Ungdomar frågar:

Varför skall jag acceptera mina föräldrars religion?

”JAG fick den itutad i mig när jag var yngre, och jag gillade inte den inställning som människorna hade.” ”Jag växte ifrån den.” Dessa svar gav två före detta katoliker vid en gallupundersökning, då de tillfrågades varför de hade lämnat sin religion. Deras syn på saken återspeglar den attityd som i dag präglar många unga människor som inte känner sig moraliskt förpliktade att omfatta sina föräldrars religion.

Detta betyder dock inte att unga människor nödvändigtvis är ointresserade av religion. I Tyskland uppges ungdomar nu vara på väg tillbaka till ”konservativa värderingar”, däribland religiösa sådana. En ingående undersökning av religiösa uppfattningar i Förenta staterna avslöjade att ”unga människor i Amerika är livligt intresserade av sin religiösa tro. En del av detta intresse tar sig uttryck i en skarp, ihållande kritik av den etablerade kyrkan.” — G. Gallup j:r och D. Poling: The Search for America’s Faith.

Välgrundade skäl att inte göra detta

I rättvisans namn måste det emellertid sägas att vissa människor har välgrundade skäl att inte följa sina föräldrars religion. I den ovan citerade gallupundersökningen om varför katoliker har avlägsnat sig från sin kyrka sades det: ”En man klagade över ’att bli dömd till helvetet för minsta brott mot reglerna’. En annan opponerade sig mot att det var för mycket ceremonier, andra mot att man talade för lite om bibeln.” — The Record, 27 oktober 1985.

Författarna Gallup och Poling förklarar: ”Tonåringar visar mycket stort intresse för andliga frågor. ... Samtidigt visar denna grupp tecken på att ta avstånd från organiserad religion. ... Det är tydligt att den djupa andliga hungern hos unga människor inte blir tillfredsställd genom den etablerade kyrkan.” Med ”den etablerade kyrkan” avser de vilken som helst av vad de kallar de ”stora kyrkorna” — katolska, protestantiska, ortodoxa eller judiska.

De citerar en ung metodist som säger: ”Kyrkorna bör försöka nå dem som inte kommer till deras byggnader och hjälpa dem som inte tror.” En stor andel av en grupp intervjuade ungdomar ”antydde att de skulle kunna tänka sig att regelbundet ägna en del av sin tid åt kyrkliga aktiviteter om de blev tillfrågade”. Tydligen blir de inte tillfrågade.

Att välja rätt

Om nu många unga människor är intresserade av andliga frågor och deras andliga hunger likväl inte tillfredsställs genom ”den etablerade kyrkan”, deras föräldrars religion, vart skall de då vända sig? Hur skall en ung person kunna avgöra om han skall välja sina föräldrars religion eller inte?

Det är intressant att lägga märke till att ett skäl som vissa katoliker angav för att inte hålla fast vid sina föräldrars religion var att de fick lära ”för lite om bibeln”. Bibeln har betecknats som ”kristenhetens heliga bok”. Ja, bibeln är den måttstock med vilken varje religion som gör anspråk på att vara kristen bör mätas. Det har faktiskt sagts att ingen filosofi kan jämföras med ”de eviga sanningar” som man finner i bibeln. Så vilken religion dina föräldrar än har, gör du klokt i att jämföra dess läror med bibeln.

”Att bli dömd till helvetet” var en av de invändningar som nämndes tidigare. Eftersom de flesta västerländska och österländska religioner lär om någon form av straff efter döden, är det troligt att dina föräldrars religion lär att onda människor kommer till helvetet. Det är sant att många präster i våra dagar försöker mildra helvetesläran genom att påstå att de fördömda inte blir utsatta för fysisk tortyr, utan endast plågas i moraliskt avseende genom att ”inte få vara i Guds åsyn”. Men du som är ung, tycker inte du att tanken att människor skulle plågas för evigt i moraliskt avseende är precis lika upprörande som tanken på en evigtvarande fysisk pina?

Bibeln lär att människosjälen kan dö, att hoppet om ett liv efter döden vilar på Guds förmåga att uppväcka de döda och att straffet för uppsåtlig ondska är döden, inte evig pina. (Se Hesekiel 18:4; Apostlagärningarna 24:15; Romarna 6:23.)a Tycker inte du att detta stämmer bättre överens med ditt sinne för rättvisa än den för Gud så vanärande helvetesläran? Dessa är några av bibelns ”eviga sanningar”, som Jehovas vittnen undervisar om.

