrike: Har arbetar ”fler kvinnor ... utanför hemmet än i något annat västeuropeiskt land”. Omkring 84 procent seger sig göra detta ”uteslutande av tvingande ekonomiska skäl”.

Canada: En undersökning som utförts vid University of Toronto visade att ”män till kvinnor som arbetar heltid i de flesta fall tjänar mindre än andra män. Medelinkomsten bland män i familjer där kvinnorna heltidsarbetar var 18.240 dollar, jämfört med ... 22.273 dollar för de män som ensamma var familjeförsörjare.”

Indien: Sociologen Zarina Bhatty säger: ”Kvinnor arbetar därför att de är tvungna, och inte därför att de ser detta som ett sätt att vinna större frihet, ekonomiskt oberoende eller självförverkligande.”

[Bild på sidan 5]

Den industriella revolutionen drog mannen bort från jordbruket och gav dem arbete på fabrikerna. Somliga ansåg att kvinnorna nu blev ”ekonomiskt beroende”