Världen sedan år 1914

Del 5: 1943—1945 Andra världskriget – Dess våldsamma och glödheta slut

RAY kommer ihåg hur han och hans bror som unga skolpojkar i början av 1940-talet varje kväll brukade slå sig ner framför radioapparaten i sitt hem i Kalifornien för att lyssna på nyheterna klockan tio. Tidsskillnaden mellan USA och Europa gjorde det möjligt för dem att höra rapporter om nattens bombraider över Tyskland. För dessa två ungdomar blev det en nattlig ritual att försöka lokalisera Essen, Berlin, Stuttgart, Hamburg och andra tyska städer på den stora kartan över Europa som låg utbredd på golvet framför dem.

Samtidigt fick tyska ungdomar kunskap om kriget på ett mera omedelbart sätt. Deras nattliga ritual var att försöka sova i skyddsrummens dystra instängdhet. För andra gången på mindre än 30 år höll Tyskland systematiskt på att tvingas på knä. En tysk dagstidning skrev senare: ”Det som man dittills hade fruktat blev nu uppenbart — allra senast under vintern 1942/43: Tyskland kunde inte längre vinna ett krig som redan för länge sedan var förlorat.”

Eld från himlen

De allierades bomber som föll likt eld från himlen bidrog till att tyskarna blev övertygade om att ett nederlag var oundvikligt. Man har gjort den beräkningen att nästan vart femte bostadshus i landet antingen blev förstört eller så allvarligt skadat under kriget att det blev obeboeligt. Drygt en miljon civilpersoner blev dödade eller allvarligt skadade, och mellan sju och åtta miljoner gjordes hemlösa.

Så länge som nyheterna från krigsfronterna var goda och så länge som människor inte var tvungna att tillbringa nätterna i skyddsrum, var de flesta av dem villiga att följa Hitler och hans politik. Men, som Süddeutsche Zeitung förklarar: ”När de dåliga nyheterna började torna upp sig, blev detta en vändpunkt.” I en rapport från den tyska underrättelsetjänsten daterad den 9 augusti 1943 medgavs det att luftkriget höll på att få olyckliga följder. Människor ”som stod inför det till synes olösbara problemet att upprätthålla sin personliga existens”, sades det, började nu ställa den dittills aldrig hörda frågan: ”Varför?” De underjordiska rörelser som syftade till att antingen störta Hitler eller tvinga honom att anhålla om fred fick nytt stöd. Flera resultatlösa försök att mörda honom genomfördes, däribland det välbekanta försöket den 20 juli 1944.

Bakom stängda dörrar blev uttrycken för missnöje allt vanligare och kom ofta till synes i humorns form. Ett exempel på detta är följande historia: En man från Berlin och en man från Essen samtalade om omfattningen av de bombskador som deras respektive städer hade drabbats av. Berlinaren sade att bombardemanget av Berlin hade varit så kraftigt att fönsterrutor fortsatte att falla ner från husen i fem timmar efter det att bombanfallet var över. På detta svarade mannen från Essen: ”Det var väl ingenting. Efter bombanfallet över Essen flög bilder av Führern ut genom fönstren i två veckors tid!”

I takt med att tidpunkten för den väntade invasionen från de allierades sida kom allt närmare intensifierades deras bomboffensiv, som gick under benämningen ”Pointblank” (Rakt på målet). Den fortsatte i själva verket ända till krigets slut, och ett av krigets mest kontroversiella bombanfall ägde rum så långt fram som i februari 1945. Den tyska dagstidningen Stuttgarter Zeitung uppger: ”Till en början betraktades Berlin som det främsta målet. Sedan beslöt man att välja en stad som dittills hade lämnats praktiskt taget orörd ... , staden Dresden. ... Omfattningen av förödelsen gjorde detta bombanfall olikt alla andra, fram till det som inträffade i Hiroshima.” Illustrierte Wochenzeitung tillägger: ”Dresden, en av de vackraste städerna i Europa, blev en död stad. Ingen annan stad i Tyskland blev så systematiskt sönderbombad.”

Jämför de två ögonvittnenas beskrivningar av detta bombanfall i rutan här intill. Fråga dig sedan: Skulle det kunna finnas någonting som på ett mera uttrycksfullt sätt framhäver krigets grymhet och vanvett?

Redan före den tid då man började tala om ”stjärnornas krig” var det alltså tydligt att det rymdes andra faror på himlen än rätt och slätt sådana faror som väderkatastrofer. Detta för tanken till vad Jesus Kristus profeterade om beträffande de yttersta dagarna: ”Och det skall vara skräcksyner och från himmelen stora tecken. Det skall också vara tecken i sol och måne och stjärnor.” — Lukas 21:11, 25; jämför Uppenbarelseboken 13:13.

