Papper — en mångsidig produkt!

FÖRESTÄLL dig något som är så mångsidigt att man kan dricka ur det, slå in saker i det, snyta sig i det, skriva på det, ha det på sig, göra möbler av det och till och med äta på det! Låter det otroligt? En sådan produkt existerar emellertid redan och har funnits till mycket länge.

Denna mångsidiga produkt är papper. Vanligt papper kanske inte har den tjuskraft som omger alla moderna elektroniska apparater, men ändå har papper i mycket hög grad kommit att påverka vårt liv. Innan man hade papper, var skrivandet en mödosam process, där man mejslade ut bokstäverna i sten eller ristade in dem på lertavlor. Kunskap var således förbehållen ett privilegierat fåtal. Papperet bidrog till att förändra allt detta.

Det hela började när egyptierna kom på ett sinnrikt sätt att använda ett halvgräs som kallades papyrus. De skar papyrusmärgen i tunna remsor och lade dessa i långa rader, så att de delvis överlappade varandra. Vinkelrätt mot dessa lades så ett nytt lager av remsor som limmades ihop med det första. Därefter pressades bladet och lämnades i solen för att torka. Slutligen glättades bladet, så att skrivytan blev förhållandevis slät.

Papyrus har av allt att döma använts ända sedan den bibliske patriarken Abrahams tid. Och även om det på den tiden inte var så lätt att tillverka papyrus, var det i alla fall lättare än att behöva mejsla ut bokstäverna i sten. Det blev därför ett viktigt kommunikationsmedel i forna dagar. Tidiga avskrifter av bibeln gjordes faktiskt på papyrus. Visserligen började man så småningom använda andra material, till exempel pergament, som vanligtvis tillverkades av kalvskinn. Men papyrusen hade gjort sig ett namn. Därifrån kommer också det svenska ordet ”papper”.

Från trasor till trädstammar

Papper av gamla trasor? Det kanske låter egendomligt, men det var nästa framsteg när det gällde papperstillverkning. Gamla trasor innehåller nämligen cellulosa — den huvudsakliga beståndsdelen i papper. Omkring år 105 v.t. kom kineserna på hur man kunde tillverka papper av en grötlik massa av linnelump, bark, hampa och ibland till och med gamla fisknät!

Den kinesiska konsten att tillverka papper spred sig först så småningom till andra länder, men på 1100-talet hade den nått Europa. När Gutenberg på 1400-talet började trycka sin berömda bibel, fanns alltså papper, en villig tjänare för detta arbete, redan till hands. Papper bidrog således i hög grad till bildningens snabba spridning under renässansen. Men revolutionerande förbättringar av papperstillverkningen hörde ännu framtiden till.

När efterfrågan på papper växte, började tillgången på linnelump att sina. Man började då leka med tanken att använda trä som huvudsaklig råvara. Problemet var emellertid att finna ett enkelt sätt att förvandla trä till pappersmassa. På 1800-talet kom man på en kemisk process med vilken man kunde åstadkomma detta. Uppfinnare konstruerade också en så kallad kontinuerlig pappersmaskin, som kunde tillverka papper i stora rullar. Allt var upplagt för den moderna revolutionen inom papperstillverkningen — massproduktion!

Papperstillverkningen i våra dagar

Papperstillverkningen har genomgått mycket små förändringar, även om den finslipats med den moderna teknikens hjälp. Den börjar antingen i naturliga skogar eller i trädplanteringar som odlas speciellt för papperstillverkning. (Ett sydafrikanskt pappersbruk planterar över tolv miljoner trädplantor om året.) Träden fälls och hackas till flis, som sedan kokas till en grötlik massa. Trämassan raffineras och bleks och förs sedan in i pappersmaskinen.

Hur fungerar den? Formningen av papperet inleds i maskinens viraparti, där massan får flyta ut över en på valsar löpande finmaskig duk av metalltråd. Träfibrerna har en tendens att placera sig i rörelseriktningen, vilket är orsaken till papperets struktur. Viraduken vibrerar också i sidled för att pressa samman fibertrådarna. Detta gör papperet starkare. I virapartiet urvattnas massan, dels genom naturlig avrinning och dels med hjälp av suglådor.

Nu förs massan vidare till maskinens pressparti. I detta skede innehåller massan fortfarande 80—85 viktprocent vatten. Med hjälp av en serie valsar får den nu, genom ytterligare urvattning och pressning, sådan fasthet att den hänger ihop. Den förs nu vidare till fläkttorken. Här förs fiberskiktet över ånguppvärmda torkcylindrar, där ytterligare vatten avlägsnas. Är det färdigt nu? Det är inte säkert. När det gäller vissa papperssorter får den pressade och torkade fibermassan passera genom ytterligare en serie valsar, som pressar bort eventuella ojämnheter och gör att papperet får en slätare yta. Den färdiga produkten är nu klar att rullas upp på rullar och skäras i önskad storlek.