Jehovas vittnens ungdomar måste också fatta sitt beslut

Men hur är det då med ungdomar som har blivit uppfostrade av föräldrar som är Jehovas vittnen? Menar vi att de inte konfronteras med frågan: ”Varför skall jag acceptera mina föräldrars religion?” Inte alls. Det kommer en tid i deras liv när de själva måste avgöra om de personligen skall överlämna sitt liv åt Jehova Gud eller inte.

I likhet med andra ungdomar ställer de sig frågan: ”Hur kan jag vara säker på att mina föräldrars religion är den sanna religionen?” Och i likhet med de övriga måste de övertyga sig själva om att dess läror är i harmoni med bibeln.

Ruth, som växte upp i Tyskland, medger att hon som ung visste vad som förväntades av henne och gav ”de rätta” svaren. När man till exempel frågade henne: ”Vad sätter du främst i ditt liv?” svarade hon: ”Guds rike.” Hon tillägger emellertid: ”Jag visste att detta var det tillbörliga svaret, men efteråt frågade jag mig själv: ’Är det sant?’” Hon var ärlig nog att erkänna att vid den tidpunkten i hennes liv var skolan viktigare för henne än Guds rike.

Senare frågade Ruth sig själv: ”När det nu finns så många olika ideologier, hur kan jag då vara säker på att det jag fått lära mig från barndomen är sanningen?” Följande tre skriftställen var till hjälp för henne: Matteus 7:15—20 (”Av deras frukter skall ni känna igen dem”), Johannes 13:35 (”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes”) och Matteus 24:14 (”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”). Hon insåg att andra religioner inte hade frambringat god frukt. Bland Jehovas vittnen såg hon ”en internationell, endräktig brödraskara, upptagen med att osjälviskt predika de goda nyheterna om Guds rike”. Hon valde att stanna kvar i den religion som hennes mor hade fostrat henne i.

Dorkas blev också uppfostrad av föräldrar som var Jehovas vittnen, i Frankrike. Hon inser nu att hon ägnade alltför lite tid åt att studera bibliska publikationer och alltför mycket tid åt att studera filosofi i skolan, och detta gjorde att tvivel dök upp i hennes unga sinne. Hon försökte emellertid föreställa sig hur livet skulle gestalta sig utan den bibliska sanning som hennes föräldrar hade undervisat henne om. Hon fann att det var helt utan mening. Hon satte därför i gång med att ingående studera bibelns profetior med hjälp av lämpliga studiehjälpmedel. Hon förklarar: ”Efter att slutgiltigt ha övertygat mig om att jag hade sanningen blev jag döpt.” Dorkas beslöt sig för att vara kvar i sina föräldrars religion.

I motsats till den unge metodisten, som beklagade att kyrkorna inte försöker ”nå dem som inte kommer till deras byggnader och hjälpa dem som inte tror”, är Ruth och Dorkas lyckliga över att tillsammans med andra Jehovas vittnen få göra just detta. Alla vittnen, både unga och gamla, inbjuds att ägna ”en del av sin tid” åt predikoverksamheten. Allt fler unga vittnen blir nu heltidsförkunnare av de goda nyheterna om att Guds rike inom kort kommer att återställa vår jord till ett paradis. — Matteus 6:10.

Valet är ditt

Det är tydligt att fler och fler ungdomar nu inser att ett liv utan andliga ideal inte är något verkligt liv. Men som vi har sett blir ”den djupa andliga hungern” hos många unga människor inte ”tillfredsställd genom den etablerade kyrkan”.

Om du brottas med frågan: ”Varför skall jag acceptera mina föräldrars religion?” varför då inte jämföra dess läror med de ”eviga sanningar” som man finner i bibeln? Skriv till utgivarna av denna tidskrift eller kontakta någon du känner bland Jehovas vittnen — kanske i din skola eller på din arbetsplats — och be dem om bibliska publikationer som kan hjälpa dig att göra denna granskning. Därefter kan du själv fatta beslut om huruvida du bör följa dina föräldrars religion eller inte. Valet är ditt!

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 13]

”Tonåringar visar mycket stort intresse för andliga frågor”

[Bild på sidan 14]

Unga människor bör själva undersöka om deras föräldrar har lärt dem bibelns sanning