Från våra läsare

Ofödda barn

Jag har fyra mycket förtjusande barn. Jag har aldrig känt mig så berörd av något som av ”Ett brev från ett ofött barns mor”. (22 juli 1986) Jag har tagit livet av två oskyldiga människor som ingen någonsin kommer att lära känna. Tanken att Jehova var deras enda vän plågar mig så mycket att jag knappt kan uthärda den. Jag studerar nu med ett Jehovas vittne, och jag försöker uppriktigt tillämpa det jag lär mig. Detta brev har fått mig att inse vilken hemsk handling jag har begått. Jag vill att denna mor skall få veta att hennes brev har gett mig mod i hjärtat och fått mig att besluta att jag skall undervisa mina levande barn om allt som jag har fått lära om Jehova, så att deras liv kan räddas. Jag förstår nu innebörden i skriftstället: ”På sig själva fick [de] den fulla vedergällningen.” [Romarna 1:27] Tack så mycket.

T. S., Förenta staterna

Jag har just läst igenom ”Ett brev från ett ofött barns mor” och funnit det mycket upprörande. Upprörande därför att jag också är mor till ett ofött barn. Jag har också tre fina barn, och när jag ser på dem, undrar jag hur jag kunde göra någonting så hemskt. Trots att jag inte var i sanningen då jag företog abort, fick jag ändå skuldkänslor. Nu när jag har lärt känna vår underbare Skapare, Jehova, plågas jag ännu mer av att jag gjorde någonting så förskräckligt mot en av hans skapelser. Jag skulle också vilja upprepa det som modern sade i brevet. Om det finns någon där ute som tänker göra abort, så gör det inte. Minnet kommer förvisso att förfölja dig resten av ditt liv. Sök Jehova och hans rättfärdiga vägar och förlita dig på hans hjälp. Gör inte samma misstag som vi har gjort.

En annan ångerfull mor, Förenta staterna

Jag vill uttrycka min uppskattning av ”Ett brev från ett ofött barns mor”. Jag plågas också av denna ständiga skuldkänsla. Till skillnad mot kvinnan i artikeln som har tre fina barn kan jag inte få några barn nu. Mitt samvete kommer inte att låta mig glömma att jag också har mördat mitt barn. Jag har nu lärt känna sanningen, och min förtröstan på Jehova hjälper mig att uthärda detta. Med djupaste ånger.

C. D., Förenta staterna

Jag förstår inte varför ni måste publicera ”Ett brev från ett ofött barns mor”. Jag förstår att meningen med det var att förhindra eventuella aborter, och så långt instämmer jag fullständigt. Men många av oss har kommit in i sanningen och lämnat bakom oss levnadssätt som tillåter sådant. När vi lärde känna Jehova och hans kärleksfulla, ömma barmhärtighet, räknade vi med att han skulle förlåta en sådan förskräcklig synd. Artikeln fick mig att känna det som om jag borde gå omkring med en sådan skuldkänsla ständigt.

En som försöker tjäna Jehova med ett rent samvete, Förenta staterna

Brevet gav uttryck åt skribentens känslor, och det var inte meningen att någon annan skulle belastas med hennes skuldkänslor. Vi kan vara helt övertygade om att Gud kommer att inte bara förlåta oss våra synder, utan också rena oss från all orättfärdighet, om vi bekänner våra synder inför honom och rättar till vårt levnadssätt. (1 Johannes 1:9) Även om Gud verkligen förlåter oss, kommer detta förhållande inte att innebära att all fysisk och känslomässig skada som vårt handlande fört med sig tas bort i den här nuvarande tingens ordning. Vi har emellertid blivit försäkrade om att man inte skall minnas de förra tingen och inte heller tänka på dem i Guds nya tingens ordning. (Jesaja 65:17, NW) Brevet publicerades för att visa vilka sorgliga följder det får, om man tar en människas liv. — RED.