Hälsa för alla — När?

”Den allmänna hälsovården i de 67 fattigaste utvecklingsländerna med undantag av Kina offrar sammanlagt mindre pengar på hälsovård än de rika länderna lägger ner enbart på lugnande medel.” — Health Crisis 2000.

”HÄLSA för alla år 2000” — denna slogan har upprepats gång på gång, i synnerhet sedan år 1978, då en internationell hälsovårdskonferens, International Conference on Primary Health Care, anordnades på initiativ av WHO (Världshälsoorganisationen) och UNICEF (Förenta nationernas barnfond). Denna konferens, som besöktes av delegater från omkring 134 länder, riktade världens uppmärksamhet på hur bristfällig hälsovården egentligen är, globalt sett.

Den dåvarande UNICEF-chefen, Henry R. Labouisse, sade: ”Ett av skälen till att vi träffas här i dag är vår djupa övertygelse om att de skandalösa orättvisorna när det gäller tillgången till hälsovård i olika delar av världen, och även inom enskilda nationer, inte längre kan tolereras.”

Före konferensen talade en rapport om den oerhörda, världsomspännande klyftan mellan de bemedlade i de rikare nationerna och de obemedlade på andra håll. Samma år hette det i en UNICEF-rapport om situationen i några av de fattigare länderna: ”Endast 10 % av dessa människor har tillgång till någorlunda god hälsovård.” Det sades också: ”Det är — i bästa fall — tjugo procent som har rent vatten att dricka.”

Konferensen efterlyste ”ökade ansträngningar vad beträffar tillgången på föda och lämpliga näringsämnen, tillräckliga resurser med avseende på fullgott vatten och grundläggande sanitära anordningar; mödra- och barnavård, ... anskaffning av nödvändiga läkemedel”.

Alla dessa saker är mycket kostnadskrävande, i synnerhet för människor i de fattiga länderna. Varifrån skulle de få pengar att fylla dessa behov? Konferensen förklarade att genom ”fred, avspänning och avrustning” skulle enorma penningsummor kunna frigöras för sådana ändamål. Världshälsoorganisationens tidskrift, World Health, såg sig därför föranlåten att skriva: ”Föreställ er en idealisk värld, där allt det skarpsinne, alla de utgifter och alla de mänskliga och materiella resurser som nu läggs ner på militära vapen i stället användes till att förbättra världshälsan!”

Men har du, under de år som har gått sedan 1978, sett några tecken på sådan fred, avspänning och avrustning? Är inte nationerna på väg i rakt motsatt riktning, medan hälsoproblemen fortsätter att öka?

[Bild på sidan 3]

Vaccinering av colombianska skolbarn

[Bildkälla]

P. Almasy/WHO