När pengarna har ordet

KÄNNER du mig? Det bör du göra, för jag är det mest eftertraktade betalningsmedlet på jordens yta. Mig kan man känna igen i nästan alla delar av världen, oavsett vilket språk som talas. Det är få människor i något land som skulle kunna tänka sig att åka någonstans utan mig. Krigen och deras varaktighet är ofta beroende av mängden av och tillgången på mig.

Barn kidnappas från föräldrar för den lösesumma jag utbetalar. Jag blir beslagtagen under vapenhot eller överlämnas frivilligt till människor som ger falska löften. Somliga kvinnor gifter sig för min skull, andra skiljer sig för min skull. Jag kan söndra familjer och ställa till med oräkneliga bekymmer för dem som hyser kärlek till mig. En gång såg jag en man förråda den bästa vän han någonsin kunde äga för 30 mynt av mig.

Det är troligt att människor har åstadkommit mer fördärv och mer bestående skada för varandra i mitt namn än av någon annan orsak. Kärleken till mig är sannerligen ”en rot till alla slags skadliga ting”. — 1 Timoteus 6:10.

Mitt namn är Pengar! Den amerikanske författaren Washington Irving har beskrivit mig som ”den allsmäktiga dollarn, detta stora föremål för allmän hängivenhet i hela vårt land”. I andra länder har jag andra namn; jag heter kanske krona, peso, pund, franc eller forint. Vad jag än heter, är det fråga om en vanvettig och nästan oanständig jakt efter mig.

Jag är olika saker för olika människor. Jag är mutpengar, pengar som tystar och pengar under bordet. Jag är stulna pengar, blodspengar osv. Jag är drogpengar, spritpengar och tobakspengar. Detta är bara några av de sätt på vilka somliga gör bruk av mig och som kan kräva stor tribut i liv och lem. För andra är jag de nödvändiga men alltid svårfångade pengar som behövs för de dagliga levnadskostnaderna — somliga anklagar mig för att ha vingar med vilka jag flyger min kos. De som har en outsläcklig kärlek till mig kittlar sig själva med glödande visioner av rikedom och lycka. Men ack, även efter det att somliga har hopsamlat en hel mängd av mig finner de, sorgligt nog, att jag inte förde med mig den verkliga lycka de hade föreställt sig, och därför är antalet självmord bland dem svindlande stort. Massor har skrivits för att visa att jag inte är det universalmedel som människor har förväntat att jag skulle vara.

Jag är inte den jag brukade vara. I fysiskt avseende har mitt utseende kanske förändrats. I Amerikas förenta stater leker finansdepartementet redan med tanken att göra utseendemässiga förändringar i mitt yttre, till exempel att trycka mig på papper med olika färger för att försvåra förfalskningar. Med hjälp av den senaste teknologin inom tryckerikonsten kan jag nu kopieras så skickligt att inte ens ett tränat öga kan se skillnaden på mig och min dubbelgångare utan svårighet. Vilken färg det än blir, kommer jag emellertid inte att bli lättare att anskaffa än mitt gamla jag.

Men de verkligt dramatiska förändringarna som du har fått erfara har att göra med mitt värde. Det har att göra med deflation och inflation. När inflationen ökar, sjunker mitt värde. Det som har ökat är inte bara din oro och dina bekymmer, utan också kostnaderna för de varor du får i utbyte mot mig. Och därför är det så att sådant som du för några år sedan kunde köpa med hjälp av en eller några få av mig krävs det i dag många av mig för.

Vi kan se på utvecklingen i Tyskland för en del år sedan som exempel. Före första världskriget låg värdet på den tyska marken högt. Men redan år 1923 hade jag, i form av tyska mark, minskat så mycket i värde att det inte ens räckte med en skottkärra full av mig till att köpa en dagstidning. Människor löste in försäkringsbrev som man betalat på i 20 år för en enda limpa bröd. Sådant som man kunde köpa för en enda amerikansk dollar krävdes det en billion av min tyska motsvarighet för att få. När billionmarksedeln kom ut för att göra det lättare för konsumenten, var den så värdelös att det var få som besvärade sig med att vänta på att få tillbaka växel. Det krävdes till slut ett helt nytt penningsystem för att få nationen att uppnå någorlunda stabilitet.

