Från våra läsare — ”När någon du älskar dör”
I NUMRET för 8 mars 1986 innehöll Vakna! en av fyra delar bestående artikelserie med temat ”När någon du älskar dör”. Många läsare har skrivit och uttryckt sin uppskattning av detta stoff. Vi skulle vilja delge dig några av deras kommentarer.
”Tack för att ni lät mig få veta att jag är normal”
De flesta av dem som skrev uttryckte sin tacksamhet över att få veta att deras känslor inte var ovanliga. Ta del av några exempel:
”Vår son Mark dog i en olycka i juni förra året. Inga ord kan uttrycka hur en mor känner det. Han var inte bara min son, utan också min vän. Vakna! hjälpte mig att inse att mina känslor är normala.”
— A. D., Nebraska, USA
”Ett par veckor efter det att denna artikel publicerats avled min far. Jag visste inte varför jag kände som jag gjorde eller hur jag skulle klara av alla dessa känslor. Men så läste jag dessa artiklar och insåg att det jag kände inte var ovanligt. Varje gång jag känner mig nedstämd, tar jag bara fram detta nummer av Vakna! och läser det om och om igen. Genom att göra detta får jag tröst och kan gå vidare.”
— D. R., Pennsylvania, USA
”Min man dog i oktober 1983. Jag kände mig skuldmedveten för några av de känslor jag hade. Jag inser nu att även om jag inte är stolt över sådana känslor, så var de inte onormala eller ovanliga. Tack så mycket för dessa uppmuntrande upplysningar.”
— L. B., Nebraska, USA
En läsare, vars 15-årige son dog för några år sedan, sammanfattade sina känslor på följande sätt: ”Tack för att ni lät mig få veta att jag är normal.”
— L. A., Connecticut, USA
Ökad insikt
En del av breven ger ökad insikt i sörjande personers känslor och behov.
”Under de fyra år som jag varit änka har jag inte hört änkor nämnas i bön. Tro mig, numera inbegriper jag alltid i mina böner de många änkor och andra som har förlorat nära och kära i döden. Det är så fullständigt förödande.”
— L. B., Kalifornien
”I mars dog min son David av omfattande blödningar i hjärnan. Min läkare gav mig tabletter som jag skulle ta tre gånger om dagen — plus en att sova på till natten. Jag vet att han gav mig dem av vänlighet och medkänsla, men jag märkte snart att jag började titta på klockan och hoppas att det skulle vara dags för nästa tablett. Det var hemskt, och till sist bekände jag för min man hur jag kände det. På hans inrådan kastade jag alltsammans i toaletten och spolade bort det. Artiklarna i Vakna! var till stor hjälp både för min familj och för mig. Skulle ni vilja vara vänliga att i något kommande nummer varna för farorna med att ta tabletter för att klara av stress och sorg?”
— I. S., England
”Det jag tyckte mest om i artiklarna var att de talade om andra och tog upp vad de bör göra och kanske inte bör göra. Många i församlingen hade dragit sig ifrån mig på grund av mina negativa reaktioner. Det kändes mycket svårt för mig och för dem också! Jag hoppas därför att artiklarna skall hjälpa dem att kunna hjälpa mig nu.”
— R. W., British Columbia, Canada
”Känslor som jag inte ville känna”
Det är inte ovanligt att en person förtränger sin sorg, vilket bekräftades av ett stort antal brev.
”En person som jag innerligt älskade dog, och jag förträngde alla känslor av sorg. Era artiklar bragte i dagen känslor som jag hade hållit instängda i 15 år sedan hans död. Det var känslor som jag inte ville känna på grund av den djupa smärta de skulle förorsaka. Jag inser nu att man öppet måste uttrycka dessa känslor vid tiden för dödsfallet.”
— R. M., Ohio, USA
”Min far dog i oktober 1984, och inte förrän jag läste det här tidskriftsnumret gav jag utlopp åt mina känslor. De följande två nätterna, när jag hade gått och lagt mig, bad jag till Jehova och grät tills jag inte kunde gråta mer. Jag måste tacka Jehova och ’den trogne och omdömesgille slaven’ för den lättnad jag nu känner. Tack!”
— K. B., Ohio, USA
Somliga hade tydligen förträngt sin sorg därför att de ansåg att det skulle vara fel av en kristen att sörja. De skrev:
”Innan jag läste era artiklar, ansåg jag att min sorg var ett tecken på bristande tro på Jehova Guds löfte om uppståndelsen. Jag hoppas verkligen få se min mor igen, men era artiklar hjälpte mig att förstå att det är tillåtet för en kristen att sörja.”
— T. M., Kansas, USA
”Det som var till stor hjälp för mig var att få veta att det är tillbörligt att sörja. Jag tror fullt och fast på uppståndelsen, och jag tyckte att det skulle vara fel att ge uttryck åt min sorg inför andra, eftersom jag trodde att jag då skulle ge dem skäl att betvivla att jag hade ett sådant fast hopp. Den sista artikeln hjälpte mig att inse att vårt hopp inte avlägsnar smärtan, men det gör den verkligen lättare att bära.”
— C. B., New Jersey, USA
Att det inte är okristet att sörja visas av Jesus Kristus själv, som ”brast i tårar” när hans käre vän Lasarus hade dött. Och detta trots att Jesus kort därefter skulle uppväcka Lasarus från de döda! — Johannes 11:33—44.
