Bibelns syn
Är påsken något för de kristna?
HUR betraktar du påsken? För den sexåriga Alexandra från Canada betyder den ett kalas. ”Ens kompisar bjuder hem en på tårta”, säger hon. ”Och om man har fått några chokladägg av påskharen, så skriver man till honom.” För andra betyder det här tillfället inte mycket mer än några extra dagars ledighet från arbetet eller skolan — ett långt veckoslut. Men för många är dock påsken den viktigaste religiösa högtiden på året, en högtid då man firar att Jesus Kristus blev uppväckt till liv tre dagar efter det att han hade blivit dödad. Men hur betraktar då Gud påsken? Är det mer inbegripet i den än att man firar minnet av Kristi uppståndelse? Det är viktigt att vi vet hur det förhåller sig, om vi skall få Guds godkännande.
Det råder inget tvivel om att Kristi uppståndelse är av livsviktig betydelse — den är det centrala i den kristna tron. Aposteln Paulus betonade detta genom att skriva: ”Om Kristus inte har uppväckts, då är helt visst vår predikan förgäves, och vår tro är förgäves. Och om Kristus inte har uppväckts, då är er tro fåfäng; ni är då ännu i era synder.” (1 Korintierna 15:14, 17) För att vår tillbedjan skall behaga Gud måste vi således utöva tro på Jesu uppståndelse.
Men påsken inbegriper mer än firandet av Kristi uppståndelse. Människor har tagit den bibliska innebörden av tillfället och lagt till symboler och sedvänjor som härstammar från forntida folk, vilka tjänade falska gudar. Tänk till exempel på den påsksymbol som är välkänd i vissa länder, nämligen haren. ”Hedningar i forna tider använde haren som en symbol av det överflödande nya livet på våren. ... Det första vittnesbördet om haren som påsksymbol kommer från Tyskland omkring år 1572”, heter det i The Catholic Encyclopedia for School and Home. Bruket att vid påsken ha långfredagsbullar med kors, ägg målade i bjärta färger eller chokladklockor har också sina rötter i hednisk religion. Och hur otroligt det än kan låta, så avser själva ordet för påsk på vissa språk, till exempel engelskans ”Easter”, en hednisk gudinna. The Westminster Dictionary of the Bible förklarar att påsken ursprungligen var ”den vårfest som hölls till ära för ljusets och vårens gudinna i den germanska mytologin. På anglosaxiska kallades hon Eastre. Redan på 700-talet överfördes namnet av anglosaxerna till den kristna högtid som utformades för firandet av minnet av Kristi uppståndelse.”
Detta hedniska ursprung är erkänt i vida kretsar och väl dokumenterat. Frågan är: Spelar det någon roll? Eftersom det påstås att påsken firas till Kristi ära, ser då Gud genom fingrarna med att dess pynt och tillbehör, ja, på vissa språk också själva namnet, hör samman med tillbedjan av andra gudar?
Guds syn på påsken
I de två första av de tio bud som Gud gav genom Mose sade han: ”Jag är Jehova, din Gud. ... Du får aldrig ha några andra gudar gentemot mitt ansikte ... , ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (5 Moseboken 5:6—9, NW) Inte ens en antydan om falsk tillbedjan tolererades, som det visades gång på gång i Guds handlande med Israels nation.
Medan Mose till exempel ännu befann sig på Sinai berg, där han fick dessa bud på två stentavlor, började israeliterna blanda symboler av egyptisk religion med sin tillbedjan av Jehova. Sedan man hade samlat ihop guldringar av folket gjorde man en gjuten bildstod i form av en kalv. Därefter kom tillkännagivandet: ”Detta är din Gud, o Israel, som förde dig upp ur Egyptens land.” Bibelns berättelse talar vidare om för oss: ”Slutligen ropade Aron [Mose bror] och sade: ’Det är en högtid åt Jehova i morgon.’ Så steg de då upp tidigt dagen därpå, och de började offra brännoffer och bära fram gemenskapsoffer. Därefter satte sig folket ner för att äta och dricka. Sedan steg de upp för att roa sig.” — 2 Moseboken 32:1—6, NW.
Israeliterna bekände sig också fira den sanne Guden, precis som de som firar den nutida påskhögtiden gör. Kom ihåg att deras högtid kallades för ”en högtid åt Jehova”. De ämnade förknippa Jehova med bildstoden. Men de roade sig vid en högtid som var en efterapning av en högtid till ära för en egyptisk gudomlighet, kanske Apis, framställd som en ung tjur. Tyckte Gud om detta? Inte alls. Det var nära att han hade tillintetgjort nationen på grund av detta! — 2 Moseboken 32:7—10.
På samma sätt förväntar Gud att kristna håller sin tillbedjan ren och obesmittad och inte låter den ha något att göra med sedvänjor, symboler eller högtider som är förbundna med falska gudar. För att ta ett exempel: Anta att du visste att en kniv hade använts i ett vanärande syfte. Skulle du då tycka om att använda den kniven till att skära eller äta din mat med? Gud har varit ögonvittne till de vidriga hedniska religiösa sedvänjor från vilka påsken härleder sitt ursprung. Bör inte hans uppfattning vara det som betyder något för oss?
Aposteln Paulus skrev följande: ”Vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? Och vilken samstämmighet finns mellan Kristus och Beliar? Eller vilken del har en troende och trogen med en icke troende? Och vilken överensstämmelse finns mellan Guds tempel och avgudar?” Svaret är: Ingen alls. Han fortsätter: ”’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’”; ”’och jag skall ta emot er’”. — 2 Korintierna 6:14, 15, 17.
Gud har redan från början framhållit att hans folk skulle tillbe enbart honom och inte ha någonting alls att göra med falsk religions tillbehör. Sanna kristna visar uppskattning för Kristi uppståndelse, inte genom att fira en högtid som överförts från hedendomen, utan i stället genom att i överensstämmelse med Jesu befallning fira minnet av hans död och likt Jesus hela tiden söka behaga Gud genom att tillbe honom med ande och sanning. — Lukas 22:19; Johannes 4:24.
[Infälld text på sidan 15]
Eftersom man påstår att påsken firas till ära för Kristus, ser då Gud genom fingrarna med det förhållandet att dess pynt och tillbehör är förknippade med tillbedjan av andra gudar?
[Bild på sidan 14]
Vilket samband har dessa ting med Jesus?