Över hela världen satte människor sin förtröstan till mig. Att förvärva mig, menade man, skulle vara universalmedlet mot deras problem. Det visade sig till slut att jag inte alls var det. Jag är bara ett stycke papper eller några metallmynt. Jag är bara värd det man kan köpa med mig. När min köpkraft är borta, då är jag värdelös. Jag påminner mig vad en vis kung vid namn Salomo en gång sade: ”Dina pengar kan vara borta på ett ögonblick, som om de hade fått vingar och flugit bort som en örn.” (Ordspråksboken 23:5, Today’s English Version) Vilken ironi det är att örnen, med utbredda vingar redo till flykt, finns tryckt på mig, den amerikanska dollarn. Kan det vara så att den säger, på sitt eget stumma sätt: ”Ta dig i akt, du som är på jakt efter mig! Jag kommer att flyga min väg”?

Eftersom jag är så svårfångad, ett betalningsmedel som många har svårt att skaffa sig, förefaller det som om man borde vara mycket försiktig med hur man använder mig. Om du är budgetsinnad när du skjuter din kundvagn genom snabbköpets gångar men blir besviken när du jämför dina kassakvitton med din budget, fatta då mod. En matnota är inte detsamma som en snabbköpsnota. Hur många andra varor köpte du förutom matvaror — pappersartiklar, tvål och rengöringsmedel, toalettartiklar och skönhetsmedel, för att nämna några få saker?

Eftersom jag har tillbringat en livstid i händerna och fickorna på alla slags butikskunder, visa och dåraktiga, budgetsinnade experter och vanligt folk, har jag snappat upp massor av tips om hur man kan vara sparsam med mig. Ett fåtal sådana tips kan vara till hjälp för dig. Så här säger experterna.

Gör upp en lista över vad du behöver köpa innan du går och handlar, och håll dig till denna lista. Gå aldrig och köp mat när du är hungrig. Din mage kan visa sig vara rymligare än din plånbok. Ta inte med barnen när du går och handlar, såvida du inte är förberedd på att bemästra den situation som kan uppstå vid kassan, när du vägrar att ta med de saker som ditt barn lade i kundvagnen när du inte tittade på. Och det kanske är bäst att inte ta med din man — i många fall är äkta män notoriska impulsköpare.

Studera tidningarna och handla varor som har extrapriser. Utnyttja kuponger för ytterligare kostnadsbesparingar. Somliga affärer ger mängdrabatter utöver extrapriset på olika varor.

Och handla inte alltför ofta. Experter säger att statistiken tyder på att om man handlar bara en eller två gånger i veckan, gör man troligen av med mindre pengar. Stanna inte för länge. Undersökningar inom snabbköpshandeln antyder att för varje minut man stannar över 30 minuter gör man av med 5 kronor extra.

Köp rätt kvantitet säger en annan expert. De största burkarna med ärtor eller bönor, tomater eller frukt och andra varor är i de flesta fall mera ekonomiska än mindre burkar. Men tänk efter om ekonomiförpackningen kommer att gå åt för din familj.

Eftersom resekostnaderna slukar en hel del av mig, bör du inskränka på dina resor till affären och till andra platser. Planera i förväg och lär dig att slå samman dina korta bilresor till färre. Att köra bil till olika affärer för att jaga passa-på-priser kan spara tioöringar men sluka kronor till bensin.

Nu står det väl klart för alla att jag åker in och ut i dina fickor i en blink. Trots detta är jag en nödvändighetsartikel i ditt liv. Jag kan ge dig ett visst, tillfälligt mått av lycka, om du tar mig för vad jag verkligen är värd. Men om du överskattar mitt värde och gör mig till ditt främsta mål i livet, kan jag bli olycksbringande!

[Bild på sidan 25]

Somliga säger att jag helt enkelt flyger min kos!

[Bild på sidan 26]

En skottkärra full av mig räckte inte ens till att köpa en dagstidning

[Bild på sidan 26]

Om du gör mig till ditt främsta mål i livet, kan jag bli olycksbringande!