Andra kan vara till hjälp
Ett antal läsare uttryckte sin uppskattning av förslagen om hur andra kan hjälpa de sörjande.
”För några veckor sedan dog en god väns far plötsligt och oväntat i hemmet. Jag skickade henne ett kort och bjöd henne komma hem till mig. Jag tänkte hela tiden på hur illa till mods jag skulle känna mig om hon talade om sin far. Men hör och häpna, några dagar innan hon skulle komma på besök damp Vakna! ner i brevlådan med artikeln ’Hur andra kan vara till hjälp’. Jag läste den flera gånger! Jag följde förslagen så gott jag kunde. Det blev en avspänd eftermiddag, och vi talade obehindrat om hennes far och om sådant vi drog oss till minnes. Vi till och med skrattade. Tack så mycket för dessa ord i rätt tid.”
— K. E., Indiana, USA
De som förlorat en anförvant i döden uppskattar när andra tar initiativet, som framgår av detta rörande brev från en läsare vars man hade dött.
”Många sade: ’Om det är något jag kan göra, så låt mig få veta det.’ Men en kristen syster frågade inte. Hon gick raka vägen in i sovrummet, tog bort sängkläderna och tvättade de nerfläckade lakanen. En annan tog hink, vatten och rengöringsmedel och skrubbade mattan där min man hade kräkts. De var verkliga vänner, och jag skall aldrig glömma dem. Några veckor senare kom en av de äldste hem till mig med arbetskläder och verktyg och sade: ’Jag vet att det måste finnas något som behöver lagas. Vad skall jag göra?’ Hur kär är mig inte den mannen för att han reparerade dörren som hängde på ett gångjärn och lagade en elkontakt!”
— E. L., Puerto Rico
Hur en förälder känner det
Något av det mest tragiska som kan hända är att ens barn dör. Några läsare bekräftar hur förödande detta kan vara.
”Tack så mycket för Vakna! för 22 april 1985 (8 mars 1986 i svenska upplagan). Den har varit till stor tröst för mig. Den 19 april fick jag nämligen veta att det barn jag väntar hade dött. Det kom verkligen som en chock. När detta skrivs väntar jag fortfarande på att få värkar och föda mitt barn. Men jag vet åtminstone att mina reaktioner är normala, tack vare Jehovas organisation.”
— J. H., Virginia, USA
”För sex år sedan förlorade jag mitt andra barn när det var sju veckor gammalt; det var gravt skadat vid födelsen. Dessa artiklar beskrev precis hur jag kände det och fick mig att inse att det finns andra som verkligen förstår vad jag fick gå igenom. Tack för att någon äntligen kunde klä i ord vad jag själv hade känt men inte visste hur jag skulle uttrycka.”
— M. S., New York
”Jag skulle vilja rikta ett speciellt tack till er för er artikel ’När någon du älskar dör’. Min son Ricky blev överkörd och dödad av en bil den 28 september 1984. Han var bara fem år gammal. Fyra veckor efter olyckan började jag studera bibeln tillsammans med ett Jehovas vittne. Det har hjälpt mig igenom denna mycket svåra tid. Jag tänker på Ricky varje dag, och det finns fortfarande dagar då jag sitter och gråter därför att jag saknar honom så mycket. Men nu, genom Jehova Guds kärleksfulla vägledning och genom att inhämta exakt kunskap i bibeln, har jag hopp om att en dag få träffa Ricky igen. Jag skulle vilja säga till alla som har förlorat en kär anförvant: ’Sök upp ett av Jehovas vittnen, så får du hjälp att komma över det.’”
— F. P., Minnesota, USA
Att någon du älskar dör är säkert en av de största tragedierna i livet. Bara att veta att det du känner inte är onormalt kan i sig självt vara en tröst. Att uttrycka i stället för att undertrycka dina känslor kan också vara till hjälp. Som ovanstående brev så tydligt visar kan man också hämta stor tröst från det på bibeln grundade hoppet att ”den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Jesu] röst och komma ut”. — Johannes 5:28, 29.
[Ruta på sidan 26]
Grupp till stöd för canceroffer finner hjälp i Vakna!
Som gensvar på Vakna!:s artikelserie ”När någon du älskar dör” kom följande brev till Sällskapet från ledaren för ett stödprogram för canceroffer.
”Föreningen till stöd för canceroffer har tagit som sin uppgift att stödja cancerpatienter och deras familjer och har gjort det på frivillig och individuell basis. Vi får ofta samtal från människor som sörjer en kär väns bortgång, och vi försöker hjälpa dem genom att sända dem litteratur som behandlar ämnet sorg och genom att hänvisa dem till grupper som försöker ge sörjande människor det stöd de behöver.
Det finns fyra artiklar i Vakna! för 8 mars 1986 som är mycket bra när det gäller att hjälpa dem som sörjer: ’När någon du älskar dör’, ’Hur en förälder känner det’, ’Hur andra kan vara till hjälp’ och ’Hur du kan klara av din situation’. Skulle det vara möjligt för Föreningen till stöd för canceroffer att få använda alla eller delar av dessa artiklar, och då uppge att källmaterialet kommer från Sällskapet Vakttornet, för att hjälpa människor som sörjer?”
Tillåtelse gavs gärna i detta fall.