Förhoppningar och farhågor hos dagens ungdom
”OM VI bara visste hur det skall bli i framtiden”, suckade Valérie, en 18-årig fransk flicka. Vare sig ungdomar i allmänhet delar Valéries ovisshet eller inte tänker de ofta på sin framtid. De försöker föreställa sig hur deras arbete och familjeliv kommer att gestalta sig och hur den värld de lever i kommer att se ut. Människor i det flydda har ofta fantiserat om framtiden.
Skulle du till exempel ha tyckt om att resa med kapten Nemo i hans undervattensbåt Nautilus? Eller vad sägs om att kretsa kring månen i en rymdfarkost? Sådana spännande framtidsutsikter förespeglade människor redan i slutet av förra århundradet. Allt man behövde göra var att ge fantasin fria tyglar och ta plats bredvid hjältarna i Jules Vernes berömda science fiction-romaner. Om du hade levt då, skulle det mycket väl ha kunnat hända att du hade undrat: ”Kommer sådana ting verkligen att bli möjliga en dag? Kommer jag att få uppleva dem?”
Dessa två drömmar, som framsprungit ur denne franske 1800-talsförfattares frodiga fantasi, har gått i uppfyllelse. Ubåtar innehar nu en viktig plats i stormakternas arsenaler, och vår generation har fått se människor promenera omkring på månen. Men även om just dessa fantasier blev verklighet, kan man inte säga detsamma om de flesta mänskliga förutsägelser.
Svikna förväntningar
Ett botemedel för cancer var något man förväntade på 1960-talet. På 1950-talet förutsade verkställande direktören för en stor amerikansk bilindustri att senast år 1975 skulle alla bilar vara utrustade med ett fjärrmanövreringssystem. Man förutsade också att öknar skulle kunna förvandlas genom odling av mikroskopiska alger ”vars snabba tillväxt ... och enastående höga proteinhalt (75 %) med lätthet skulle kunna försörja växande befolkningar”.
Människor har upplevt så många svikna förhoppningar att de inte längre blint följer vetenskapsmännens förutsägelser. André Fontaine, redaktör vid paristidningen Le Monde, påpekade nyligen: ”Människans tro på framsteg genom vetenskap, som rubbades redan i slutet av 1960-talet, har fortsatt att försvagas.”
Ett annat bakslag har varit att de utlovade förbättrade relationerna mellan nationer och individer har uteblivit. Vid krigsslutet sade man om första världskriget att det var ”kriget som skulle göra slut på alla krig”. Man trodde att människor efter allt som de fått uppleva aldrig mer skulle inlåta sig på ett sådant slaktande. Det relativa lugnet efter kriget varade emellertid bara några få år; därefter krossades alla illusioner av nya konflikter, däribland, naturligtvis, andra världskrigets fasor.
Hur blir det i framtiden?
Har våra dagars förhoppningar större utsikt att gå i uppfyllelse? Hur ser ungdomar världen utöver på sin framtid? Kommer 2000-talets inbrott att bli ljust eller dystert?
Sällskapet Vakttornets avdelningskontor runt om i världen har intervjuat ett antal ungdomar. Ta del av dessa ungdomars kommentarer och se om inte du har liknande förhoppningar och farhågor.
Lyckliga familjer och bra arbeten
Thomas, en ung tysk, önskar sig ”ett långt liv och god hälsa”. ”Jag vill gifta mig och få en lycklig familj”, säger Mikiko, en tonårig flicka i Japan. Dessa två är exempel på ungdomar som skulle vilja att deras liv blev ungefär som deras föräldrars. Andra skulle vilja ändra på en del saker. Maristela, en brasiliansk flicka, säger att hon vill ha ett kärleksförhållande som skiljer sig från hennes föräldrars, eftersom hon tror att äktenskapet inte är ”vad kyrkan och samhället vill göra det till”.
Yrkesplaner upptar också en stor plats i ungdomars sinnen. En japansk pojke som heter Kenji är 13 år och skulle vilja ”arbeta med bilar på ett eller annat sätt — antingen i en bilfirma eller kanske till och med inom racersporten”. Sjuttonårige Helmut från Tyskland drömmer om att en dag bli professionell fotbollsspelare, medan Kunle, en gymnasist från Lagos, har som ”mål att bli en framgångsrik datatekniker”.