Ingen fred trots hemligt vapen

Efter att ha drivit ut axelmakterna ur Nordafrika invaderade de allierade Sicilien i juli 1943. I september tog de sig över till Italiens fastland. Den italienska regeringen, som under tiden hade avsatt Mussolini, kapitulerade. I oktober förklarade den till och med krig mot Tyskland, sin tidigare partner.

Hitler, som förutsåg en invasion från väster, drog mot slutet av samma år tillbaka en del av sina trupper i öster. Det var absolut nödvändigt att han behöll kontrollen över de norra kustområdena i Frankrike och Belgien. Det var hans avsikt att från denna position avfyra det som, enligt hans förhoppningar, åter skulle vända stridsförloppet till hans fördel — ett hemligt vapen!

Vad kunde det vara? Man antog att det hade kapacitet att utplåna en stad av Londons storlek inom en anmärkningsvärt kort tid. Det rykte som cirkulerade i december 1943 var att människor som bodde i de västra delarna av Tyskland hade fått anvisningar om att göra förberedelser för en vistelse på 60 timmar i sina skyddsrum. Efter det att det hemliga vedergällningsvapnet hade åstadkommit den åsyftade verkan skulle de sedan kunna träda ut i en värld där nazisterna dikterade freden.

Men tidigt på morgonen den 6 juni 1944, innan Hitlers hemliga vapen var stridsklart, landsteg de allierades trupper och stormade in över de franska stränderna i Normandie. Hitlers arméer ansattes nu från öster, väster och söder. En vecka senare, den 13 juni, slog Hitler till med sitt utlovade hemliga vapen. I själva verket bestod det av två vapen. Det ena var en bomb av flygplanstyp som kallades V1-robot, och det andra, som kallades V2-raket, var en föregångare till de nutida ballistiska långdistansrobotarna. Bokstaven ”V” stod för det tyska ordet ”Vergeltungswaffen”, som betyder ”vedergällningsvapen”. Från den tidpunkten och fram till mars påföljande år sändes de i väg för att utföra sitt förstörelseverk i England och Belgien och orsakade att drygt 23.000 personer skadades eller dödades. Men det blev snart tydligt att Hitlers hemliga vapen hade för lite att komma med och alltför sent.

Det blev också tydligt att Hitler skulle komma att kasta skulden på andra för sitt nederlag. Bland de sista ord som han skrev var följande: ”Mitt förtroende har missbrukats av många människor. Illojalitet och svek har underminerat motståndet under hela kriget.” Han underströk denna övertygelse genom att avlägsna sina tidigare medförbundna Hermann Göring och Heinrich Himmler från partiet och från deras befattningar. Dessa betraktade han nu som förrädare. I verkligheten var det Hitler själv som, enligt den tyske journalisten, författaren och litteraturpristagaren Sebastian Haffner, var den ”uppsåtlige förrädaren”. Omfattningen av och det allvarliga i Hitlers illdåd mot andra nationer eller grupper trotsar alla försök att förringa dem, men ”när man betraktar saken objektivt”, säger Haffner, ”var det Tyskland som Hitler utan jämförelse fördärvade mest”.

Hitler, som nu befann sig i sin bunker i Berlin, begick självmord den 30 april 1945, mitt uppe i de våldsamma strider om kontrollen över Berlin som då pågick. I enlighet med hans anvisningar kremerades han i Rikskansliets trädgård. Både Hitler och hans storslagna illusioner gick upp i rök.

Någonting värre än Dresden

Under tiden uppnådde de allierade avsevärda framgångar i kriget mot Japan. Deras plan var enkel: att hoppa från ö till ö på sin väg till det japanska fastlandet. Men att genomföra den var svårt och därtill ytterst kostnadskrävande. Dessutom beräknade man att en invasion av själva huvudöarna skulle innebära minst en halv miljon döda bland de allierade och sannolikt ännu fler japaner. Om det bara fanns något snabbare sätt att få slut på kriget! Skulle det hemliga vapen som höll på att utvecklas av Förenta staterna lyckas med det?

Strax före andra världskrigets utbrott hade Albert Einstein informerat USA:s president om att tyska vetenskapsmän höll på att experimentera med möjligheten att tämja atomenergin för vapenanvändning. Om de lyckades med att uppnå detta, varnade han, skulle de förfoga över oerhörda krafter som de kunde använda i militärt syfte för att uppnå sina mål. För att få en motvikt mot denna fara satte USA:s krigsdepartement år 1942 en plan i verket som senare blev känd under benämningen Manhattanprojektet, vars mål var att utveckla en atombomb.

