Har denna generation fått uppleva ”tecken från himmelen”?

NÅGRA av de äldre i denna generation minns fortfarande hur det var i flygets barndom efter Orville Wrights framgångsrika flygning år 1903. Då betraktades flygplan som stora leksaker. De tillfredsställde piloternas äventyrslusta och skänkte nöje åt åskådarmassorna.

Men år 1911 började Italien använda flygplan för att fälla granater över turkiska trupper. Så kom året 1914. ”Den cirkus- och karnevalsstämning som präglat denna era av den mänskliga flygkonsten fick ett abrupt slut i och med första världskrigets utbrott år 1914”, sägs det i Encyclopædia Britannica. ”De millioner som de krigförande ländernas regeringar var villiga att betala flygplanskonstruktörerna gjorde plötsligt flyget till en lysande affär.”

De första luftstriderna

Från krigets allra första början använde Europas nationer flygplan för att spionera på varandra. Men den 26 augusti 1914 rammade ett ryskt flygplan avsiktligt ett invaderande österrikiskt plan. Båda piloterna dödades. Samma dag omringade tre brittiska flygplan ett tyskt spaningsflygplan och tvingade det att landa. Det var tydligt att nationerna hade börjat föra krig i luften. Den 5 oktober 1914 lyfte en fransk pilot med ett handburet maskingevär ombord, med vilket han sköt ner ett tyskt plan. Snart utrustades flygplan med kulsprutor, vilket resulterade i fruktansvärda luftstrider. När kriget var slut hade betydligt mer än 10.000 män förlorat livet i dessa sammandrabbningar.

En ännu mer skrämmande syn var när man började fälla bomber från flygplan. Den 8 oktober 1914 bombade två brittiska plan strategiska mål i Köln och Düsseldorf. I december 1914 började tyskarna företa luftraider mot Storbritannien. ”Bombraiderna blev mer och mer fruktansvärda allteftersom kriget framskred”, skriver Susanne Everett i sin bok World War I—An Illustrated History.

I sin bok Flyers and Flying summerar Aidan Chambers flygplanens betydelse under första världskriget: ”Flygplanet hade fått sin myndighetsförklaring i en orgie av förstörelse. Över Frankrikes slagfält låg de förvridna vraken efter många luftstrider; London och andra städer och byar hade bombats; fartyg hade anfallits från luften. Kriget ... blev fullständigt förändrat genom dessa flygande män i sina fantastiska maskiner.”

Många såg i dessa och andra krigshändelser en uppfyllelse av bibelns profetia: ”Folkslag skall resa sig upp mot folkslag och rike mot rike. ... Och det skall vara stora skräckbilder och tecken från himmelen.” (Lukas 21:10, 11, Åkeson) En parallellskildring av denna profetia tillägger orden: ”Alla dessa ting är början till nödens våndor.” — Matteus 24:7, 8.

”Början till nödens våndor”?

Visade sig första världskriget med dess ”skräckbilder och tecken från himmelen” vara blott och bart ”en begynnelse till födslosmärtor”, som Helge Åkesons översättning uttrycker det? Historien svarar ja. Under andra världskriget släpptes betydligt mer än en million ton bomber ner från den del av himlen som ligger närmast jorden. Bland dessa fanns kvartersbomber och andra 6-tonsprojektiler som kunde tränga igenom omkring fem meter massiv betong.

Vilken fruktan måste inte ha gripit Hamburgs invånare, när en svärm av omkring 700 tunga stridsflygplan en natt i juli 1943 bombade deras stad. Detta upprepades två dygn senare och förorsakade en eldstorm som krävde över 40.000 människoliv. ”Stora skaror av härjade, vettskrämda flyktingar strömmade ut på den kringliggande landsbygden”, skrev Adolf Galland. ”Hamburgs fasor spred sig snabbt till de avlägsnaste byar i det tyska riket.”

Warszawa, London, Coventry, Berlin, Dresden, Tokyo och många andra städer drabbades av intensiva bombardemang. En luftraid mot Tokyo förorsakade en eldstorm som visade sig vara ännu mer dödsbringande än den i Hamburg. Den skördade över 80.000 människoliv. Efter upprepade luftraider flydde millioner människor från staden. ”Tokyos befolkning minskade från fem millioner till två och en tredjedels million”, skriver historikern Jablonski. En japansk kvinna säger: ”Varje gång jag hör brandkårens sirener eller ser veden spraka i en öppen spis, börjar mitt hjärta dunka, och jag återupplever skräckdagarna från min barndom.”

I och med andra världskriget introducerades nya, fruktansvärda vapen. Under krigets sista år började Tyskland använda sig av V2-raketer som kunde medföra ett ton sprängämnen. Dessa raketer, som vid nedslaget hade en hastighet av 5.600 kilometer i timmen, nådde brittisk jord bara fem minuter efter avfyrandet. Sedan fällde Förenta staterna två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki, vilka på en gång dödade över ett hundra tusen människor. ”Jämsides med atombomben”, förklaras det i Encyclopædia Britannica, ”förebådade V2-raketen efterkrigsperiodens interkontinentala ballistiska robotar.”

Efter kriget började nationerna utveckla ännu mer destruktiva kärnvapen. Intensiva provskjutningar med dessa vapen ägde rum innan provstoppsfördraget undertecknades år 1963. Man företog till och med kärnsprängningar i rymden. Beträffande ett sådant experiment skriver dr Mitton i sin bok Daytime Star—The Story of Our Sun: ”Starfish-explosionen i juli 1962 gav upphov åt ett strålningsbälte som bestod i flera år. Det dåraktiga i detta experiment stod mycket klart då man fann att flera dyrbara satelliter därigenom hade totalförstörts.”

Fördraget från år 1963 satte en gräns för kärnvapenexperimenten, men det hindrade inte supermakterna från att tillverka fler sådana bomber. Det hindrade dem inte heller från att utveckla effektivare metoder för att avfyra dem. Beträffande detta skriver dr Jastrow i Science Digest: ”När tyskarna lät V2-raketer regna över Storbritannien för 40 år sedan, tyckte de att de lyckades bra om en raket träffade inom en radie av 16 kilometer från sitt mål. ... Stridsspetsarna på de interkontinentala ballistiska robotar som Sovjet och Amerika i dag har tillgång till slår ner inom en radie av omkring 300 meter från sitt mål efter en färd på många tusen kilometer.”

Doktor Jastrow fortsatte att beskriva nya stridsspetsar som har radarögon och elektronhjärnor. Dessa så kallade ”intelligenta stridsspetsar” sägs ”slå ner inom en radie av i genomsnitt 25 meter från sitt mål”. Man tror att interkontinentala ballistiska robotar skall kunna utrustas med dessa ”intelligenta stridsspetsar”.

Håller du inte med om att det som började år 1914 endast var ”en begynnelse till födslosmärtor”? Människan har kommit att utnyttja ”himmelen” på ett alltmer dödsbringande sätt.

[Bild på sidan 4]

Kärnvapen testades i rymden innan provstoppsfördraget undertecknades