De soliga Kanalöarna
Från ”Vakna!”:s korrespondent på de brittiska öarna
JERSEY och Guernsey — vad betyder dessa namn för dig? Ylletröjor? Ja, det är namnen på några av de finaste stickade plaggen med sina karakteristiska mönster och utseenden. Mjölkkor? Ja, dessa djur värderas högt för att de ger så mycket mjölk. Men Jersey och Guernsey är också namnen på två små öar i Engelska kanalen vilka ingår i en ögrupp som är känd som Kanalöarna.
Dessa öar ligger så nära den franska kusten vid Normandie att man kan se den franska kustlinjen, om vädret är klart. Alderney, en av de största öarna i ögruppen, ligger bara 13 kilometer från den franska halvön Cotentin. England ligger däremot nästan 100 kilometer norrut. Öarna har en yta av sammanlagt 195 kvadratkilometer och en befolkning på omkring 130.000.
Bandet med Frankrike
Hur kommer det sig att Kanalöarna tillhör England med tanke på att de ligger praktiskt taget på tröskeln till Frankrike? Öbornas svar är: ”England erövrade aldrig oss. Vi erövrade England!” Det finns en intressant historia bakom detta.
Ursprungligen ingick öarna i hertigdömet Normandie i Frankrike. År 1066 for hertig Vilhelm (Vilhelm Erövraren) över Engelska kanalen, intog England och förenade de två rikena under sig som kung Vilhelm I av England. Detta var den normandiska erövringen.
Omkring 150 år senare förlorade den engelske kungen, Johan utan land, väldet över Normandie men behöll makten över Kanalöarna. Som tack för öbornas lojalitet gav han dem en konstitution som beviljade dem självstyre, vilket har fortsatt ända fram i vår tid.
Att öarna ligger så nära Frankrike har naturligt nog lämnat outplånliga spår efter sig. Även om engelska är det allmänt talade språket, så är franska det officiella språket på öarna. Om du skulle söka dig in på de trånga gatorna för att undersöka affärerna där eller besöker de yttre områdena, skulle du lägga märke till att många av öborna fortfarande talar ett landsmål eller en dialekt, som är släkt med den franska man ursprungligen talade i Normandie.
Havets dragningskraft
Ända sedan vikingatiden har havet spelat en viktig roll i att forma både öarnas och öbornas karaktär. Jerseykusten har bland de största skillnaderna mellan ebb och flod i världen — en skillnad på ända upp till 12 meter vid springflod. De förrädiska strömmar som tidvattnet orsakar gör att det är farligt att segla i vattnen där omkring. Stormar rör också upp Engelska kanalen; dimma och dis kan råda även i lugnare väder.
Trots allt detta eller kanske på grund av det har invånarna på dessa öar alltid varit mycket skickliga sjöfarare och ivriga köpmän. Först bedrev de handel med Frankrike och England. Så småningom sökte de sig nya marknader i Spanien och Portugal, och sedan vågade de sig ännu längre bort. När sedan Amerika upptäcktes, seglade många öbor regelbundet i väg på våren till andra sidan Atlanten och återvände hem lagom till skörden och plöjningen på hösten.
Men det var inte all handel som var klart ärlig. Smuggling och sjöröveri finansierade många av öarnas fina gamla hus som värderas mycket högt i dag.
En minnestavla på en kyrkogård i Gaspé, vid mynningen av Saint Lawrencefloden i Canada, bekräftar att öborna farit så långt. På den kan man läsa: ”De kom på havet från Kanalöarna Guernsey och Jersey. Nära havet byggde de hus, kyrkor och skolor, och av havet levde de och vid havet vilar de.”
Man kan på ytterligare andra platser i Nordamerika se tecken på de resor som invånarna på Kanalöarna gjorde. Kommunen Guernsey i Ohio har ett direkt samband med de ursprungliga nybyggarna från Guernsey. New Jersey är emellertid bättre känt. Sir George Carteret, guvernör på Jersey, fick hela landområdet mellan floderna Hudson och Delaware i Amerika av kung Karl II som belöning för det stöd han gav under det engelska inbördeskriget. Sir George tyckte om namnet New Jersey, vilket är ganska naturligt, ett namn som lever kvar ännu i denna dag.