Den 16 juli 1945 sprängdes för första gången en sådan bomb med framgång i delstaten New Mexico i USA. Det var för sent att använda detta hemliga vapen i Europa men inte i Asien.a Den 6 augusti 1945 fälldes följaktligen en atombomb över Hiroshima i Japan och tre dagar senare en över Nagasaki. Om anfallet mot Dresden hade varit kontroversiellt, hur mycket mera gällde detta då inte dessa två angrepp! En del personer hävdar att de var berättigade och att de i det långa loppet troligtvis räddade hundratusentals liv. Andra har emellertid framfört den tanken att en provsprängning över ett obefolkat område kunde ha räckt för att tvinga Japan till kapitulation. I vilket fall som helst insåg Japan att situationen var hopplös och kapitulerade. Kriget var slut — verkligen slut!

Svar på frågan ”Varför?”

De som av de allierade betraktades som huvudansvariga för krigsutbrottet och krigets fortsättning ställdes inför rätta anklagade för krigsförbrytelser. De som fälldes blev straffade.b Nazismen hade verkligen utfört ett av de mest fasansfulla illdåden i hela historien. Men vilka faktorer kan det ha funnits som ledde fram till allt detta? I ett uttalande om nazismens uppkomst hävdar professor Walther Hofer, en schweizisk historiker, att ”de alltför enkla svaren på historiska frågor vanligen förvrängs; så är speciellt fallet i denna sak”. Han förklarar fortsättningsvis: ”Utan de intensiva efterverkningar som orsakades av det totala kriget och den militära inramningen som vi upplevde från år 1914 till 1918 skulle nationalsocialismens ideologi och styre ha varit något otänkbart.”

Detta ger stöd åt påståendet att de katastrofala världsförhållanden som har existerat under större delen av detta århundrade kan spåras tillbaka till det som hände mellan åren 1914 och 1918. Enligt bibelns kronologi var detta den tid då ”han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden”, blev utkastad från sin himmelska position som oemotsagd härskare över nationerna. ”Han slungades ner till jorden”, säger bibelskribenten, som sedan varnar: ”Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” — Uppenbarelseboken 12:9, 12; jämför 11:18.

Första världskriget var ett uttryck för djävulens vrede precis som andra världskriget. Han är följaktligen grundorsaken till båda krigen och till allt det elände som de har frambringat. Det är förståeligt att en del människor finner det svårt att undertrycka känslor av vrede mot tyskarna med tanke på Auschwitz eller mot japanerna med tanke på Pearl Harbor. Å andra sidan känner en del människor vrede mot engelsmännen med tanke på Dresden eller mot amerikanerna med tanke på Hiroshima. Nationella såväl som personliga hatkänslor är seglivade. Men de får inte styra tänkesättet hos de kristna, som i stället bör rikta sina känslor av vrede mot Satan, djävulen, vilket är mera på sin plats.

Inom kort kommer Guds rike att avlägsna djävulen och lösa mänsklighetens alla problem. Detta är de goda nyheter som Jehovas vittnen, vars led växte från 71.509 år 1939 till 141.606 år 1945, längtade efter att få predika i utvidgad omfattning nu när andra världskriget var slut. ”Ett bedrägligt välstånd under den fred som inte var någon riktig fred” skulle inte kunna förhindra dem att göra detta. Läs om detta i vårt nästa nummer.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 17]

Ett kompakt hav av lågor

”Hela staden Dresden darrade. Brandbomber sprutade bensin och fosfor likt regn. Lågor hoppade från byggnaderna ner på gatorna, satte asfalten i brand och fick spårvagnsspåren att bli glödheta. Det var ett kompakt hav av lågor som var fyra kilometer brett och sju kilometer långt. Sjuttio tusen personer blev levande brända, sönderslitna av bomber, krossade av fallande väggar och kvävda av rök. Den oerhörda eldstorm som uppstod slungade upp allting i luften — möbler och till och med människor virvlade runt i eldspiralerna. På det gamla torget fanns det en vattenbehållare som mätte tre meter i kvadrat. I ren desperation hoppade människor ner i vattnet för att få skydd och drunknade eller kvävdes; få kom därifrån levande. Endast förkolnade lik återstod. Det var omöjligt att hinna med att begrava de döda; de staplades helt enkelt upp i högar, begöts med bensin och sattes i brand. Dessa högar brann flera dagar i sträck. Vårt hus blev totalt utbränt. Vi förlorade också vår älskade Josie och hennes lille femårige pojke.” — H. och S. M., Dresdenbor

”Från luften såg staden mycket vacker ut, i centrum ... upplyst av bränder i olika färger. ... Den tanken slog mig inte att det var så hemskt som det var, på grund av dess kusliga skönhet.” — Oidentifierad bombplanspilot från Royal Air Force

[Ruta på sidan 20]

Andra företeelser som utgjorde nyhetsstoff

Rösträtt för kvinnor blir lag i Frankrike

[Bilder på sidan 18]

En tysk V1-robot (till höger) och en V2-raket (nertill) som användes under andra världskriget

[Bildkälla]

Imperial War Museum (Krigsmuseet) i London

[Bildkälla på sidan 19]

Foto: U.S. Air Force