Thierry, Bruno och Mimoun, tre tonåringar från norra Frankrike, är oroade över arbetslösheten och vill skaffa sig högre utbildning för att vara säkra på att få en fast anställning. En opinionsundersökning som företogs i april 1985 och refererades i den franska dagstidningen Le Figaro visade att fruktan för arbetslöshet är nära nog universell. Det heter i rapporten: ”Arbetslösheten kommer långt före andra [kortsiktiga] frågor i alla större länder, med undantag av Japan och, i viss utsträckning, Förenta staterna.”
Tekniken — välsignelse eller förbannelse?
Unga människor försöker också föreställa sig en värld som förvandlats genom tekniken. ”Jag tror att världen då kommer att bli bättre att leva i”, säger en ung nigerian. ”Även i tredje världens länder, till exempel i vårt, kommer det mesta att vara datoriserat, och genom datorer och andra elektroniska apparater kommer världen att bli bättre att leva i.”
En journalist som arbetar för den franska tidskriften Le Nouvel Observateur har i stort sett samma syn på den närmaste framtiden: ”Maskinerna kommer att sköta sig själva. Magnetkort kommer att ersätta pengar. Efter att ha valt bland varor som visas på en bildskärm kommer man att göra sina inköp per telefon. Människor kommer att sitta hemma och arbeta vid terminaler som är anslutna till databanker.”
Andra ungdomar är emellertid inte så säkra på att en värld som tagits över av tekniken skulle vara så fantastisk. Gaby, en 13-årig tysk flicka, är orolig för att det år 2000 kommer att vara ”hus överallt och inga träd eller blommor”. Susanne, som är från samma land, föreställer sig att människor kommer att leva under en glaskupol för att undgå föroreningar.
Åter andra, till exempel Selcuk, en ung tysk av turkiskt ursprung, tror att ”en helt elektronisk värld” kommer att resultera i ännu större arbetslöshet. ”Det finns inte så många jobb nu”, säger han, ”men år 2000 ... kommer det inte att vara människor som står bakom disken, utan robotar.” Sextonåriga Selma från Brasilien går till och med så långt att hon säger: ”Datorerna kommer att ta Guds plats.”
Deras värsta farhågor
Emmanuel, en ung nigerian, är orolig över den tilltagande otryggheten och förklarar: ”När tjuvar förr ville bryta sig in i ett hus, väntade de tills ägaren var borta. Nu spelar det ingen roll om hela familjen är hemma. Tjuvarna knackar på dörren och kräver att du skall ge dem dina ägodelar. Om sådana saker har börjat inträffa nu, hur kommer det då att bli i framtiden?” Emmanuel är inte ensam om sin oro. En kanadensisk tonåring förklarade: ”Jag tror att världen kommer att få uppleva ... mer brottslighet och vandalism, fler människor kommer att få nervsammanbrott, barn kommer att vara mer odisciplinerade.”
En av de största oroskällorna för dagens ungdom är emellertid fruktan för krig. Denna fruktan återspeglas i en kommentar av Folasade, en nigeriansk flicka: ”Vad som helst skulle kunna hända när som helst — även ett globalt krig före år 2000.” Situationen är likartad i Förenta staterna, enligt följande rubrik i International Herald Tribune: ”Många college-studenter räknar med att det blir ett kärnvapenkrig.” I Canada rapporterar litteraturkritikern Yolande Villemaire att ungdomar ”är säkra på att de kommer att dö i en kärnvapenkatastrof”.
Japanska ungdomar, till exempel 15-årige Daisuke, ger uttryck åt en liknande uppfattning: ”Innan jag har fyllt 30 år, kommer tredje världskriget, som kommer att bli ett kärnvapenkrig, att ha ödelagt denna planet. Jag har inga mål i livet och inga bekymmer!”
David, en fransk pojke, uttryckte det rakt på sak: ”Med tanke på alla de nuvarande konflikterna tror jag inte ens att det är värt att tala om år 2000.” Många i Frankrike delar tydligen hans uppfattning, för en nyligen företagen opinionsundersökning visade att 74 procent av alla franska ungdomar anser att det största hotet för mänskligheten från nu och fram till år 2000 är ett tredje världskrig.
Finns det något hopp för framtiden?
Med sådana dystra perspektiv är det förståeligt att unga människor är osäkra beträffande framtiden. Men det finns ett säkert hopp för framtiden. Skulle du vilja veta mer om detta hopp? Det är ämnet för nästa artikel.
[Bilder på sidorna 4, 5]
Till de få mänskliga förutsägelser som besannats hör de som Jules Verne gjorde. Här avbildas hans månfarkost
[Bildkälla]
Foto: NASA