Livet på öarna
De handelsvaror som fast grundat orden ”jersey” och ”guernsey” i engelska språket är de stickade pullovrar som bär de namnen. Stickning var en gång i tiden en stor industri på öarna. Deras stickade plagg värderades högt i hela Europa. Öborna gick så helt in för sin nyfunna källa till rikedom att man fick allvarliga problem på Jersey med att få folk till skördearbetet. Man måste införa en lag som förbjöd män att sticka under skördetiden.
Människor — män, kvinnor och barn — tog rentav med sig sin stickning till kyrkan. Det klickande ljudet av stickor var så störande att det var nästan omöjligt för predikanten att göra sig hörd. Det krävdes ett beslut i öarnas parlament för att få slut på detta ”skandalösa” uppförande.
De två utsökta mjölkkoraserna jersey och guernsey har exporterats och fötts upp i många länder i världen. För att bevara rasens renhet har inga andra nötkreatur tillåtits på öarna; man har inte ens tillåtit att kor som har exporterats förs tillbaka igen. Fastän den rödbruna eller ljust gulbruna jerseykon är mindre än guernseykon gör den anspråk på att vara den ko som producerar den fetaste mjölken av alla kor. Å andra sidan ger den vitfläckiga, ljust gulbruna guernseykon mer mjölk än jerseykon. Således är konkurrensen av förståeliga skäl stor.
På de soliga öarna produceras också stora mängder tomater, grönsaker och blommor. Tidiga vårorkidéer från Guernsey är en populär gåva i England. Guernsey omtalas faktiskt ofta som växthusens ö. Om du nalkas ön från luften, förstår du klart varför, då solstrålarna reflekteras av växthusen som finns överallt på ön. En annan gröda är ”vraic”, ett slags sjögräs som växer i stora mängder i vattnet runt öarna. Det samlas och torkas för att användas främst som gödningsmedel. Något som inte får glömmas är ”ormer” eller ”haliotis”, ett skaldjur som är en delikatess och finns där kring öarna.
Under andra världskriget var Kanalöarna den enda del av de brittiska öarna som ockuperades av nazisttrupper. Den brittiska regeringen insåg vilken kostnad det skulle bli i fråga om människor och material att försvara öarna och evakuerade därför alla som önskade lämna dem. Ön Alderney blev ett tyskt läger för krigsfångar. De andra öarna berördes i stort sett inte av kriget, så när som på att de led svår brist på vissa saker.
Bibelns sanning växer snabbt
Frön av bibelns sanning såddes här redan år 1925, då Zephaniah och Ethel Widdell kom från England med sina cyklar för att organisera ett regelbundet program för bibelstudier. Det dröjde inte länge förrän det hade bildats församlingar av Jehovas vittnen på både Jersey och Guernsey som ett direkt resultat av deras arbete.
Fastän vittnenas verksamhet var förbjuden under andra världskriget fortsatte bibelstudierna att blomstra, och mötena hölls regelbundet och i det tysta med bara lite drygt 20 personer närvarande. När verket blev fritt igen på öarna var mer än 80 vittnen verksamma i predikandet överallt på öarna — en fyrfaldig ökning. Nu finns det mer än 350 vittnen där. Under åren efter kriget har många öbor blivit heltidsförkunnare av de goda nyheterna, och av dessa har tre gått igenom Vakttornets Bibelskola Gilead och tjänar nu som missionärer i Afrika.
Vänner för alltid
Om du någon gång skulle få glädjen att besöka Kanalöarna, får du ett minne som du sent kommer att glömma. Varmt, soligt väder och lugna sandstränder är helt säkert oemotståndliga attraktioner. Men i stället för att välja det moderna livets bekvämligheter i Saint Helier på Jersey eller i Saint Peter Port på Guernsey kan du välja att besöka de gamla gravarna och andra historiska minnesmärken på öarna — en verklig skattkammare från människans tidigaste år. Framför allt kommer du att njuta av dessa vänliga och gästfria öbors lugna livsföring. Och när du en gång har lärt känna dem, kan du vara säker på att du är varmt välkommen närhelst du återvänder till dessa soliga öar i Engelska kanalen.
[Kartor på sidan 10]
(För formaterad text, se publikationen)
ENGLAND
Engelska kanalen
Kanalöarna
FRANKRIKE
Alderney
Guernsey
Sark
Jersey
[Bild på sidan 12]
Saint Peter Port, Guernsey
[Bildkälla]
J. Tesson/H. Armstrong Roberts