Men du kanske undrar hur processkontroll kan ske vid en sådan högt uppdriven produktionstakt. Man har med den moderna teknikens hjälp utvecklat direktkopplade processkontrollsystem. Avsökningsinstrument synar kontinuerligt pappersbanan. Betastrålar kan användas för att kontrollera vikten, och man kan föra papperet genom ett magnetfält för att kontrollera tjockleken. Infrarött ljus kan användas för att mäta fuktigheten. Dessutom används datorer för att kontrollera de olika stadierna i papperstillverkningen.

Vad som gör papperet så mångsidigt

Men hur kommer det sig då att papper är så mångsidigt? Även om papper till största delen tillverkas av trämassa, så används också andra material, till exempel espartogräs, bagass (avfallet från sockerrör) och bambu. Linne, bomull och hampa används också fortfarande, i synnerhet till skrivpapper av hög kvalitet och vissa specialpapper, exempelvis bibelpapper. Vad blir resultatet när dessa olika fibrer används i olika kombinationer? Papperssorter som har vitt skilda egenskaper.

Tänk till exempel på smörpapper och läskpapper. Fastän de är varandras motsatser, tillverkas de av precis samma fibrer! Hur är det möjligt? Man använder sig av olika raffinerings- och tillverkningsmetoder. Bara genom att använda olika tillsatser kan man faktiskt få papper med helt olika egenskaper. Porslinslera ger papperet en slätare yta genom att fylla ut ojämnheterna mellan fibrerna. Blekmedel och färgämnen förbättrar papperets färg. Titandioxid ökar ogenomskinligheten, så att det som är tryckt på papperets baksida inte lyser igenom. Formaldehydhartser gör att papperet blir våtstarkt — en nödvändig egenskap för tepåsar! Till och med smält paraffin kan vara en viktig ingrediens. Det används till vaxat papper.

Papper tycks ha oändligt många användningsområden. Plastimpregnerade skivor av kraftpapper används till bokhyllor och stolar. Syntetfibrer, till exempel nylon och orlon, har också använts, antingen ensamma eller uppblandade med trämassa, för att tillverka tygliknande papper för beklädnadsändamål och elisolering.

Ständigt växande efterfrågan

Det har sagts att ett modernt samhälles framåtskridande kan mätas i dess papperskonsumtion. Det är intressant att lägga märke till att den totala produktionen av papper och kartong år 1982 uppgick till 67 miljoner ton enbart i Förenta staterna. Denna häpnadsväckande efterfrågan ställer producenterna inför nya utmaningar.

Pappersindustrin förbrukar till exempel enorma kvantiteter vatten — 250 kubikmeter per ton pappersmassa! Som det uttrycks i 1983 Yearbook of Science and the Future: ”Ett stort pappersbruk använder dagligen lika mycket vatten som en stad på 50.000 invånare.” Ett annat problem är vad man skall göra med allt pappersavfall.

Pappersproducenterna har kommit på fyndiga lösningar. Ett stort pappersbruk i Sydafrika renar avloppsvatten från hushållen och använder detta till att tvätta timmerstockarna. Det nedbringar i hög grad vattenförbrukningen. En annan populär metod är återvinning och återanvändning av pappersavfall. I Förenta staterna utvinns mer än 25 procent av den fibermassa som används vid papperstillverkning från pappersavfall.

Huruvida producenterna kommer att kunna hålla jämna steg med kraven från en slösaktig befolkning samtidigt som jordens resurser utarmas, kan bara framtiden utvisa. Säkert är att efterfrågan på papper också i fortsättningen kommer att vara mycket stor. Utgivarna av denna tidskrift använder enorma kvantiteter för att trycka biblar och biblisk litteratur. Och de planerar inget avbrott i detta ofantliga arbete. (Matteus 24:14) Pedagoger, fabrikanter, vetenskapsmän, affärsmän och husmödrar kommer likaså att fortsätta att använda papper.

Så nästa gång du tar upp en bok, skriver ett brev eller äter på en papperstallrik, begrunda då för ett ögonblick hur betydelsefullt, användbart och oumbärligt papper är — denna enkla men mångsidiga produkt!

[Bild på sidan 25]

Johann Gutenberg och hans press. Utan papper skulle han inte ha kunnat trycka bibeln

[Bild på sidan 26]

Pappersmaskinen, med våtpartiet till vänster

[Bild på sidorna 26, 27]

Våtpartiet på en stor, snabbgående pappersmaskin